Efter slaget och vad som kan hända sedan

Det har blivit en förmiddag med lite av känslorna hos karaktärerna efter scenen från igår. Hur reagerar de? Vad hände i dem efter konfrontationen? Hur känns det när de möts igen morgonen därpå? Vad får det dem att göra? Och jag måste säga att jag blev lite förvånad över Fabians reaktion. Han är mer mänsklig än jag trodde i början av skrivprojektet, vilket nu är några år sedan. Det är en trevlig förändring hos honom. Den är inte ny för mig, men jag blir ändå lika förvånad var gång jag hittar hans reaktioner.

 

20180113_113411

Foto: Helena Persson

Det är också spännande att se hur manuset växer. Jag är nu uppe i 66 000 ord och en bra bit över 300 000 tecken, nästan uppe i 400 000. Det har vuxit och blivit en lång text om bara Sofia och Fabian. Tänk att jag från början även vävde in en annan historia tillsammans med den här. Den historien finns kvar, men jag har klippt ut den, och tänker mig att jag ska jobba med den texten när jag väl är klar med Sofias historia. Det är faktiskt en trygghet att veta att jag har mer att jobba med när det här manuset är klart. Det tar liksom inte slut. Skrivandet är oändligt liksom antalet historier.

 

Nu tar jag dock helgvila.

Annonser

Varierat och känsloladdat

Idag har jag skrivit mig igenom en scen som verkligen ställer saker på sin spets hos Fabian och Sofia. En av alla gånger det gör det. Det kommer att vändas på ända ett par gånger till, men snaran börjar dras åt nu så att säga. 

Och den här förmiddagen har jag på 1400 ord jobbat om en scen och från att den från början varit helt ur Sofias perspektiv, nu visas hur bådas. Förhoppningsvis till det bättre. Annars får jag ändra tillbaka igen.

 Jag måste säga att jag är glad åt att vara igång med textproduktionen igen. Även om jag lever mig in i karaktärerna även i planeringsdelen, så känns det ännu mer som om jag känner mer av dem och deras känslor när jag väl måste sätta det på pränt. Det är mycket känslor mellan dem just nu.

20180112_092000

Foto: Helena Persson

 

Kom upp i 64 000 ord i den här manusversionen idag. Det växer för vart pass och jag ser fram emot att, förhoppningsvis i år, få skriva ut den här versionen och läsa igenom den för ett nytt helhetsgrepp inför nästa version.

 

#skrivarvardag

Tillbaka där jag började – nästan

Idag har jag fått ihop nästan 1000 ord och har kommit fram till att skriva om en av de scener som var en av de första jag skrev i den här romanen. Det känns lite märkligt att ”vara tillbaka” igen. Varje gång. Som ett kärt återseende. Att jag liksom vet att ”här ställs mycket på sin spets”. Mycket från första versionen ligger fortfarande kvar i scenen, vilket gör jag tror den har något som är viktigt för historiens slut. Samtidigt har jag fortfarande tankar kring hur jag kan förändra och förbättra den. Det ser jag som positivt. Kanske ett bevis på att jag utvecklats under de åtminstone fyra år som jag levt med den här historien. Skönt att se det.

Nytt år, ny fas, nytt grepp?

Då var jag åter igång med textproduktion. Det är alltid lite av en omställning när jag går in i något nytt så här. Från planering till textproduktion och tvärtom. Jag behöver liksom hitta tillbaka in i det jag gör. Som nu. Jag började med att skriva helnytt utifrån de anteckningar jag har om hur jag vill att avsnittet ska se ut. Så kom jag på att ”men vänta här, det ligger ju en hel hög gammal text i en pärm som jag har att utgå ifrån”. Så jag började kika lite i den och hitta en medelväg där. Vägen mellan att skriva om gammalt med ett öga i texten och att skriva om texten utan att titta på det jag skrivit innan. Inte alltid helt lätt. Hur mycket ska jag låta mig styras av det jag redan skrivit och samtidigt inte ta bort det arbete jag redan lagt ned. Grunden finns ju redan där och det handlar om att förbättra det som finns.

 

20180105_120339

Foto: Helena Persson

Jag tror jag kommer hitta den balansen snart. Det gäller bara att hitta tillbaka till skrivandet och att se och känna scenerna framför mig. När jag tittar på mina anteckningar om hur jag vill skriva det här avsnittet ser jag också att jag i början av den fasen hade svårt att hitta rätt i hur jag ville ha det. Var vill jag ha angreppspunkten på kapitlet? Vem ska berätta? Hur mycket ska jag berätta på varje ställe?

 Oavsett så är jag på väg nu, och att bara ha kommit igång tror jag också gör det lättare att fortsätta.

Sammanfattning av december 2017

Så var det slut på december månad och jag har gjort en liten översikt över det jag har hunnit med under månaden.

–        Det har blivit två vilahelger. Dessa helger har innehållet läsning, skrivarfika med anteckningar samt en inspirationsresa/avkopplingsresa till Göteborg med bland annat teaterbesök.

–        Planerat klart för den del av historien som utspelar sig i maj månad. (Av någon anledning har jag fastnat i att göra en planering utifrån månader.)

–        Arbetat med farmor Falkenhööks hemlighet.

–        En skrivarfika med lära-känna-kort ur kortlek.

–        Dagboksskrivande på lunchraster.

–        Sammanfattat årets skrivande

–        Satt upp mål för 2018

20170728_132038

Foto: HP

Trots att det varit en del lediga helger har jag ändå hunnit med en del. Och framför allt arbetet med farmors hemlighet har gjort stora framsteg. Efter ett antal år då hemligheten har gäckat mig fick jag äntligen koll på den. Det var en lättnad och har verkligen gjort att jag kommer kunna ge en ny dimension till berättelsen. Hoppas jag i alla fall.

20171209_112317

Foto: Helena Persson

Alla dessa småsaker som jag sitter och jobbar med kan kännas futtiga en och en, men när jag så här sammanfattar dem, så ser jag ändå att processen går framåt. Tillsammans gör de att romanen växer och får det innehåll den ska ha. Ett steg i taget mot att bli klar.

 

Att komma ihåg

Det där med att komma ihåg allt man ska eller behöver göra i romanskrivandet är ju inte det lättaste. På en hyllgavel vid min skrivarplats har jag tejpat upp en del blad med listor på vad jag tänkt att jag behöver fixa. Syns inte från de flesta platser i vardagsrummet, och jag har så sällan gäster att det inte stör. Och skulle de hitta min lilla lapphörna så kan det ju å andra sidan bli trevliga samtalsämnen istället 😊

20171216_102228

Foto: Helena Persson

Vad har ni för hemliga ”gömmor” i hemmet som avslöjar ert skrivande, eller ett annat intresse?

 

 

Julfärdig

Efter en tidig morgon – alltid lika skönt när jag kommer igång tidigt utan att vara trött – så fick jag ihop fyra skrivpass på 15-20 minuter nu på förmiddagen. Och efter tre månaders arbete med att sammanfatta förra genomskrivningen, fundera kring och planera för kommande omskrivningen av ett stycke så är jag i mål med det. Januari kan starta med textproduktion. Härligt! Det ska bli riktigt spännande att se hur det blir.

Och det jag märker hos mig själv är också att jag utvecklats i mitt sätt att se på mitt skrivande. Det är inte längre bara att sitta och producera text som är ”att skriva”, utan också allt det här arbetet runt omkring hör dit. Jag tror det är en positiv utveckling hos mig själv.

20171222_102319

Ett någorlunda julstädat och julpyntat arbetsbord 🙂 Foto: Helena Persson

 

Nu blir det lite julledigt och nästa vecka blir det ledigt från vanliga jobbet onsdag-torsdag med lite fixande kring skrivandet. Återkommer om det. Och nästa helg är det ”vilahelg”. Den kommer jag också att berätta mer om när det blir så dags.