Nell sitter vid sin fars dödsbädd när han yttrar orden ”du ska veta att jag alltid har älskat dig, även om du aldrig var min att älska”. Detta vänder Nells värld upp och ned. Eftersom stunden tillsammans avbryts få hon aldrig chansen att fråga honom vad han menar, men orden stannar kvar i henne.
I nästa kapitel möter vi Nells mamma Annie och hur familjen er ut innan Nell föds. En hängiven mamma visas upp.
Så får vi i två parallella historier följa Nell (Nu) och Annie (Då). Nell, sladdbarnet som mitt i sin sorg söker svaren på de frågor som knackar på, omgiven av två fientliga äldre systrar och en mamma på väg allt djupare in i demensen. Annie, modern som går igenom mer än ett trauma som sedan åtföljs av psykisk ohälsa och som, när hon kämpar för sanningen, inte blir trodd just på grund av sin tidigare sjukdomsbild.

En bok som håller mig fången i läsningen och driver mig att läsa vidare för att få svar på frågan som förföljer Nell om vad som egentligen är fel och varför.
En bok om kärlek, tillhörighet och familjeband. Och vad det är som egentligen förenar en familj. Och vad en människa är beredd att göra för att göra rätt eller att skydda sig en hotande smärtsam hjärtesorg.