Sammanfattning augusti 2019

Ytterligare en skrivmånad att lägga till handlingarna, och jag kan sätta upp två punkter i sammanfattningen kring skrivandet.

  • Detaljplan inför version 5, 5 maj – 22 juni 1791.
  • Kursstart på skrivpedagoglinjen på Skurups folkhögskola.

Den tidsperiod jag jobbat med i manuset är dessutom en tid då det händer mycket, så det är mycket att anteckna. Det gör mig extra nöjd med det jag har uppnått.

Att nu få ägna ett helt läsår åt skrivandet (fram till 1 juni 2020) blir intressant. Det ska bli spännande att se om studierna till skrivpedagog gör att jag förändrar mitt sätt att skriva något. Antagligen något jag lär återkomma till så småningom, om så är fallet.

Annonser

Att mäta olika

Jag brukar ju logga vad jag skriver för att kunna se på ett ungefär hur mycket jag gör och att processen går framåt. Men det finns definitivt olika sätt att se på det där kom jag på i veckan. Pennan till höger har jag använt under mitt semesterskrivande. Den är definitivt markant mycket kortare nu än vad den var 1 juli. Processen går framåt!

20190724_114304

Foto: Helena Persson

Sammanfattning av april 2019 och vägen vidare

Det blev egentligen bara två skrivhelger i april, plus lunchskrivande. Sedan inföll påskhelgen och en resehelg. Ändå har jag kommit en bit och det går att sammanfatta i två punkter:

 

  • Jag har sett över Fabians känslor för Sofia mellan februari och juni.
  • Jag har sett över Fabians känslor för Theodora mellan januari och juni, och hunnit nästan klar med det.

 

Nu har jag ”bara” kvar att ro i land den sista översikten av Fabians känslor för Theodora och sedan kliar det verkligen i fingrarna att börja dra upp riktlinjerna för nästa omskrivning. Det går framåt, om än långsammare än jag skulle önska. Men tänk ändå att det fortfarande kan klia i fingrarna efter 6 år (eller mer) med samma skrivprojekt. Och jag är fortfarande inte trött på mina karaktärer, även om jag vill bli klar utan att för den skull varken slarva igenom arbetet eller överarbeta.

Sådär en fjärdedel med tänkande

Efter förra helgens vilohelg var det på nytt dags att skrivjobba. 12 sidor textsammanfattning och noteringar till nästa version idag på förmiddagen. Det jag kan konstatera är att jag är uppe i 92 sidor sammanfattning totalt, och med 375 manussidor (dubbelt radavstånd) så inser jag att jag trots allt kommit ungefär en fjärdedel in i arbetet med att sammanfatta version 4. Och jag som tycker arbetet står still! Det är bara att inse att det inte gör det. Det går framåt. Idag igen!

 

 

20181005_113803

Foto: Helena Persson

 

Och jag inser också att jag, även om jag inte aktivt sitter med manusjobb/skrivjobb så är huvudet mer eller mindre konstant där. I vad som ska hända, vad jag behöver göra, något som behöver korrigeras, något jag borde kolla upp. Det är bara att inse att jag till största delen lever skrivande.

 

Oskrivna och halvskrivna anteckningsböcker

Alltså… Jag har en tendens att samla på mig anteckningsböcker och pennor. Fler än jag hinner göra åt. Många fler än jag gör åt. Alltså verkligen väldigt många fler än jag gör åt! Men det känns som en rikedom att ha dem.

 

Anteckningsböcker

Foto: Helena Persson

 

Hur tänker ni andra? Samlar ni på något som har med ert skrivande att göra? Vad i så fall? Eller lyckas ni stå emot frestelsen att köpa ”bara den här anteckningsboken/pennan också” för att ni vet att ni har hur många oanvända som helst därhemma?

Sedan ska vi inte prata om alla de böcker som är påbörjade med något och som sedan bara blivit liggande. Vad gör ni med dem? Fortsätter det påbörjade projektet när lusten faller på igen? Låter ni dem ligga? Eller börjar ni något nytt spännande i dem?

”Författare till yrket” av Haruki Murakami

Författare till yrket av Haruki Murakami.

20180720_111134

Haruki Murakami beskriver här i elva essäer sitt liv som författare, hur han arbetar, vad han skriver om och varifrån han får sin inspiration. Det är alltifrån rutiner till att som känd författare i hemlandet Japan, börja om på ny kula på en helt ny litterär marknad. Inte för att han var tvungen till det, utan för att han lockades av utmaningen. Vi får hans åsikt om litterära priser, om skolor och vem han skriver för.

Det är hela tiden intressant och personligt, och han är noga med (kanske lite för ofta) att ge en ödmjuk framtoning.

Boken ger en god insyn i hans författarliv, men han betonar gång på gång att detta är hans sätt att arbeta, och att detta inte behöver vara/sannolikt inte är arbetsmetoden för alla författare/skrivande personer.

Jag uppfattar boken som lättläst, både på grund av språket, men också tack vare den luftigt satta texten. Definitivt en bok att läsa för skrivande personer.

”Skriva poesi – Om diktandets hantverk” av Mats Söderlund

Skriva poesi – Om diktandets hantverk av Mats Söderlund.

 20180602_144642

Skriva poesi är en handbok i att skriva lyrik som verkligen går på djupet. Söderlund tar sig an allt från frågan varför man ska skriva lyrik, till poesins historia och visar på ett djupgående hantverk i diktkonsten. Allt varvat med diktanalyser av olika poeter, från Sapfo till Athena Fakkokhzad.

 De olika kapitlen är indelade i till exempel läsning, bildspråk, rytm, och tema, men tar också upp metod och att prata fram poesin, så kallad spoken word. Vi får insikt i olika versmått och hur dessa används och har använts i historien, liksom att det är fritt fram att bryta mot versmåttens olika regler. Avslutningsvis ett kapitel om hur du blir klar att skicka till förlag, eller så klar du nu kan bli med något så levande som en text.

 Det är en handbok såväl för nybörjaren som för den mer erfarne poeten. En bok att läsa från pärm till pärm, men också att använda som uppslagsbok när man vill jobba särskilt med något av de kapitel som boken tar upp.

 En bok jag kan rekommendera till alla som skriver eller vill skriva poesi.