”En vampyrs bekännelse” av Anne Rice

En vampyrs bekännelse av Anne Rice.

 20180706_163156

Här får vi möta vampyren Louis som från ett rum i San Francisco berättar sin historia för en ung journalist. Berättelsen tar oss till en början långt tillbaka i tiden där en ung Louis med hjälp av den karismatiske vampyren Lestat sällar sig till de levande döda. Sedan följer en historia genom flera århundraden och genom flera världsdelar. En kamp för acceptans, frigörelse, identitet och kärlek tar form. Vem är jag i den tappning jag är nu? Vart vill jag i och vad vill jag med det liv jag lever nu? Möten följer på möten och hela tiden ligger, som jag uppfattar det, den stora frågan och gror i Louis liv: skillnaden mellan gott och ont och om godheten kan finnas kvar i honom sedan han blev vampyr. En ständig kamp där han aldrig riktigt verkar hitta svaret. 

En bok som inte väjer för de svåra frågorna. Kanske lite seg inledningsvis, och en berättelse som tar mig tid att läsa, men en bok jag så här i efterhand inte vill ha oläst. Trots att det inte är vad jag brukar läsa har jag inte skrämts iväg, utan snarare blivit nyfiken på att testa fler böcker i genren.

 

Annonser

”30 dejter på 30 dagar” av Sarah Title

30 dejter på 30 dagar av Sarah Title.

20180612_100245

Melissa ”Bernie” Bernard är bibliotekarien som är lycklig singel och mycket engagerad i sitt jobb på universitetsbiblioteket. Ett jobb som inte ger henne någon som helst berömmelse, och hon är nöjd med det.

Colin däremot ligger mer risigt till. Han jobbar som reporter på en nättidning och måste komma på några bra artikel-/reportageidéer snarast för att få behålla jobbet. Annars försvinner det till en yngre förmåga.

När så ett videoklipp där Bernie framställs som ”den ogillande bibliotekarien” blir en viral succé ser han sin chans att göra ett make over-reportage och tar kontakt med Bernie. Han kläcker ur sig förslaget om 30 dejter på 30 dagar. Melissa själv är till en början väldigt skeptisk. Hon är nöjd och glad över sitt singelliv och behöver inte en man för att må bra. Och behöver inte heller visa omvärlden en annan bild av sig själv. Ändå är det något i henne som vill bevisa att hon faktiskt inte är odejtbar.

En lagom lättläst feelgood-bok som inte kräver mycket energi, men som ger mig ett antal igenkännande leenden och nickningar. Men inte mycket till läsutmaning.

”Heligt år” av Peter Halldorf

Heligt år av Peter Halldorf är en bok som fördjupar sig i kyrkoårets historia.

Halldorf beskriver med god kunskap och många referenser kyrkoårets rytm från adventstidens och jultidens glädje, vidare över fastan fram till påskens drama och pingstens glädje. Jag upplever att bokens tyngdpunkt ligger här. Den del av kyrkoåret som har tonvikten på Jesu liv och verk.

Sedan följer andra halvårets mer jämna lunk med trefaldighetstiden, eller som den kallas i vissa kyrkor, söndagarna efter pingst. De söndag som har mer fokus på vårt kristna liv.

Även martyrdagarna och deras plats i kyrkoåret berörs.

Boken är uppbyggd utifrån en stor ekumenisk bredd och visar på likheter och skillnader mellan de stora kristna trosinriktningarna (katolska, ortodoxa och protestantiska).

Som avslutning kommer ett kapitel som tar upp gudstjänstens plats i våra liv och hur den kan fördjupa den troendes liv.

Jag tycker boken både visar på god introduktion, men också ger möjlighet till fördjupning och nya tankar för den som behöver det. En bok att läsa och reflektera kring, både vad gäller den egna traditionen och andras, då den ger flera olika infallsvinklar. Ibland kan dock notapparaten bli lite väl lång, men den är samtidigt utförlig för den som vill fördjupa sig ännu mer. Helt klart läsvärd.

”Ännu ett liv” av Theodor Kallifatides

Ännu ett liv av Theodor Kallifatides.

 

20171006_074608

Efter ett långt skrivande liv bestämmer sig Theodor Kallifatides för att det nu är dags att sluta skriva. Det finns ändå ingenting kvar att berätta. Han gör sig av med skrivarlyan och försöker landa i sitt nya liv och hitta nya rutiner. Men det vill sig inte riktigt. Vem är han i det här livet? Vad ska han göra?

Theodor försöker skriva på nytt, men orden vill inte komma till honom. I detta mellanläge befinner han sig. Skriva eller inte skriva? Men tankarna står inte still för det. Han betraktar omgivningen. Samhället. Funderar över yttrandefriheten och dess både gränser och möjligheter. Över hur det är att ha både emigrerat och immigrerat. Och slutligen även resan tillbaka till Grekland tillsammans med hustrun, och händelsen som är så viktig och förlösande för honom.

En vacker och tänkvärd bok av en man med djup och enorm kärlek till språket, sin omgivning och berättandet. Jag vill läsa med penna i handen och stryka under, notera utropstecken och läsa långsamt. Det är en fröjd att läsa Theodor Kallifatides när han skriver så här.

”Fyren mellan haven” av M. L. Stedman

Fyren mellan haven är skriven av M. L. Stedman.

 

20170826_170718

 

Isabel och Tom lever som fyrvaktare på ön Janus. Efter tre missfall är Isabels sorg över de förlorade barnen och längtan efter ett eget levande barn obetvingligt stark. När så en båt med en liten babyflicka och en död man spolas i land övertalar hon Tom att mot alla regler behålla den lilla flickan. Det dröjer inte länge innan de psykologiska mekanismerna i Isabel nästan har övertygat henne om att flickan är hennes egen. Två år senare när de gör ett besök på fastlandet och får höra om Hannah som förlorat både make och en liten dotter till havet för två år sedan, så börjar de inse vidden av det beslut som de faktiskt tagit. Någonstans i Partageuse finns lilla Lucys biologiska mor, som tror att dottern är död. De inser plötsligt vidden av att ha behållit Lucy. Men kan de verkligen lämna tillbaka dottern efter två år? Vad är rätt? Mot dem själva, mot Hannah och framför allt mot Lucy som inte vet om några andra föräldrar än Tom och Isabell?

En bok med en stark historia, väl uppbyggd och man känner med både Tom, Isabel, Hannah och Lucy. Det psykologiska spelet och de starka känslorna är oerhört väl gestaltade och jag kastas mellan vem jag tycker har ”mest rätt” till flickan. En bok som är svår att släppa.

Boken är också filmatiserad med Alicia Vikander i huvudrollen.

”Under Vintergatans alla stjärnor” av Camilla Davidsson

Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson är en lättläst feelgoodroman.

 

20170728_200151

 

Romanen handlar om Emma som både utarbetad och dumpad beger sig till Spanien för att vandra pilgrimsleden el Camino till Santiago de Compostela.

Vandringen innebär funderingar kring det hon varit med om de senaste åren, vad hon vill med livet och hur hon ska nå tid. Hon möter personer under vägen. Vissa som ger livsvisdom, andra som mest stjäl energi, och ytterligare någon som gör henne velig.

Historien i sig är lättläst, om man vill ha en bok där man inte behöver anstränga sig särskilt mycket. Men jag hade förväntat mig mycket mer av boken. Karaktärsbeskrivningen är bristfällig, då jag sällan ser mer än någon enstaka karaktär tydligt framför mig. Kärleksrelationen till Pieter gör mig bara tveksam. Antingen är han en svärmorsdröm eller också en person som inte alls är lyhörd för Emmas önskemål utan bara driver igenom sin egen vilja. Emma själv verkar knappt veta vad hon vill och har svårt att sätta ned foten och går med på allt. Detta tycker jag gäller över lag med Emma att hon inte säger vad hon vill.

Även Emmas inre resa tycker jag går väldigt mycket på samma ställe under bokens 300 sidor. Visst är samtalen med Giulio och Karen kanske romanens behållning. Där får Emma åtminstone något att tugga på som utvecklar henne något, men hennes utvecklingskurva känns annars väldigt platt och jag undrar till slut om hon egentligen kommer fram till något över huvud taget.

Miljön längs Caminon är fantastisk, och här hade funnits stora möjligheter att måla landskapet i färger, dofter, vyer och arkitektur, men det bara hastas förbi med något ord om ”fantastisk” eller ”storslagen”.

En bok om ett intressant innehåll, och en vandringsupplevelse utöver det vanliga, som kunde ha gjorts betydligt starkare. Men för en stunds avslappnad läsning utan att behöva engagera sig nämnvärt är den helt okej.

 

”Arvet efter dig” av Jojo Moyes

Igår läste jag ut Arvet efter dig av Jojo Moyes. Spoilervarning för er som ännu inte läst Livet efter dig som jag bloggat om här.

20170718_170544

Foto: HP

 

Lou har 18 månader efter Wills död ännu inte kunnat gå vidare. Hon har rest, jobbat och försökt leva på det sätt som Will hade velat. Men saknaden efter honom gör sig hela tiden påmind.

När boken börjar lever hon i London i en lägenhet bekostad av Wills pengar, och jobbar på en bar på en flygplats. Ett liv hon inte alls trivs med. Efter en inledande olycka radas intrigerna upp. En ung tonårsflicka, Lily, dyker upp som påstår sig vara Wills dotter. Lily är minst sagt lynnig och svårhanterlig. Lou tar sig an henne även om omgivningen inte tycker det är hennes ansvar.

Dessutom har Lou tvingats iväg till en gå-vidare-grupp för att lära sig leva med sorgen efter Will. Här möter hon Jake, och framför allt Sam. Sam den snygge ambulanskillen som verkar nästan för bra för att vara sann. Heta känslor uppstår, men är det verkligen okej att träffa någon ny att älska när den man senast älskade har dött? Lou har många känslor att hantera.

Utöver det får vi följa Lous föräldrar som äktenskapskrisar då hennes mor börjar intressera sig för feminismen och ta egna steg utanför hemmet. Något som fadern har svårt att acceptera.

En lättläst bok att sträckläsa för avkoppling, men det krävs att man läst Livet efter dig innan.