Tålamodets dygd

Det bidde sovmorgon idag, men trots ett skrivpass mindre än vanligt (blev ett mer än vanligt igår).

Återigen… Jag har så svårt att acceptera tiden det tar att skriva, processerna jag måste igenom. Om tålamod är en dygd, men viljan att hinna mer är större än tålamodet som krävs för att göra det måste nog tålamodet vinna. Kanske går det att kombinera viljan och tålamodet så att det blir gjort. Men tiden, tiden, tiden. Den räcker aldrig som jag skulle önska. Bara att fortsätta nyttja den tid jag har.

Annonser

Hur kan jag ha missat?

12 sidor läsning och anteckningar ur version 4 idag. Och ibland undrar jag hur inkonsekvent jag har kunnat vara med vissa saker. Hittar fel som borde varit uppenbara för mig redan när jag skrev dem. Tur att jag hittar dem, noterar dem och kan jobba vidare med dem. Det är många. Jag måste hitta något sätt att få struktur över helheten. Veta när jag börjar stora planeringen av version 5 att jag får med alla dessa små detaljer och större missar så att det blir trovärdigt, och fungerar genom hela historien.

 Konstaterar igen: Romanskrivande är ett stort, men lärorikt, och framför allt roligt, projekt.

20181005_113803

Foto: Helena Persson

Åter på skrivbänken i redan

Det blir en kort skrivuppdatering idag. Helgen har ägnats åt att fortsätta med det jag gjorde för två veckor sedan, nämligen att sammanfatta scener (27 sidor på två dagar) och skriva ned tankar och frågor till nästa version. En del av mig vill köra på snabbare och jobba varje helg, men jag vet ju var min erfarenhet säger kring det. Det blir mer gjort med den regelbundna vilan.

Många gånger önskar jag att jag hade haft mer ork och tid under veckorna att ta mig an manuset, men det går inte som livspusslet ser ut just nu med jobb och vardagsgrejer (städning, tvätt matlagning, handling, träning, samt viss vila). Skulle jag dra sluta städa skulle det inte bli något skrivet för att jag stör mig på oordningen. Det blir för dyrt att äta ute varje dag. En otränad kropp är ofokuserad på skrivandet etc. Tvätten gör sig inte själv, även om det inte blir mer än några timmar varannan vecka. Maten jag behöver i kylskåpet går inte heller hem av sig själv även om det är nära till affären.

Skulle jag lägga in skrivande istället för till exempel städning och träning en torsdag eftermiddag (när jag heller inte skulle vara effektiv på grund av trötthet efter arbetsveckan), så får jag ju städa och träna istället när jag egentligen har en helt ledig dag som skulle kunna ägnas åt skrivandet (dessutom på för mig mer effektiv skrivtid). Så det är bara att välja när det görs, och då väljer jag helt enkelt att se till att ha långt skrivpass på min mest effektiva skrivtid på fredag och lördag förmiddag, och möjlighet till skrivarfika på stan på fredag eftermiddag.

Det får ta den tid det tar, även om det i mitt tycke går alldeles för långsamt.

 

Långsamt och långt borta

Fortsatt läsarbete med anteckningar idag. 17 sidor med sammanfattning av det som skrivits och frågor till fortsättningen. Även om jag vet att det tar tid tycker jag redan att det går långsamt. Jag är otålig i jobbet och vill se resultat nu. Helst nyss. Samtidigt vet jag att det är ett arbete som tar tid. Måste få ta tid. Blir bäst om det får ta tid. Och just nu har jag inte mer tid att lägga än den tid jag tar till skrivandet.

Just idag känns det som om målet med ”färdigt” manus 2021 är väldigt långt borta. Kanske är det bara en känsla. Verkligheten och tiden får utvisa vad som händer. Till dess kommer jag fortsätta jobba. Lite i taget.

Lässtart

Började idag med genomläsningen av senaste versionen av romanen. Sammanfattar varje scen lite kort så att jag har något att bläddra i, som inte är hela romanen, när jag sedan ska dra upp riktlinjer och planer för nästa version.

Utöver det har det även kommit en del tankar och frågor som jag antecknat på annat ställe och som är tänkt att ta med till nästa version.

Om jag valt ”lagom” tid mellan versionerna vet jag inte, men jag ser det ändå positivt att jag får många tankar och funderingar både vad jag behöver se över och hur jag kan jobba vidare med texten. Det ger en skjuts till fortsatta arbetet.

Resor och transporter förr

Jag sitter och klurar på det där med boenden, resor och transporter på 1700-talet. Mina karaktärer kommer förflytta sig ganska långt under vissa delar av romanen, och jag funderar på hur i all sin dar jag ska hantera det. Det är kanske inget större problem om romanen utspelar sig under stora tidsperioder, men nu handlar det om cirka ett halvår från start till mål.

Karaktärerna kommer tillbringa tid både på Västkusten/Göteborg, i Småland, Östergötland och Södermanland. Kanske inget problem om jag låter dem ta tid på sig för resorna. Men jag vill ju samtidigt att de ska hinna med att ”göra” något på varje plats också. Jag har egentligen inget begrepp alls om hur lång tid resandet tar under den här tiden, mer än att det skedde med häst och vagn. (Ångbåten kom inte förrän 25-30 år senare, så det är ingen möjlighet att använda sig av). Hur mycket tid man ska låta det ta är väl framför allt en fråga om var de är och vart de ska.

Frågan är om jag ska förändra något. Korta tidsperspektiven där saker händer och lägga in fler restider (utan att för den skull behöva berätta dem), flytta karaktärernas boplatser till en annan geografisk plats där det är möjligt eftersom de är fiktiva, eller helt enkelt göra tidsperspektivet längre. Kanske 18 månader istället för 6?

Det tål att tänka på. Definitivt.

 

 

Börjat nosa lite

I helgen har jag börjat nosa lite på och sammanställt lite olika anteckningar inför kommande omskrivning.  Jag har iordningställt en särskild pärm för tankarna med olika flikar för olika avsnitt. Än så länge känns det ändå som om tankarna för varje avsnitt är väldigt ostrukturerat antecknade. De är antecknade i den ordning de dykt upp i huvudet och inte i den ordning de händer. Men jag tänker att jag ordnar det i rätt ordning sedan när det blir dags att detaljstrukturera varje del av omskrivningen.

 

20180908_113619

Foto: Helena Persson

Först tänker jag mig dock att läsa igenom hela romanen från början till slut, och anteckna det som händer, plus eventuella tankar/idéer att åtgärda. Sedan tar jag ett grepp på både övergripande planering och detaljplanering för nästa omskrivning.

Om det känns som ett megaprojekt? Det är det. Men det känns ändå ganska bra. Texten är ute hos en läsare, och det blir ett lektörsomdöme framåt årsskiftet, så det ska nog bli bra, tror jag.