Arton år efter att Miniatyrmakaren slutar får vi nu återvända till huset på Herengracht i Amsterdam. Thea fyller 18 år och familjen står på ruinens brant. Men Nella har efter hårt arbete lyckats få dem inbjudna till en bal hos en av de finare familjerna. Väl där sätts bollen i rullning.
Thea själv har dock andra planer för sitt liv. I teatersalongen lever hon upp och bakom kulisserna möter hon både bästa väninnan Rebecca och kulismålaren, tillika älskaren Walter.
Allt är dock inte som det verkar vara. Snart dyker det upp små miniatyrer på trappan till huset på Herengracht.
En bok om att vilja styra över sitt eget liv, strunta i konventionerna men samtidigt vara tvungen att förhålla sig till dem. Men vad är det egentligen som är värt mest i längden?
En spännande bok om livet och längtan, både som ungdom och vuxen.
Christy är lycklig tillsammans med sin make Seb och deras dotter Holly. De bor i en by utanför London, och under hösten ser de fram emot att resa till Sverige för att träffa Christys moster, som hon återfått kontakten med efter sin mammas död. Men några kort innan resan hittar Christy ett mail från Seb till en annan kvinna. Ett mail som avtalar ett möte, och ber kvinnan att inte ringa hem till dem. Christy kan bara tolka saken på ett enda sätt och för att försöka rädda sitt äktenskap ber hon sin bästa vän Alix att resa i förväg till Sverige tillsammans med Holly.
Alix, som förvisso älskar Holly, men inte är den som vill ha ansvar för ett barn själv under flera dagar lovar att ställa upp, men är inte helt bekväm i situationen. Att hon sedan får med Sebs bäste vän Zac som sällskap på resan gör inte saken bättre. Det finns hemligheter mellan dem som gör att Alix i fem års tid gjort allt för att undvika honom. Men hon har lovat Christy och kan inte backa ur nu.
Vi får följa Christy, Alix och Christys moster Robyn i deras erfarenheter och upplevelser och motgångar. Hur deras svagheter, svårigheter och starka känslor för varandra får dem att utvärdera sig själva, det som hänt och vad de vill med framtiden.
Utöver detta får vi härliga bilder från norra Sverige, med hundspann, snö och gnistrande norrsken.
Det här är ytterligare en del i serien om pensionärsligan. De har slagit sig ned i Norge för att få lite lugn och ro och samtidigt undkomma polisen. Men så upptäcker de den norske miljardären Olav Trond i närheten som har huset fullt av riktigt dyr vrakchampagne. Ett inbrott blir en självklarhet för pensionärerna. Det är helt enkelt för svårt att låta bli.
”Det rånar sig nog” av Catharina Ingelman-Sundberg
Vad pensionärerna dock inte tänkt sig är att Olav Tron är minst lika kriminell som de själva är och han hyser inga betänkligheter kring vad han väljer att göra när något går honom emot. Därmed är cirkusen snart igång på nytt och pensionärernas liv blir långt ifrån så lugnt och fridfullt som de tänkt sig.
En småtrevlig och fartfylld historia, ibland på gränsen till det osannolika i mitt tycke. Men för den som gillar pensionärerna är boken säkert ett välkommet tillskott bland läsupplevelserna.
Det här är en mysig feelgoodbok för den som vågar möta både sorg och förändring. Det är fyra kvinnor i fokus: Cecilia, Michelle, Lisbeth och Ivy. Alla fyra bär de på olika svårigheter, sorger och utmaningar i livet. Skilsmässa, död, otrygghet och en relation som totalt gått i stå. Tillsammans hamnar de hos skrivterapeuten Sam och Klubben för lyckliga slut. Här får de skrivuppgifter och sakta men säkert nystas hemligheterna fram, ibland mer motvilligt än något annat.
”Klubben för lyckliga slut” av Caroline Säfstrand.
Cecilia och Michelle är dessutom systrar och har en infekterad hemlighet bakom sig och en minst sagt komplicerad relation till mamma Alice. Frågan är om de kan lösa det?
En varm bok med mycket hoppfullhet, men också något att fundera vidare kring i slutet. Perfekt läsning för sensommaren/början av hösten.
Efter många om och men har jag tagit mig an att läsa ”Påven Johanna”. Det är en bok som stått på min läslista länge och den motsvarade förväntningarna.
Johanna föds under 800-talet, och hennes enorma nyfikenhet och vetgirighet är allt annat än enkel att hantera för henne och omgivningen. Tiden såg det som onaturligt för en flicka/kvinna att söka kunskap och Johannas alla frågor tenderar att försätta henne i trubbel. Trots detta lär hon sig att läsa och skriva, läsa latin och grekiska och mycket annat.
”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.
Livet tar henne på märkliga vägar vidare genom klosterskola och klosterliv till maktens centrum i Rom. Med läkekonsten hon besitter kastas hon rakt in i påvehovets innersta krets. Samtidigt slits hon mellan det liv hon uppnått och den längtan efter kärlek hon känner som kvinna. Är hon beredd att avsäga sig sitt liv för att få känna kärlek, om det nu inte går att få båda delarna?
Med driv och stor kunskap om tidens liv och miljö, men med författarens frihet, har Donna Woolfolk Cross skrivit en mycket spännande bok. Det enda jag saknar är en lista med ordförklaring till alla de olika titlar som förekommer och som för mig är till största delen obekanta.
Om historien om en kvinnlig påve är sann eller ej? Jag låter det vara osagt. Jag har läst boken som den fiktion den är klassad som i bibliotekets klassningssystem. Därmed inte sagt att det finns sanningar i den. Historien i sig är läsvärd, och läser du boken, så läs också gärna efterordet där författaren resonerar just kring om det funnits en kvinnlig påve eller ej.
Den här boken handlar om författaren Julia vars bok ska bli film. Hon jobbar just med filmmanuset samtidigt som hon gör reklam för filmen i bland annat en talkshow i London. I showen möter hon den fantastiskt populäre och eftertraktade skådisen Paul Thompson. Hon dras däremot inte alls till honom och blir ytterst besvärad av att han ska spela den manlige huvudpersonen. Det stämmer inte alls överens med hur hon ser honom för sig.
”Berätta en detalj” av Malin Tuvesson
Men hur det nu faller sig så blir Julia hembjuden till Paul och kan inte säga nej, väl där gör Julia en livräddande insats och snart är hon mer involverad i Paul Thompsons liv än hon önskat bli.
Parallellt fortsätter manusarbete och marknadsföring, missförstånd och frustration då samarbetet med Julias agent Annika är på väg att totalhaverera.
En riktigt härlig feelgoodbok för hängmattan!
Boken är en gåva och har jag dessutom haft förmånen att få läsa redan innan utgivning, då författaren är en tidigare kurskamrat.
Det är verkligen jätteroligt att kunna berätta att första upptryckningen av ”Sofias val” i 200 exemplar är slutsåld, sånär som på ett fåtal exemplar. Det har således gått över förväntan med försäljningen vilket gör mig så glad efter alla års slit med texten. Tänk att det fanns så många som ville läsa, och så många som sedan tipsat vidare till andra läsare.
”Sofias val” av Helena Persson
Som tur är kommer boken fortsätta finnas kvar även efter att denna upplaga sålt slut. Så misströsta inte om du vill köpa ett exemplar. Med nytt tjusigt omslag så går det fortfarande att beställa boken hos både Adlibris, Bokus och Akademibokhandelns webbutiker. Frågar du efter boken i din lokala bokhandel så kan även de beställa hem den.
Så varför inte satsa på ett eget rykande färskt exemplar antingen till dig själv eller för att ge bort till en bokälskare i sommar.
Japp, dags för en ny skrivsammanfattning för mars.
Försäljningen av ”Sofias val” rullar på och i mars såldes fysiska 31 exemplar, vilket innebär ett snitt på en bok om dagen. Det får jag absolut vara nöjd med tänker jag. Statistiken för e-boken i mars får jag först i början av nästa vecka.
”Sofias val” av Helena Persson
Så har jag startat upp arbetet mer regelbundet igen för nästa historia, som än så länge bara går under arbetsnamnet ”Hannas historia”. Jag har:
Läst igenom historien.
Kollat igenom anteckningarna kring vad jag behöver jobba vidare med.
Börjat jobba vidare med scenarbetet till ”Hannas historia”.
Spånat kring konceptträdsfrågor för ”Hannas historia”, det vill säga frågor som utgår från ”Vad skulle hända om…?”-frågan.
Närläser just nu Jane Austens bok ”Stolthet och fördom” för att sedan kunna jobba vidare med att hitta den dramaturgiska modellen, göra konceptträd, fundera över karaktärer med mera.
En intervju för en lokal tidning.
En inspirations- och avslappningsresa till Jönköping (inkluderade ett par boksigneringar också)
John Bauer-utställningen på Jönköpings läns museum. Foto: Helena Persson
Och så har jag bokat in lite annat för framtiden som jag än så länge låter vara osagt, liksom börjat fundera över en del andra saker jag kanske skulle kunna jobba med kring skrivandet.
Det finns många tankar på vad jag vill göra och hinna med kring skrivandet, men tiden vill, som så ofta, inte riktigt räcka till. Även orken är ju begränsad. Det är viktigt även för kreativiteten, har jag insett, att faktiskt ta sig tid för återhämtning också. Likaså motion. Gör jag inte det, så blir kreativiteten lidande.
På väg in i april, och förhoppningsvis både lite varmare och ljusare tider, så hoppas jag också att skrivandet får sig en liten knuff framåt. Det är mycket jag vill och hoppas på. Redan nu börjar jag faktiskt se fram emot sommarsemestern och lite längre sammanhållen skrivtid.
Det har varit ett år då jag hoppades att jag skulle få min roman utgiven och det gick nästan i mål, trots att jag fick jobba om ytterligare några saker i manuset. Det var det enda av mina mål som var hyfsat mätbart resultatmässigt och som jag inte riktigt nådde.
De andra båda var att hålla skrivarkurser och jobba med viss fördjupningsläsning av litteratur, vilket inte är lika mätbart eftersom jag inte satt upp hur många skrivarkurser jag ska ha/böcker jag tänkt läsa fördjupande.
Ibland upplever jag att jag inte hinner med skrivandet i den mängd jag skulle önska, men när jag nu satte mig ned och listade vad jag gjort med skrivandet under 2021 blev jag riktigt positivt överraskad av hur lång listan blev. Och här kommer den:
Arbetat med Hannas historia (översikt, scener, karaktärer)
Skrivarkurs, grundkurs, i Gislaved på tre tillfällen (januari-mars)
Tre skrivarkurser på Medborgarskolan (Grundkurs, Poesikurs, Memoarkurs)
Arbete med två långa skrivarkurser, samma upplägg, men en är mer allmänt inriktad och en inriktad på skrivande av historisk skönlitteratur
Marknadsfört de långa skrivarkurserna mot folkhögskolor
Skickat iväg ”Sofias val” på både testläsning och lektörsläsning
Sammanställt kommentarer från testläsning och lektörsläsning
Fört in åtgärder samt korrekturläst Sofias val i version 9 + 10
Testläst en kompis manus
Ansökt men ej blivit antagen till ett skrivprojekt på regional nivå
Jobbat med fördjupad litteraturläsning
Jobbat med skrivövningshäfte för mina skrivarkurser
Fotoutflykt som inspiration för tankar kring framsida på romanen
Beslutat om egenutgivning via bokutgivningstjänst och skrivit bokutgivningsavtal
Skrivit baksidestext
Skrivit författarpresentation
Sett över inlagan till boken
Jobbat med underlag till marknadsföring
Nitton punkter som var och en inneburit en utveckling och ett steg framåt. Det ska bli spännande att se vad 2022 bär med sig i form av skrivandet. Någon av de närmsta dagarna tänker jag att jag ska sätta mig och se över vad jag vill med mitt skrivande under det kommande året. Att sätta upp mål och utvärdera är inte helt fel har jag märkt.
Så, håll ut, förhoppningsvis är boken ”Sofias val” klar för försäljning under senvintern eller början av våren. Ni följer väl med även på den sista etappen?!
Det finns många saker att fila och fundera på kring bokutgivning. Efter att ha skickat in de korrigeringar jag önskar på inlagan så har jag också en baksidestext att fundera kring. Jag har filat på den ett tag redan och känner mig hyfsat nöjd med den. Så här får ni ta del av det som kommer att bli bokens baksidestext:
Året är 1790 och greve Fabian Falkenhöök har allt utom en hustru. Hans farmors ständiga krav på att han ska stadga sig tär på honom, samtidigt är hon aldrig nöjd med någon av de kvinnor han presenterar för henne. Så när Fabian vinner en gård i en spelomgång öppnar sig också möjligheten att få en hustru på köpet. Men vågar han satsa på kvinnan som erbjuds?
Fröken Sofia Enestierna drömmer om två saker, den förestående nyårsbalen samt giftermål med barndomsvännen och kärleken, Oscar Adlersparre. Vad hon inte vet om är de mörka hot som hänger över familjen på grund av faderns alkohol- och spelproblem, som hotar att göra dem hemlösa.
På den hett efterlängtade nyårsbalen rasar världen samman för Sofia då hon utan förvarning finner sig vara förlovad med en man hon knappt träffat och än mindre känner. Hur ska hon ta sig ur situationen hon befinner sig i?
Sofias val är en historisk kärleksroman som berättar om hur det var att vara kvinna på 1700-talet och långt ifrån alltid ha möjligheten att yttra sig om sitt eget liv.
Linda bor i Oslo och är förlagsredaktör och ensamstående mamma till 13-årige Brage. Som sådan gör hon allt för att skapa en trygghet för sonen som hon själv aldrig fick uppleva. När så Brages hittills frånvarande och ointresserade pappa dyker upp och vill bjuda med sonen till Karibien på kryssning över jul faller Lindas värld samman. Det hon försökt skapa för sonen verkar inte längre räcka till.
”Julbrevet” av Kjersti Herland Johnsen
Som om det inte räcker får hon ett brev från en person som hon inte känner, en person som verkar vilja göra gott, men som samtidigt har något emot julen. Linda svarar och plötsligt finner hon sig själv möta en person som hon inte riktigt förstår, men som i botten har ett oerhört gott hjärta. Och det visar sig att de har något alldeles särskilt gemensamt.
Vid sidan om detta finns Lindas eget kärleksliv. Tankar och längtan, människor som rör och irriterar. Och så de där blommorna som dyker upp utan avsändare. Vem är de ifrån?
Dag för dag från 1 december fram till julafton får vi följa Linda. Lite i taget, några insikter åt gången. Ilska, irritation, förväntan och glädje. En riktigt mysig feelgood med julstämning. Trevligt också med en norsk bekantskap.
Andra delen i Ulltunasviten, där den första heter Jul i krinolin.
Här får vi följa Nina Swartensköld på Dackesta gård. Hon ser ut att ha allt i form av förmögenhet, man och barn. Men maken – greve Wilhelm Swartensköld – styr gården och familjen med järnhand som gör att Nina och sonen Anton är ordentligt kuvade. Ninas kreativitet får inte chansen att blomma och Anton får varken leka eller växa på det sätt han borde som barn.
”Jul i rubinrött” av Amanda Hellberg
Till Dackesta kommer Johan Mahler som lärare till Anton. Han har en utstrålning som får Nina på fall, och känslorna är besvarade. Men något verkar inte stå rätt till och Johan omgärdas med märkliga rykten. Kan han ha rent mjöl i påsen?
Under ytan bubblar greve Wilhelms egna hemligheter, som påverkar hela familjen negativt. Frågan är hur det ska gå för familjen och om Nina ska klara av att bryta sig loss ur en relation som är allt annat än sund?
En bok med gnistrande förälskelse och fina miljöbeskrivningar. Jag känner igen känslan från ”Jul i krinolin”. Vill man ha romantisk feelgood är det här en bok att läsa. Mitt enda aber är funderingen kring varför Nina omväxlande kallas friherrinna och grevinna. Maken är greve och tituleras greve genom hela boken, vilket gör Nina som hustru till grevinna. Titeln friherre (och som hustru till en sådan friherrinna) är en annan adelstitel. Men det är mitt enda aber kring boken och historien.
Maj lider av hjärtesorg efter Erik, och följer motvilligt med väninnan på utflykt. Med på utflykten finns Tomas. Maj blir oplanerat gravid med Tomas, och de tvingas till giftermål trots att de knappt känner varandra. Allt för att slippa skammen. Men Maj trivs inte med sin situation, trots att hon anser att hon borde vara tacksam. Hon känner sig inte hemma i sin nya familj, upplever sig lämnad av sin ursprungsfamilj och osäker på om hon över huvud taget vill ha barnet hon bär. Kan hon och Tomas hitta fram till varandra och ett gemensamt liv? Och Tomas alkoholintag, hur är det egentligen med det? För att hantera allt kämpar Maj med att visa upp ett så perfekt hem hon bara kan.
”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg.
En bok som i mångt och mycket handlar om kvinnoliv, förväntningar och skam. Om att nöja sig fast man är allt annat än nöjd, om att inte våga tala om vad man vill och mitt i allt försöka finna en plats för sig själv.
Det tar mig ett tag att klura ut vad det är jag upplever som ovant för mig med texten, tills jag inser att det är Sandbergs sätt att skriva dialog. Genom hela boken använder hon sig av indirekt dialog, där den inte skrivs ut i repliker med talstreck/citattecken utan flyter med i den löpande texten. Och när jag landat i det har jag inga problem med det. Genom hela texten är jag hela tiden nära Maj och hennes tankar, känslor och upplevelser. En bok som får mig att se och känna miljön ur svenskt 1930-tal.
Det är första delen i en trilogi om Maj. Jag är nyfiken på de båda följande böckerna: ”Sörja för de sina” och ”Liv till varje pris”.
Den här helgen har jag haft skrivledig helg och det innebar en resa hemifrån. Inte långt och inte länge, men sju mil till Jönköping under ett knappt dygn räcker långt.
Jag tog mig först en promenad till Jönköpings länsmuseum och lite kulturell input. De har bland annat en permanent John Bauer-utställning som får mig att koppla av. Kanske är det just att John Bauers bilder är så fulla av lugn, skog och massor av fantasi som får tankarna att löpa i nya banor.
Bild från John Bauer-uställningen på Jönköpings länsmuseum.
Efter det blev det en tur till enbokhandel. Jag är inte en person som gillar att springa på stan i tid och otid, men just bokhandelsbesök är något jag tycker om. Den här gången blev det inköp av två böcker ”Långt bortom havet” av Isabel Allende och ”Hittebarnet” av Stacey Halls. Blev nyfiken på båda två och ”Hittebarnet” rekommenderade man som bokcirkelbok. Det brukar ju tyda på att det finns mycket att fundera kring och prata om i boken.
Helgens bokinköp.
Det blev också en skön och avkopplande promenad längs Vätterstranden. Det är något särskilt med vatten.
Foto: Helena Persson
Utöver det tog jag en fika på stan och bara njöt av mys på hotellrummet med läsning och lite TV-tittande. Det är något visst med att bo på hotell ändå. Bara det där att se lite annat än de vanliga fyra väggarna. Och efter en skön, lång hotellfrukost, följd av lite läsning under förmiddagen bar det således av hemåt igen. Påfylld och glad.
Augustprisvinnaren i den skönlitterära klassen från 2020 är en spännande roman som verkligen spänner över en lång tidsperiod från slutet av 1970-talet och cirka 30 år framåt i tiden. Det stora mysteriet är Cecilia Bergs försvinnande. Kvinnan med styrka nog att alltid gå sin egen väg, kvinnan som doktorerat och varit den som suttit modell för många av konstnären Gustav Beckers tavlor.
Vi får följa både Cecilias make, Martin Berg, och deras barn, Rakel och Elis, liksom deras relation till Gustav Becker. Allt från Martin och Gustavs första möte i tonåren via studenttiden och familjens tillkomst till nutid. Vad fick egentligen Cecilia att lämna allt utan att komma tillbaka. Och romanen som kommer ut på tyska och av någon anledning hamnar på Martins förlag, är en märklig historia. Har den något att göra med Cecilia?
”Samlade verk” av Lydia Sandgren
Mycket utspelar sig i Göteborg, men också i Paris, Berlin och Stockholm. Författaren är mycket inläst på olika ämnen som språk, idéhistoria och filosofi, vilket märks i texten, men också insatt i Göterbogs olika tidsperioder med många olika markörer på platser och inneställen.
Det är en bok som kräver sin läsare, men jag tror inte någon som läser den kommer att bli besviken. Jag uppskattade både karaktärerna och miljöskildringarna, och ju närmare slutet jag kommer, desto mer nyfiken blir jag på om gåtan Cecilia kommer att få en upplösning.
Vill du ha en klassisk feelgood-roman är ”Bokhandeln för ensamma hjärtan” verkligen en bok du ska se till att nappa till dig på ett eller annat sätt.
Vi möter Posy som just förlorat sin vän Lavinia, något som starkt påminner henne om förlusten av föräldrarna 7 år tidigare. Av Lavinia ärver Posy bokhandeln Bookends, vilken hon tänker göra om till en bokhandel för kärleksromaner. Vem älskar inte att läsa kärleksromaner? Personalen på Bookends är självklart redo att stötta.
”Bokhandeln för ensamma hjärtan” av Annie Darling
Men så börjar Lavinias barnbarn, den odräglige Sebastian dyka upp i tid och otid. Killen som absolut inte lyssnar och än mindre klarar av att man säger nej. Han har absolut bestämt sig för att göra om bokhandeln till en deckarbokhandel, eftersom han inte gillar kärleksromaner.
Posy försöker hantera det på bästa sätt, och till slut verkar det enda sättet vara att skriva av sig i en egen roman med sig själv och Sebastian i huvudrollerna. Men frågan är om hon verkligen skulle ha gjort det?
En härlig och charmig historia och jag både skrattar och våndas med och åt karaktärerna. Alldeles härligt underhållande läsning för feelgood-älskaren och den som vill ha underhållning i övrigt.
Det här är en bok med två kortromaner (”Ensam i Paris” och ”Smekmånad i Paris”) och ett antal noveller av Jojo Moyes. Det är kvinnor som är huvudpersoner i samtliga och det handlar om växt, insikt och att våga ta steget ut i det okända, ut ur gamla vanor som snarare raserar än bygger upp självkänslan. Men också en bok om att våga se förbi det där som för stunden är jobbigt och våga ge saker och ting en chans till.
Tara växer upp i en mormonfamilj i Idaho. Föräldrarna, särskilt fadern, är övertygade om att Regeringen utgör ett hot och gör allt för att undvika den. Det innebär bland annat att allt ses ur ett katastrofperspektiv och man lagrar mat både mat och bensin, och framför allt hemundervisas barnen för att de inte ska indoktrineras i den statliga skolan.
Men hemmet är allt annat än idylliskt. Det står allt tydligare för läsaren att här finns inslag av både psykisk sjukdom och utnyttjande. Istället för hemstudier används Tara som arbetskraft på faderns skrotupplag, men säkerhetstänkande finns inte på kartan. En äldre bror misshandlar Tara både fysiskt och psykiskt, men detta låtsas ingen om, och Tara skyller allt på sig själv.
Först som sjuttonåring sätter hon sin fot i en skola, och märker snabbt att hon har stora kunskapsluckor. Men inte bara det, åren i familjen har satt stora spår och hon har svårt att navigera bland alla sociala koder och förstå vad som är normalt och inte. En långvarig process tar sin början.
En stark berättelse om en ovanlig familj och vad lojaliteter kan göra med en person även när man får andra perspektiv med en. Det som är självklart utifrån behöver inte alltid vara självklart för den som är mitt i.
Det här är en bok som utspelar sig under två delar i historien. I Prag under 1986 och i Paris i nutid. Och så ett parti i mitten som utspelar sig i Berlin 1996. Vi får följa Laure Carlyle som är britttisk-fransyska och 1986, då hon är 20 år, följer med en tjeckisk familj från Paris till Prag. Här får hon på nära håll uppleva hur det är att leva i ett kommunistiskt land, att inte kunna yttra sig fritt, där hennes rörelsemönster kontrolleras och både hon och hennes kontakter övervakas. Detta är något hon som ung västerlänning har svårt att ta till sig och förstå, liksom svårigheten för landets befolkning att göra uppror.
”Muséet för krossade drömmar” av Elizabeth Buchan
Mitt i detta och parallellt med att hon tar hand om familjens barn, förälskar hon sig i musikern Tomas och följer med honom till och engagerar sig i marionetteatern.
Den andra sidan av historien är då vi möter Laure i Paris i nutid, där hon driver ”Muséet för krossade drömmar”, ett museum som visar föremål som människor fått lämna in och som på olika sätt påverkat deras liv. Men inte vilka föremål som helst får lämnas in. Här söks Laure också upp av en enträgen och frågvis ung journalist som vill skriva om Laures liv, särskilt om delen i Tjeckoslovakien. Men Laure vill inte prata om detta. Det ligger mycket under och pyr.
Det är en bok om ung förälskelse, om idealism, om att inte kunna göra och säga det man vill och ändå försöka kritisera. Det är en bok om motstånd, men också om hur det är att vara övervakad, och övertygad om att man, om och när den dagen kommer, så kommer man att kunna stå emot överhetens försök att få en att prata bredvid mun och avslöja sig.
Jag tänker att det verkligen är en bok som får mig att fundera över vad jag som människa är beredd att stå ut med och klara av. Att jag kanske inte alltid kan döma mina medmänniskor som inte lyckats stå emot på det sätt som idealet kanske var från början.
Det här är verkligen en bok att tänka och fundera kring.
Den är utgiven på Etta förlag som är en del av Sekwa förlag.
Den femte delen i serien om syskonen Morlandeus, men här handlar det om Agneta som går i lära i prästgården i Morlanda och där känslorna spirar mellan henne och prästsonen Magnus Morlandeus. Men svårigheterna hopar sig då kyrkoherden Jostein Erlendsen har utsett Agneta till sin tilltänkta, och Erlend är inte känd för att låta andras önskemål komma först, snarare tvärtom. Han hör inte deras protester och starka nej utan kör bara på i egna hjulspår.
Utöver detta möter vi Katarina Morlandeus som driver sin tygbod i Uppsala, Ebba Morlandeus som numera är gift och bor i Äspered. Hon är gravid men är inte glad över det bar hon väntar.
Ulrika Morlandeus är på väg från Dalarna varifrån hon fått fly hals över huvud undan häxprocesser, och med sig har hon två små barn, en nästan tonårig dotter och två unga vuxna. Vart ska de ta vägen nu när hösten drar in och vintern närmar sig? Kommer de kunna hitta någonstans att övervintra? En plats dit ryktet om dem inte når.
Maria Gustavsdotter väver en bild av svenskt 1600-tal som är trovärdig, och gör att jag både ser och känner med karaktärerna, blir frustrerad över Erlends totala oförmåga att se andra än sig själv, sörjer över Ebbas minskande livslust och gläds där det går vägen för karaktärerna. Jag kan varmt rekommendera böckerna för läsning.
Den här boken kan kategoriseras som autofiktion och beskriver livet för huvudpersonen som arbetar i Yarden, ett hamnområde i Malmö. Uppgiften är att flytta bilar och villkoren för arbetet är allt annat än okej. Dåligt betalt, osäkerhet i hur länge man får stanna, den som ifrågasätter villkoren försvinner mer eller mindre direkt. Samtidigt finns drömmen och kampen där. Drömmen om och kampen för ett annat liv, ett bättre liv, att detta bara ska vara tillfälligt.
Parallellt visas också jagets uppväxtvillkor med en psykiskt sjuk mamma som inte klarar att hantera vardagen, och en frånvarande pappa som inte vill kännas vid sina barn. Skolgången blir därefter för jaget och förutsättningarna är inte de bästa.
Den andra delen av boken innehåller en dramatisering av boken. Jag gillar att få med de båda versionerna av historien i samma pocketupplaga. Det blir annorlunda, nya insikter och ger texten två varianter som jag menar kompletterar varandra.
En bok som väcker känslor i mig, känslor och frågor om hur samhället egentligen fungerar. En klart tankeväckande bok.
Karin Smirnoffs augustprisnominerade bok utspelar sig i norrländsk glesbygd. Jana kommer hem till byn där hon vuxit upp och möter sin tvillingbror precis som byns invånare och alla är de i mångt och mycket som de alltid varit. De vet vem hon är, vad som hänt och alla har de sin egen version av sanningen. För att försörja sig tar hon jobb i hemtjänsten och i människornas hem får hon se och veta ännu mer. Alla vet de vad som hänt Maria, kvinnan som nu är död och som påstås vara Janas och brors syster och som de flesta männen i byn, gifta som ogifta, haft en relation med.
Utöver det har Jana en relation till John, mannen som var gift med Maria och som många tror är den som bragt henne om livet. Jana själv vet inte vad hon ska tro om något. Det finns inte mycket av det hon hört som hon kan verifiera och hur kan hon då vara säker på något?
Parallellt med nutid får vi också följa tillbaka till Janas barndom, det som så tydligt präglat henne till den hon är nu.
En bok om att söka sanningen, förstå sanningen och inse att den kan se olika ut, tänker jag. Men framför allt en bok om ett samhälle och de relationer de byggs av. En oerhört intressant bok, med ett eget språk. Det är enkelt och rakt, utan krusiduller men ändå så målande att jag tydligt ser miljön framför mig.
Boken utspelar sig i tre olika tidsåldrar och på några olika platser i Miriams liv. 1940-tal i Auschwitz respektive Ravensbrück, 1950-talet i Jönköping och 2010-talet i Nässjö. Den är inte kronologiskt berättad utan pendlar mellan de olika tidsepokerna.
Boken börjar i Nässjö där vi möter Miriam på hennes 85-årsdag där hon uppvaktas av familjen, som börjar fundera på om hon är dement när hon plötsligt uttrycker det som är bokens titel, nämligen ”Jag heter inte Miriam”. Men de lägger inte ner mer i det just då, men under en promenad med barnbarnet Camilla får vi sedan höra hela Miriams historia berättas. En historia som gör ont att berätta, och just därför är så enormt viktig att berätta.
Det är en berättelse om främst viljan att överleva, och vad vi som människor är beredda att göra för detta. Men inte bara överleva utan också höra till. Det är en bok om hur både nazism och rasism i dess värsta former påverkar människor, enskilda och större gemenskaper.
Det är en bok som behöver läsas, reflekteras och diskuteras. Gärna i en bokcirkel tänker jag. En bok om en del av mänsklighetens historia som aldrig får upprepas, någonsin.
Boken på 450 sidor kräver sin läsare, men är verkligen värd att ta sig igenom.
Det här är fjärde delen i serien om godset Cavendon Hall och familjerna Ingham och Swann. Det fortsätter i samma stil med vackra människor som väldigt snabbt faller pladask för andra vackra människor, inleder passionerade förhållanden och efter två veckor känner varandra så väl att de vet att de är ämnade för varandra. Något som gör mig lätt skeptisk. Det visar sig dock i ett fall att här finns hemligheter som gör att man inte ska rusa iväg för fort in i ett äktenskap.
Här finns också fler hemligheter som familjemedlemmarna anser vara värda att värna om för att inte ställa till med skandal. Som i tidigare delar av serien upplever jag att konflikterna mest skrapar på ytan och när jag tänker att ”det här kan bli spännande” så löser det sig utan att det blir särskilt dramatiskt alls.
Många karaktärer är väldigt lika varandra i utseende (blonda och blåögda) eller har namn som börjar på samma bokstav (Charlotte, Cecily, Charlie) Jag undrar också om författaren inte litar på mig som läsare eftersom hon genom 440 sidor måste tala om karaktärernas inbördes släktskap/relation varje gång de möts. Information i dialoger ges ofta med kommentaren ”som du ju redan vet”, vilket stör mig. Det ger inget flyt utan känns mest bara krystat. Det går också att resa sig ur en stol utan att flyga upp varje gång. Särskilt om det inte finns någon som helst stress i situationen. Alla ler också alltid varmt och hälsar varmt välkommen. Jag hinner bli trött på ordet ”varm” under läsningen.
Kritiken till trots så finns här en gemytlig historia för den som vill slappa med en bok under en ledighet och följa en familj man läst om tidigare.
I den här boken får vi möta Tamara som alltid levet i ögonblicket och inte bekymrat sig för något överhuvudtaget. Hon är bortskämd och får allt hon vill ha och mer än så. Ända tills den dag då hennes pappa dör och lämnar henne och hennes mor helt utblottade kvar. De tvingas flytta till morbrodern och mostern ute på landet och Tamara som är van att klara sig själv, komma och gå som hon vill, är plötsligt ständigt övervakad av mostern.
Hon får knappt umgås med sin mamma, inte gå vart hon vill, eller ens hämta posten. Allt får Tamara att känna att något inte stämmer. När hon sedan via biblioteksbussen får tag på en gammal dagbok som, konstigt nog, berättar vad som kommer att hända i morgon, blir Tamara verkligen förvirrad. Men samtidigt börjar hon fundera över vad hon kan påverka och inte och snart nystas en oerhört spännande historia upp.
En berättelse med många hemligheter som nystas upp och som samtidigt är lättläst och rolig.
1960 vaknar Jennifer Stirling upp efter en bilolycka och minns ingenting från livet före olyckan. Inte maken eller familjen, inte vännerna och inte ens något från olyckan eller för den delen vem hon är. När hon kommer hem söker hon efter tecken på vem hon varit och en dag hittar hon ett brev som är riktat till henne och är undertecknat ”B”. Ett brev om ber henne att lämna sin man. Men vem är han och var finns han nu?
2003 hittar Ellie samma brev i ett tidningsarkiv på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien och drar paralleller till sitt eget liv där hon brottas med sin relation till en gift man och vad det innebär för henne själv och honom (hans hustru vill hon helst inte tänka på). Vad hände egentligen med kvinnan som fick brevet och fick hon till slut mannen som verkade älska henne så passionerat.
Det är en bok med en historia som driver framåt och är svår att lägga ifrån sig. Jag vill verkligen veta hur det slutar. En riktig blandvändare i sann Jojo Moyes-anda. Läs den!!!
Livet med orden 