”Ringaren i Notre Dame” av Victor Hugo

I Notre Dame återfinns efter en gudstjänst ett vanskapt hittebarn. Krokryggigt och enögt och ett barn som ingen vill befatta sig med. Ingen mer än prästen Claude Frollo. Han ger barnet namnet Quasimodo och han görs till ringare i Notre Dame, och blir den så småningom döv av klockklangen. Alla dessa fysiska åkommor sätter käppar i hjulet för Quasimodo och under hela hans liv möts han av motvilja och hat.

Vi möter också Gringoire, poeten som räddas av frimurarna då han är på väg att hängas.

En ung, prostituerad kvinna förlorar sitt barn, en ljuvlig liten flicka, och den enda kvinnan har att älska. Kvinnan blir förtvivlad.

Femton år senare dansar den vackra zigenarflickan Esmeralda på gatorna i Paris och hennes get Djali utför konster. Alla dessa män, Frollo, Quasimodo och Gringoire faller alla för den unga Esmeraldas skönhet men hon har bara ögon för Febus, en man med allt annat än stadigt sinne för något av det han lovar sin omgivning.

Historien förs in bland vindlande gator i Paris, Notre Dames torntrappor och kammare, bland alkemister, präster och vetenskapsmän av alla de slag, i slum och bland överklassfolk. Det medeltida Frankrike vimlar av karaktärer och miljöer, alla frammålade så att jag ser dem framför mig, hör karaktärerna och känner frustrationen i den olyckliga kärleken till Esmeralda. Här växer också samhällskritik fram och det är en historia full av tragik.

Läsvärd för den som har tålamodet att ta sig igenom den! Men som sagt, det krävs tålamod, och läsvana.

”Det vi inte visste var lycka” av Agnès Ledig

Julie är 20 år, jobbar som kassörska och är mamma till treårige Lulu. Hennes tidigare så bergfasta tro på sagorna har raserats av verkligheten och hennes olidlige chef. Därför har hon alla taggar utåt när Paul en alldeles gräslig arbetsdag står framför henne i kassan. Han kommer tillbaka och då vill bjuda henne på lunch, och trots den stora åldersskillnaden börjar en ömsesidig vänskap att växa fram, även om Julie är ytterst motsträvig till en början.

Paul bjuder med Julie och Lulu till Bertagne och havet, och dit följer även Pauls son, Jerôme med. Liksom i Julies liv finns det stora sorger i både Jerômes och Pauls. Tillsammans öppnar de upp sig för varandra under dagarna vid havet.

Påfyllda reser de hem igen, men då inträffar katastrofen som påverkar dem alla på flera sätt än de någonsin kunnat räkna med.

En bok som inte väjer för den största av sorger men som också vågar lita på att det kan vända, hoppet återkomma och att människan är kapabel att orka mer än hon tror.

Galna djupdykningar

En sådan där vecka till som blev betydligt mer intensiv än jag trodde. Veckans skoluppgift har varit en rejäl djupdykning i romankonsten, då jag läst om Selma Lagerlöfs bok En herrgårdssägen och studerat dess struktur, tema, karaktärer koncept, med mera. Det tog minst sagt en stund att ta sig igenom allt det.

Samtidigt roligt att åter möta en roman jag jobbade med för drygt 17 år sedan då jag skrev min kandidatuppsats i litteraturvetenskap om just En herrgårdssägen men då med utgångspunkt i dess genreproblematik.

Foto: Helena Persson

Sedan har jag fixat till det sista med praktikrapporten som också skulle göras klar den här veckan.

Utöver det har jag tagit mig igenom 25 sidor av mitt eget manus (äntligen fick jag lite tid över att jobba med det också) och skrivit ner kommentarer och anteckningar. Men jag grunnar fortfarande lite på en av karaktärernas svagheter. Vad är han svag för? Hur kommer motståndaren åt honom? Jag försöker jämföra med annat jag sett och läst (Stolthet och fördom och Poldark bland annat) för att jämföra med karaktärer där. Kanske går det att få någon inspiration från dem.

Så veckan har definitivt innehållit en hel mängd djupdykningar rent studiemässigt, plus allt annat som hör vardagen till.

”Bokcirkeln vid världens ände” av Frida Skybäck

Den här boken utspelar sig i den lilla (fiktiva?) byn Ljusskär på Österlen. Dit kommer amerikanska Patricia efter att ha fått ett brev endast innehållande ett halssmycke som en gång tillhört hennes försvunna lillasyster Madeleine som reste till Ljusskär 1987 för att arbeta i ett utbytesprogram i en frikyrka. Madeleine försvann spårlöst och den enda ledtråd som finns är att hon setts gå på en buss.

Men Patricia har en känsla av att det inte riktigt stämmer och vill därför på nytt göra ett försök att ta reda på sanningen och det är därför hon kommer tillbaka ungefär 30 år senare.

I Ljusskär möter hon Mona som driver det slitna men charmiga hotellet, Evy som kämpar för säkerheten vid stranden, Doris som slits mellan Monas bokcirkel och Ruts krävande församlingsiver. Här finns också den avdankade Hollywoodskådisen Marianne liksom Monas dotter Erika och dotterdotter Lina.

En bok som ger en beskrivning av hur ett osunt församlingsliv ändå starkt kan påverka olika individer, hur andra drivs av kärlek till sitt barndomshem trots att det är svårt att få allt att gå ihop och hur dåliga samveten kan driva människor till att göra gott. Här blandas glädje och sorg, kärlek och bekymmer. En bok som behåller nyfikenheten ända fram till slutet.

 

”Välj honom” av Agnès Ledig

Juliette längtar intensivt efter barn, en längtan som aldrig verkar gå i uppfyllelse. Hemma lever hon i ett destruktivt förhållande, men vem är hon om hon lämnar honom? Hon är livrädd för att bli ensam igen, och hur ska då hennes barndröm bli sann?

Under tiden går hon lika intensivt upp i arbetet som sjuksköterska där hon hoppar runt som vikarie på olika avdelningar.

På intensivvårdsavdelningen möter hon patienten Roméo som kommer in med stora skador efter ett fall från åttonde våningen under en räddningsinsats. Hans öde gör att hon fäster sig extra mycket vid honom och kämpar för att han och hans lillasyster Vanessa ska få de bästa förutsättningarna. Efter ett tag skiljs deras vägar åt.

Tre år senare återses de efter att Juliette, som nu är gravid, råkar ut för en olycka. Roméo får en chans att återgälda allt det som Juliette har fått betyda för honom. Under de år som gått har han tänkt på henne varje dag.

En bok i feelgood-genren, men där jag samtidigt får chansen att fundera över mina egna livsval. Vem jag är utan min största längtan, och vad som händer om den, trots min rädsla för just det, inte skulle gå i uppfyllelse. En bok om att hitta sig själv och att våga tro på de goda krafterna runt omkring oavsett vad som händer mig i övrigt.

Lättläst även om vi får följa både Juliettes, Roméos och Vanessas perspektiv genom boken.

 

Att välja litteratur

Jag har på sistone funderat lite kring hur jag som läsare väljer vad jag vill läsa. Ska jag välja av lust och glädje bland det jag tycker verkar spännande, det som är ”i ropet” just nu, böcker som får priser eller efter det som anses vara någon form av ”litterär kanon”, om nu någon enhetlig sådan finns.

Själv väljer jag oftast av lust. Eller har åtminstone gjort så genom åren, även om jag ofta har en känsla av att jag ”borde” läsa mer blandat. Men när jag väljer efter lust och glädje blir det ofta böcker som är väldigt lika varandra, nästan så till den grad att de flyter samman för mig till en grå massa där ytterst få titlar/berättelser sticker ut. Ibland har jag däremot utmanat mig själv till något helt annat och ibland har det funkat bra, ibland mindre bra.

Foto: Helena Persson

Samtidigt vet jag att vissa genrer inte är riktigt min stil. Ibland läser jag ändå för att jag måste, med varierat resultat, men det finns ofta en anledning till att jag väljer som jag gör.

Jag funderar på att försöka utmana mig själv än mer för att få en varierad läsning. Men hur? Ska jag välja böcker som nomineras till eller får olika priser? Vilka i så fall? Augustpriset, Sveriges Radios romanpris? Nobelpriset? Och varför just dessa priser? Eller ska jag gå utifrån något helt annat i val av titlar?

Hur väljer ni böcker att läsa? Går ni på tips från vänner? Tips från TV-/radioprogram och tidningar, eller väljer ni böcker enbart på vad ni får höra från vänner och bekanta? Eller är det en framsida som lockar?

Det vore intressant att få höra hur ni tänker kring att välja litteratur.

”Osebol” av Marit Kapla

Augustprisvinnare 2019 i skönlitterära klassen. En bok på 800 sidor men ändå lätt att ta sig igenom. Författaren har valt att skildra sin uppväxtort Osebol i Värmland. En avfolkningsbygd där det manuella skogsbruket ersatts av maskiner, vilket gjort att arbetstillfällen gått förlorade, de som flyttar till stan stannar där, och de som vill bo kvar drabbas av nedskärningar, bristen på affärer, nedläggning av skola och mycket annat. Men jag får också möta den som vill flytta tillbaka, men upplever att det inte går eftersom det inte skulle fungera arbetsmässigt.

Marit Kapla låter i sin prosalyriska bok alla de vuxna invånarna på orten komma till tals och berätta om sin upplevelse av att bo på platsen. Här finns kärleken till naturen, till att vara känd och känna till, att ha rötterna kvar och slippa stressen. Jag som läsare får möta både dem som bott här länge, i flera generationer, liksom dem som är nyinflyttade från Norge, Ungern och Nederländerna. Jag kan uppleva att man ser på Osebol med olika ögon beroende på om man är infödd eller inflyttad. Kritiken är större från de inflyttade.

 

Jag kan också uppleva att det blir väldigt många upprepningar av åsikter och tankar. Det är alltid någon annans fel att arbetsmöjligheter försvinner, skolan lägger ned, eller att det inte finns något att göra för den yngre generationen. Det är staten eller kommunen som ”ska ordna saker”, men aldrig jag själv.

 

Kanske hade texten också vunnit på att dras ned en del, för att slippa upprepningarna. Men som helhet tycker jag det är en vacker bild av en del av Sverige som inte alltid tecknas. Det är ett stort arbete Marit Kapla tagit sig igenom.