Skönheten och odjuret

I helgen var jag på biopremiär och såg ”Skönheten och odjuret”. En fantastisk filmatisering av en klassisk saga. Teman som ont och gott, övernaturliga inslag. Jag har helt uppslukad och fascinerar från första stund.

I många sagor finns mycket att använda sig av rent skrivtekniskt, och jag uppskattar att på ett undermedvetet sätt veta när det kommer vändpunkter eller liknande.

Jag hoppas verkligen att filmen så småningom släpps på dvd.

”Lappin och Lapinova” av Virginia Woolf

Lappin och Lapinova är en novell av Virginia Woolf.

20170318_095614

Foto: HP

 

Rosalind finner sig nygift med Ernest. Mr och mrs Thornburn. Ett liv tar sin början som Rosalind inte riktigt finner sig till rätta i. Istället skapar hon en fantasivärld åt sig och sin make. Allt för att överleva kraven utifrån och kunna hantera det överklassliv hon förväntas leva. Hon gör om sin make till kung Lappin och sig själv till Lapinova.

Men svärföräldrarnas guldbröllopsfest ställer allt på sin spets. Rosalind känner sig instängd, har svårt för livsstilen och försöker se sig själv 50 år framåt i tiden. Det blir svårt för henne och försöker krampaktigt fortsätta med sin fantasivärld och sin lek tillsammans med maken, en lek som han blir allt mer avogt inställd till. Kommer äktenskapet att kunna räddas?

En novell om att vara sig själv, hitta sin plats och kanske också att gå in i saker med öppna ögon från början. Vem är jag och var finns min plats i det jag skapar åt mig tillsammans med andra? Och om jag hamnar fel, vem kan jag då förändra? Mig själv eller andra?

 

”Lyckliga människor läser och dricker kaffe” av Agnès Martin-Lugand

Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnès Martin-Lugand.

 

IMG_20170314_192509

Foto: HP

 

Det här är en succéroman av den franska författaren och psykologen Agnès Martin-Lugand, som först gavs ut som egenutgivning.

Romanen handlar om Diane och börjar ett år efter att hennes make och dotter omkom i en bilolycka. Diane är fortfarande förkrossad och vägrar ta sig an något annat än att sitta hemma och röka eller sova. Men bästa vännen Felix ger sig inte. Han tänker få tillbaka Diane till livet och till hennes bokcafé som fått ge namn åt romanen. Men Diane stretar emot.

Till slut väljer Diane att göra en resa för att fly sina minnen, och tar sig till irländska landsbygden. Den resa maken alltid velat göra, men aldrig gjorde eftersom Diane inte ville åka dit. Plötsligt finner hon sig i en stuga med några trevliga hyresvärdar som verkligen tar sig an henne och deras otrevlig släkting Edward som närmsta granne. Edward korsar ständigt hennes väg och  de är verkligen som hund och katt. Men den där ovädersdagen då Diane väljer att ge upp allt och bara lägga sig i regnet på stranden händer något som hon inte är beredd på.

En lättläst roman, utan onödiga beskrivningar eller dialoger. Enkelt berättat rakt upp och ned, och ändå ser jag allt från stugan till puben och det irländska vädret så tydligt framför mig. En bok om sorg och hopp och om att våga hitta tillbaka till sig själv och det man längtar efter.

 

Lördagspasset

Lördagens förmiddagspass är avklarat och 1 500 ord blev det. 3005 under veckan. Har bytt plats på två scener just nu och jag tror det blir bra så… Det gjorde att en scen jag redan använt mig av tidigare inte användes igen och det är positivt. Det går liksom inte att göra en badscen hur många gånger som helst.

Vad som händer i övrigt? Tja… Jag behöver nog sätta mig och jobba med det där som jag egentligen kanske behövde ha gjort innan jag började skriva romanen. Hitta teman, hitta det jag vill berätta med texten, den viktiga kärnan. Jag har mest en känsla av vad det är och hur jag vill berätta det. Men inte exakt vad som är det viktiga för huvudpersonerna. Och det tycker jag är svårt. Kanske för att jag tänker att det ska vara så stora och avancerade grejer. Liksom djupa filosofiska frågor. Frågor som är stora och har massor av nyanser. Men kanske behövs inte det. Bara jag vet vad jag vill med karaktären/karaktärerna. Jag får försöka jobba vidare på det…

Jag har också fått tips om att jobba med att skriva processdagbok kring skrivandet. Skrivit dagbok kring skrivandet har jag gjort ett tag, men inte utvecklat det särskilt mycket. Kanske kan det bli en processdagbok/skrivdagbok som hjälper mig på vägen till att hitta något viktigt. Se hur jag arbetar, vad jag behöver jobba med och hur jag löser saker och ting. Helt klart något att jobba på…

Sitta kvar

Det var en sådan där förmiddag då det gick rätt segt till en början och jag inte tyckte jag fick särskilt mycket gjort. Det mesta av det jag skrivit idag har varit nyproduktion och jag har inte haft riktig stenkoll, mer än en tråd på en tankekarta att gå på och en bild i huvudet. Resten ville sig inte riktigt som jag tänkte mig. Men kanske blev det bra till slut ändå.

Och jag hoppade visst rätt bra sedan och ”strök” utan att tänka på det, men tror det mesta av den strykningen är okej att förlora. Hoppas jag i alla fall… Vi får se vad det blir av det… I den ”strykningen” blev det dock en automatisk omflyttning av två scener. Jag tror det kan bli bra, för i första versionen blev det mest en upprepning av en tidigare scen, och det har ju redan hänt. Det behöver inte hända igen. Nu gör vi något nytt.

Så… Trots att det kändes segt idag blev det nästan 1 500 ord, och lite bra grejer på slutet. Så jag är nöjd. Det är trots allt inte så dumt att tvinga sig själv att sitta kvar tiden ut och se vad det blir av det.

”Sommarbruden” av Marita Conlon-McKenna

 

Sommarbruden är en roman av Marita Conlon-McKenna.

 

20170312_093424

Foto: HP

 

Amy svarar jublande lyckligt ja när Dan friar under en underbar resa till Venedig. Allt är perfekt och de är som gjorda för varandra. Så fort de kommer hem från resan börjar Amy och hennes mamma Helen med bröllopsförberedelserna. Klänningar, foto, juvelerare, hitta den perfekta platsen för bröllopet, maten… Ja, allt måste vara precis så som Amy drömde om när hon var en liten flicka.

När så Dan ber Amy att en enda helg följa med honom på en surfingresa rasar allt. Amy tycker inte att han bryr sig om deras bröllop och Dan tycker att allt stigit Amy åt huvudet och att hon är helt förändrad. Det var inte så här han ville ha det. Efter helgen slår han upp förlovningen. Amy är förkrossad. Dan är ju den man hon vill leva med. Kommer de att hitta tillbaka till varandra?

En bok där historiens slut känns självklart bara av att läsa baksidestexten, och där det ibland går lite för lätt att lösa hindren. Det krävs inte mycket av mig som läsare. Jag hade velat ha lite mer tuggmotstånd på vissa ställen. Men kanske behövs boken ändå, som lagom lättsam semesterläsning på stranden, utan något större engagemang.

Skriva varje dag

Jag har någonstans insett och accepterat att jag inte kan skriva/textproducera på min roman varje dag. Till det behöver jag längre sammanhållande tid på förmiddagen, eftersom det är då jag är som mest skärpt och har lättast för att sätta mig in i arbetet. (Jo, jag är en utpräglad morgonmänniska.)
 
Men innebär det att jag inte skriver något alls övriga dagar? Inte alls. Dels försöker jag använda det jag kan av lunchraster för att skriva något eller göra något annat skrivrelaterat, vilket blir 2-3 gånger per vecka. Alltså umgås med min roman/berättelse på något sätt.
 
Dessutom försöker jag alltid ta med mig min skrivkasse/något som har med mitt skrivande att göra varje gång jag reser bort.
 
Men jag sätter mig också och skriver dagbok på kvällen. Även om jag är trött och det bara blir ett par rader, så håller jag ändå liv i mitt skrivande. Visar att det är viktigt för mig.
 
Jag tror alla dessa saker sammantaget är något som gör att jag håller igång skrivkonditionen på ett eller annat sätt. Och det är viktigt för helheten.