”Själasörjaren” av Christine Falkenland

Själasörjaren av Christine Falkenland.

Själasörjaren

Erland Wallerius är kyrkoherde och lever ett i hans egna ögon harmoniskt liv tillsammans med hustrun Marta. De båda döttrarna är utflugna. Marta ägnar sig åt prästfrulivet medan Erland går fullt och fast in för kallet som präst. Det kräver mycket av honom, men han offrar det så gärna.

Så dyker Claudia upp. Claudia som gick på gymnasiet samtidigt som Erland. Hon är fylld av ett mörker och ber honom att ta hand om hennes begravning. Erland dras in i hennes kamp. En kamp som är fylld av lust, synd, nåd, tro och tvivel. En kamp mellan kroppen och själen, eller för den delen det som Erland ser som sjukt och friskt.

Samtidigt som Erland själv kämpar med det han vet är rätt, så försöker han få Claudia att lita till den tro han själv vet bär, men som Claudia så intensivt tvivlar på. Så småningom kommer det förflutna tillbaka på ett sätt som Erland inte har väntat sig.

En bok med många bibliska citat och anspelningar. Christine Falkenland har god inblick i det bibliska språket och låter det färga den egna texten. Och hon väjer inte för det som är svårt. Erland och Christine blir två motpoler som möts och texten sprakar där karaktärerna möts. En bok där jag fortsätter att läsa för att få veta hur det går.

Annonser

När jag nästan inte vill sluta skriva

Det blev lite sovmorgon idag, vilket behövdes efter en tidig morgon igår. och när jag väl kom igång blev det en del nyproduktion till en början och sedan tillbaka i fållan av det jag skrivit tidigare.

2018-04-14

Foto: Helena Persson

1 300 ord idag, och det var nästan så att jag inte ville sluta skriva. Just nu är jag i en fas där det händer så mycket roligt i berättelsen, och jag tycker så mycket om just den här delen. Men kanske är det just då det är som bäst att sluta skriva och ta helg, eftersom det då är som lättast att ta upp skrivandet igen. Jag tror det är Stephen King som varit inne på det i något sammanhang att sluta skriva mitt i en mening för att allra lättast kunna ta upp skrivandet igen nästa gång man börjar.

Det är bara att konstatera. Jag längtar redan till nästa skrivpass!

Balansera berättandet

Skrivförmiddag med 1 100 ord som resultat. Endast nyproduktion. Och jag är nog mest nöjd över att jag låtit en karaktär berätta en hel del information genom att bara antyda vissa saker. Det har jag med mig lite allt som oftast när jag skriver, att försöka att inte berätta allt för tydligt utan låta läsaren förstå själv. Idag kändes den delen av berättandet bra.

 

20180412_133132

Foto: Helena Persson

 

Våren är här, ute skiner solen och det blir åtminstone en fika i efter middag. Kanske till och med två…

”Frihet” av Hilary Mantel

Frihet av Hilary Mantel är första delen i en trilogi om franska revolutionen. De andra två med titlarna Jämlikhet och Broderskap.

20180407_155419

 

Här får vi följa de tre männen d’Anton, Desmoulins och Robespierre från deras uppväxt och skoltid fram till dess de verkar som advokater i det franska samhället med en vilja att förändra saker och ting. Revolutionen ligger och pyr under ytan och vi får möta dem tillsammans med familjemedlemmar, grannar, släktfejder och otroheter. Till slut eskalerar allt i och med att revolutionen bryter ut.

Det är ett driv i berättandet och saker händer slag i slag. Så till den grad att jag ofta svårt har svårt att hänga med. Kanske beror det på att jag saknar ett tydligare personbeskrivningar (skillnader mellan de tre männen som för mig känns alldeles för lika) och miljöbeskrivningar (jag ser inte mycket av miljöerna som boken utspelar sig i framför mig), liksom lite långsammare passager i berättandet där jag som läsare hinner vila. Jag lyckas inte riktigt ta till mig varken händelserna eller karaktärerna. Kanske förändras det till del två (Jämlikhet).

Kort sagt, en bok jag hade väldigt höga förväntningar på, men där de långt ifrån infriades. Tänker att jag så småningom åtminstone ger del två en chans, men inte just nu.

888 ord

Nytt pass på förmiddagen idag och skramlade ihop 888 ord. Inte helt tokigt med tanke på att jag mest ägnade mig åt nyproduktion av saker jag måste fördjupa. Jag är inte helt klar över exakt alla reaktioner och scener som ska med i det här, men jag får prova mig fram. Så småningom hoppas jag att det sitter.

Vår och vår?!

Efter en ledig påskhelg är jag nu tillbaka i skrivarvardagen. Igår började jag känna lusten och längtan tillbaka till tangentbordet. Så idag, efter lite sovmorgon, var det bara att sätta tänderna i manuset igen och det blev sådär 1300 ord. En rätt vanlig mängd efter en förmiddag.

20180406_115645

Foto: Helena Persson

På något sätt vet jag inte om det känns bra nu att våren börjar komma. Nu är vi i april, och manuset utspelar sig för tillfället i maj. Kanske kan det underlätta skrivandet i att nyttja ljuset, dofterna, vädret och växtligheten för att förstärka texten. Jag hoppas det i alla fall. Det har ibland känts lite märkligt att jag skriver om en årstid, och sedan är det en helt annan utanför fönstret.

”Musan” av Jessie Burton

Musan är skriven av Jessie Burton, som också har skrivit Miniatyrmakaren.

20180316_101452

I London 1967 kämpar Odelle Bastien, med rötter i Trinidad, med att komma in i det brittiska samhället. På ett högst oväntat sätt erbjuds hon jobb som sekreterare hos Marjorie Quick på Skeltons konstgalleri. Det blir starten på en vänskap som får Odelle att bli mer medveten om sin egen potential än vad hon någonsin trodde. Och mötet med Lawrie och tavlan han ärvt efter sin mamma ställer ännu mer på ända än hon någonsin kunnat tro.

I Spanien 1936 lever Olive Schloss som dotter till en berömd konsthandlare. Hon har själv blivit antagen till en konstskola i England, och vill gärna börja, men omständigheterna gör att hon blir kvar i Spanien. Hon möter revolutionären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa. Mötet påverkar och fördjupar Olive i hennes konstnärskap, men att våga visa några alster för den kritiske, men konstkännande, fadern är inte att tänka på. Förrän en dag allt ställs på ända.

En bok där Olives och Odelles liv korsas på ett mycket märkligt sätt. Kärlek, ambition och identitet får mig att vilja läsa mer.

Jessie Burtons sätt att bygga en historia är magnifik, och jag hoppas det snart kommer fler böcker att läsa.

Favoritcitat från boken: ”Jag hade helst sluppit välja mellan att skriva och att älska, eftersom det för mig ofta var samma sak.”