”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr.

20180902_150133

Marie-Laure är den blinda flickan vars pappa bygger miniatyrer av staden (Paris) de bor i samtidigt som han arbetar på museum. Hemmet, muséet och vägen däremellan är Marie-Laures hela värld. Hon vet med säkerhet antalet dagvattenbrunnar mellan huset hon bor i och faderns arbetsplats. Men när Frankrike kapitulerar för tyskarna under andra världskriget flyr far och dotter hals över huvud. Med sig har de något från muséet. Men de vet inte om det är den äkta varan, eller en av de tre kopior som gjorts för att förleda fienden. De landar i Saint-Malo vid kusten. Här tvingas både Marie-Laure, hennes far och de båda personer de bor hos att våga mer än de tänkt från början.

På tyska sidan finns Werner, en ung pojke i Marie-Laures ålder. En föräldralös pojke på ett barnhem med en enda framtid för sig. Den som arbetare i samma gruva som tog faderns liv. Men hans intresse för radioapparater och fysik ger honom oanade kunskaper och snart sprids vetskapen om det han kan och han tas ut till en specialskola. Där får han arbeta med sändtagare, mottagare och mycket mer. Det intresserar honom, men han bryr sig inte så mycket om varför omgivningen är så mån om hans kunskap. Den för honom runt om i det krigshärjade Europa.

En bok om grymhet, men också godhet, och modet att göra det man vet är rätt även om omgivningen hävdar motsatsen.

En magisk bok som fascinerar från första till sista sidan. Boken vann Pulitzerpriset 2015.

Annonser

”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” av Haruki Murakami

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami.

 20180804_102429

Haruki Murakami är inte bara författare utan även långdistanslöpare. För att kunna skriva bra romaner är han beroende av löpning. Inte så att den tar över hans vardag, utan mer så att han behöver den fysiska träningen för att hålla både kropp och själ i trim så att han kan producera bra texter/romaner.

I den här boken som är mer åt det biografiska hållet, skriver Murakami ett antal texter kring sin träning. Framför allt kring hur han fokuserar på uppläggen kring sina maratonlopp. Det blir en bok som mer eller mindre motiverar mig att hålla igång, och till och med längta efter löpträning/motion. Kanske inte i dess mest extrema form, men för att hålla mig tillräckligt alert för att själv kunna må väl och skriva på det sätt jag vill. 

Det finns mycket i Murakamis text som talar till mig. Mycket av det han skriver bekräftar vad jag själv tänker och känner kring både träning och skrivande. Kanske kan man också likna löpning och skrivande vid varandra. Båda delarna kräver uthållighet och målmedvetenhet. Att man ägnar sig åt aktiviteten, även om man emellanåt inte ”känner” för det eller är inspirerad. Det kommer med att man lägger tid på det.

”En bokhandlares dagbok” av Shaun Bythell

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell.

 20180719_201427

Boken är skriven som en dagbok över Shauns eget liv i ett antikvariat i staden Wigtown i Skottland. Dagarna fylls av möten med människor av olika slag. Det är den något märkliga anställda damen Nicky, som varje fredag har med sig märkliga matfynd från en container och aldrig gör vad Shaun ber henne om. Eller kunder som glömt bort titlar på böcker eller blandar ihop titlar och författare. Stammisar dyker upp och försvinner, liksom mer kortvariga bekantskaper i antikvariatet.

Vi får följa med i planeringen och genomförandet av den årliga litteraturfestivalen i stan, och på Shauns olika resor för att köpa in nya böcker, liksom på hans utflykter med släkt och vänner.

Ibland blir det lite mycket upprepningar, men det är ändå intressant att få följa med under ett å i hans antikvariat.

Boken får mig ofta att le, för trots Shauns många gånger lätt kärva sätt gentemot sina besökare så finns där ändå i grunden en enorm kärlek till böcker och läsning. Utan den kärleken skulle han aldrig så länge ha fortsatt att driva ett antikvariat.

 

”En vampyrs bekännelse” av Anne Rice

En vampyrs bekännelse av Anne Rice.

 20180706_163156

Här får vi möta vampyren Louis som från ett rum i San Francisco berättar sin historia för en ung journalist. Berättelsen tar oss till en början långt tillbaka i tiden där en ung Louis med hjälp av den karismatiske vampyren Lestat sällar sig till de levande döda. Sedan följer en historia genom flera århundraden och genom flera världsdelar. En kamp för acceptans, frigörelse, identitet och kärlek tar form. Vem är jag i den tappning jag är nu? Vart vill jag i och vad vill jag med det liv jag lever nu? Möten följer på möten och hela tiden ligger, som jag uppfattar det, den stora frågan och gror i Louis liv: skillnaden mellan gott och ont och om godheten kan finnas kvar i honom sedan han blev vampyr. En ständig kamp där han aldrig riktigt verkar hitta svaret. 

En bok som inte väjer för de svåra frågorna. Kanske lite seg inledningsvis, och en berättelse som tar mig tid att läsa, men en bok jag så här i efterhand inte vill ha oläst. Trots att det inte är vad jag brukar läsa har jag inte skrämts iväg, utan snarare blivit nyfiken på att testa fler böcker i genren.

 

”30 dejter på 30 dagar” av Sarah Title

30 dejter på 30 dagar av Sarah Title.

20180612_100245

Melissa ”Bernie” Bernard är bibliotekarien som är lycklig singel och mycket engagerad i sitt jobb på universitetsbiblioteket. Ett jobb som inte ger henne någon som helst berömmelse, och hon är nöjd med det.

Colin däremot ligger mer risigt till. Han jobbar som reporter på en nättidning och måste komma på några bra artikel-/reportageidéer snarast för att få behålla jobbet. Annars försvinner det till en yngre förmåga.

När så ett videoklipp där Bernie framställs som ”den ogillande bibliotekarien” blir en viral succé ser han sin chans att göra ett make over-reportage och tar kontakt med Bernie. Han kläcker ur sig förslaget om 30 dejter på 30 dagar. Melissa själv är till en början väldigt skeptisk. Hon är nöjd och glad över sitt singelliv och behöver inte en man för att må bra. Och behöver inte heller visa omvärlden en annan bild av sig själv. Ändå är det något i henne som vill bevisa att hon faktiskt inte är odejtbar.

En lagom lättläst feelgood-bok som inte kräver mycket energi, men som ger mig ett antal igenkännande leenden och nickningar. Men inte mycket till läsutmaning.

”Heligt år” av Peter Halldorf

Heligt år av Peter Halldorf är en bok som fördjupar sig i kyrkoårets historia.

Halldorf beskriver med god kunskap och många referenser kyrkoårets rytm från adventstidens och jultidens glädje, vidare över fastan fram till påskens drama och pingstens glädje. Jag upplever att bokens tyngdpunkt ligger här. Den del av kyrkoåret som har tonvikten på Jesu liv och verk.

Sedan följer andra halvårets mer jämna lunk med trefaldighetstiden, eller som den kallas i vissa kyrkor, söndagarna efter pingst. De söndag som har mer fokus på vårt kristna liv.

Även martyrdagarna och deras plats i kyrkoåret berörs.

Boken är uppbyggd utifrån en stor ekumenisk bredd och visar på likheter och skillnader mellan de stora kristna trosinriktningarna (katolska, ortodoxa och protestantiska).

Som avslutning kommer ett kapitel som tar upp gudstjänstens plats i våra liv och hur den kan fördjupa den troendes liv.

Jag tycker boken både visar på god introduktion, men också ger möjlighet till fördjupning och nya tankar för den som behöver det. En bok att läsa och reflektera kring, både vad gäller den egna traditionen och andras, då den ger flera olika infallsvinklar. Ibland kan dock notapparaten bli lite väl lång, men den är samtidigt utförlig för den som vill fördjupa sig ännu mer. Helt klart läsvärd.

”Ännu ett liv” av Theodor Kallifatides

Ännu ett liv av Theodor Kallifatides.

 

20171006_074608

Efter ett långt skrivande liv bestämmer sig Theodor Kallifatides för att det nu är dags att sluta skriva. Det finns ändå ingenting kvar att berätta. Han gör sig av med skrivarlyan och försöker landa i sitt nya liv och hitta nya rutiner. Men det vill sig inte riktigt. Vem är han i det här livet? Vad ska han göra?

Theodor försöker skriva på nytt, men orden vill inte komma till honom. I detta mellanläge befinner han sig. Skriva eller inte skriva? Men tankarna står inte still för det. Han betraktar omgivningen. Samhället. Funderar över yttrandefriheten och dess både gränser och möjligheter. Över hur det är att ha både emigrerat och immigrerat. Och slutligen även resan tillbaka till Grekland tillsammans med hustrun, och händelsen som är så viktig och förlösande för honom.

En vacker och tänkvärd bok av en man med djup och enorm kärlek till språket, sin omgivning och berättandet. Jag vill läsa med penna i handen och stryka under, notera utropstecken och läsa långsamt. Det är en fröjd att läsa Theodor Kallifatides när han skriver så här.