”Ännu ett liv” av Theodor Kallifatides

Ännu ett liv av Theodor Kallifatides.

 

20171006_074608

Efter ett långt skrivande liv bestämmer sig Theodor Kallifatides för att det nu är dags att sluta skriva. Det finns ändå ingenting kvar att berätta. Han gör sig av med skrivarlyan och försöker landa i sitt nya liv och hitta nya rutiner. Men det vill sig inte riktigt. Vem är han i det här livet? Vad ska han göra?

Theodor försöker skriva på nytt, men orden vill inte komma till honom. I detta mellanläge befinner han sig. Skriva eller inte skriva? Men tankarna står inte still för det. Han betraktar omgivningen. Samhället. Funderar över yttrandefriheten och dess både gränser och möjligheter. Över hur det är att ha både emigrerat och immigrerat. Och slutligen även resan tillbaka till Grekland tillsammans med hustrun, och händelsen som är så viktig och förlösande för honom.

En vacker och tänkvärd bok av en man med djup och enorm kärlek till språket, sin omgivning och berättandet. Jag vill läsa med penna i handen och stryka under, notera utropstecken och läsa långsamt. Det är en fröjd att läsa Theodor Kallifatides när han skriver så här.

Annonser

Att landa i frågorna

Efter ett par timmars skrivarbete nu på förmiddagen kom jag så igenom läsningen av det textavsnitt som står i begrepp att skrivas om. Jag har noterat scener, gjort anteckningar mm. Men framför allt efter avslutad genomläsning så har jag skrivit ned några övergripande frågor att ta med mig.

  • Vart leder scenen?
  • Är den nödvändig?
  • Hur utvecklas karaktären?
  • Vart vill jag att utvecklingen/förändringen av karaktären ska leda?
  • Hur vill jag att förändringen märks?

Kanske frågor jag borde tagit med från början den här omskrivningen, särskilt som jag tänkt mig fokus på just karaktärsutvecklingen. Men som jag varit inne på så många gånger tidigare. Det är med utvecklingen jag utvecklas och det är först i efterhand (eller efter hand) som jag lär mig hur jag skulle ha gjort. Men då kan jag ju ta med det till kommande arbete med romanen.

20171014_114145

Foto: Helena Persson

Jag har också tagit med mig några tankar kring vad som behöver fördjupas/inte får komma bort med en av karaktärerna, och också att fundera kring om jag kan skriva en karaktärs utveckling i kortare avsnitt, så att de inte tar så mycket tid.

Utöver det har jag säkert fler tankar till som jag ännu inte hunnit se över än, men som finns antecknade från tidigare i processen. Saker som jag planterat tidigare och som jag inte får glömma att plocka upp till exempel.

Jag kan bara säga att jag ser fram emot att dra igång med planeringen av vad som ska vara med i omskrivningen av nästa avsnitt och hur det ska skrivas om. Snälla skrivarfredag, kom snart igen!

Hur jag fick Fabians motiv?

Japp… Ny fredag och nytt läsarbete. Flera sidor, och jag är så glad att jag hela tiden kommer på tankar att korrigera och frågor att ställa till texten. Som Fabians motiv för att välja Sofia, som kom fram mer tydligt i dagens textavsnitt. Det som i början av min skrivprocess kändes rätt otydligt fick helt plötsligt tre till fyra punkter som alla känns lika logiska och som delar i historiens helhet. Har jag kanske skrivit fram det omedvetet? Eller är det bara så att min skriverfarenhet är större och att jag ser det tydligare nu? Oavsett är jag glad att jag fick tag på tanken. Ska bara hitta rätt plats för post-it-lappen och övriga anteckningar så att inte listan försvinner för fortsättningen av arbetet. Den här insikten kändes nämligen viktig att behålla för historien.

Tvivel på att bli klar?

Ibland funderar jag på det där med att jag skriver på en roman och att jag berättar om att jag gör det så här på sociala medier. Jag har ju en ambition att boken ska komma ut. Någon gång. Helst inte om alltför många år.

Men ibland slår mig tanken: Tänk om den inte blir klar? Eller inte utgiven? Vad gör jag då? Har jag ingett falska förhoppningar? Hur många kommer bli besvikna om boken inte kommer ut? Många? Inga alls? Bara jag själv? Frågor som känns lite märkliga att tänka på. För visst kan det bli så att det inte blir något av allt mitt arbete och slit. Mina förhoppningar och min längtan.

Ändå kan jag inte låta bli att jobba vidare. Om jag inte fortsätter att skriva blir det ingen bok alls. Och blir det ingen bok trots att jag skriver, så har jag åtminstone haft trevligt själv under tiden. Och lärt mig massor.

Kanske får jag sitta med skämsmössa och svikna förhoppningar så småningom, eller också kommer jag faktiskt att lyckas. Vilketdera det blir, vet jag ju inte om jag inte testar fullt ut. Vad andra tycker och tänker, ja, det kanske jag inte ska bry mig så mycket om just nu…

”10 misstag författare gör” av Kristina Svensson, Kim M. Kimselius och Lennart Guldbrandsson

10 misstag författare gör av Kristina Svensson, Kim M. Kimselius och Lennart Guldbrandsson.

20171003_143553

Här är boken för alla aspirerande författare. De tre författarna i Tre hattar har tillsammans mer än 30 års erfarenhet av bokbranschen på olika sätt. I boken presenterar de olika misstag som aspirerande författare ofta gör. Som att lägga tiden på fel saker, inte kunna ta kritik, samarbetar med fel personer, ger upp eller lyssnar på självutnämnda experter. Generöst delar författarna med sig av sina egna misstag och berättar hur det påverkat dem själva och deras skrivande.

Jag blir lättar över känslan att inte vara ensam om mina upplevelser, hittar inspiration att våga jobba vidare och inte ge upp min bokdröm, men blir också uppmuntrad att våga stå på egna ben och både våga klara mig respektive tänka själv.

En bok som kan läsas från pärm till pärm, men också användas som uppslagsbok och återkomma till när jag funderar över hur det egentligen var jag ”skulle göra” för att slippa göra om andras misstag.

Snabbt och långsamt berättande

Jag har nog varit inne på detta tidigare med snabbt och långsamt berättande. Eller så har jag bara tänkt tanken.

Nyligen har jag ju sett om både BBC-inspelningen från 1995 och filmatiseringen från 2005 av Stolthet och fördom. BBC-inspelningen är en serie på 5-6 timmar, medan filmen är på två timmar, knappt. Det blev så tydligt för mig när jag såg de olika inspelningarna så tätt inpå varandra (inom 2-3 veckor). Självklart hinns mer med på längre tid. Fler karaktärer hinner ta plats, visa sina särdrag och de olika konflikterna i serien hinner djupna på ett helt annat sätt än i filmen.

Stolthet och fördom

Den senare har fått komprimeraberättandet, det är snabbare klipp, kortare replikskiften och scenväxlingarna är snabbare. Det måste vara ett större driv för att hinna med. Några karaktärer som finns med i både boken och TV-serien är också bortplockade i filmen. De hinner helt enkelt inte få något utrymme.

20171001_171530

De här skillnaderna får mig att fundera över vilket tempo jag vill ha i boken. Hur snabbt kan det gå utan att det blir för snabbt och läsaren inte hinner med? Och hur mycket kan jag sakta in i berättandet utan att det blir för långsamt och så tråkigt att jag tappar läsaren. Det handlar förmodligen om att hitta en bra balans här och experimentera mig fram.

Fördelen med filmatiseringen som jag har på dvd är att det finns en hel del extramaterial. Bland annat berättas om reglerna för dejting på 1700-talet, jag får följa med in i de gods som används för inspelningarna och se fler bilder och en del annat. Intressant och givande, helt klart.

Sov igång

Det blev en sovmorgon idag, då jag vaknade ungefär samtidigt som jag brukar komma igång med skrivandet. Troligtvis behövde kroppen det. Först vid 10 kom jag igång med själva skrivarbetet.

Jag fortsatte där jag var igår med att läsa igenom text, sammanfatta och ställa frågor till texten. Kommentera vad jag behöver tänka på, om det är något jag ska stryka eller liknande. Det är intressant, för jag får en känsla av att jag verkligen har jobbat med karaktärsutvecklingen den här omgången som det var tänkt. Jag hoppas att det inte bara är en känsla, utan att det faktiskt är något som syns/märks i texten.

Det är många tankar som kommer upp. Jag har tidigarelagt en del insikter och information hos karaktärerna, som i förra versionen låg i det avsnitt jag står i begrepp att skriva om nu. Hur ska jag hantera det? De kan ju inte utveckla/få veta samma sak en gång till. Vad ska hända med/i dem istället? Om de reagerar på ett sätt på något som inträffar tidigare i texten, men nu reagerar på ett helt annat sätt, vad beror det på? är reaktionen rimlig? Är det en utveckling? Beror det på situationen?

Det finns som sagt mycket att ta tag i, och det är en process som får mig att växa som författare.