Alltså… Vissa ställen blir man ju bara glad av att vara på. Som Gunnebo slott till exempel. Jag åt lunch där och fikade. Miljön gjorde att jag kunnat sitta hur länge som helst, gärna med en anteckningsbok med mig, och skrivit ned tankar och idéer. Funderingar kring vad som kan ha hänt i rummen tidigare, vilka människor som befann sig där och så vidare.
Foto: Helena Persson
Vilka miljöer inspirerar er?
Det har varit några dagar hemifrån, och västkusten med olika utflyktsmål. I måndags var jag på Tjörn och besökte Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn, fikade, besökte kyrkan och strosade i solen på klipparna. Skön bara vara-tid och ändå lite med karaktärerna i tankarna. Och när jag hittade såpbubblor i min väska kunde jag ju inte låta bli att blåsa lite såpbubblor när jag var på klipporna. Härligt!
Foto: Helena Persson
I tisdags var jag på Gunnebo slott och strosade runt i parken. Jag var där för några år sedan och då var jag på guidad visning. Den gången var det rätt kyligt ute vill jag minnas och vädret ingav inte alls till några parkpromenader. Det gjorde det däremot nu med 25-30 grader och strålande solsken. Fina omgivningar och en del bilder, tankar och funderingar som dök upp i huvudet. Saker som jag nog behöver få koll på, rätta till eller bara se över hur till exempel vägar runt hus går, om antalet våningsplan bör vara två eller tre (jo, jag har en planskiss idag, men bör den förändras?), vad de ska ha i parken som anläggs, köksträdgård och så vidare.
Foto: Helena Persson
Samtidigt en lätt märklig känsla att när jag går förbi ett hus jag har som förebild för ett hus i romanen, så kan jag känna av mina karaktärers närvaro, se lite hur de rör sig, fråga mig vad de gör och vart de är på väg, eller helt enkelt se dem på väg någonstans i någon av mina romanscener. De där känslorna vill jag kunna förmedla till framtida läsare.
Alltså… Den här föreställningen/tidsresan på Kulturen i Lund verkar ju hur spännande som helst. Kanske kan jag komma iväg på en föreställning när jag är i Lund nästa gång. Spelas två gånger om dagen mellan 26 juni och 13 juli tror jag…
De har också en intressant tillfällig utställning med kläder från olika filmatiseringar av Jane Austen-böcker i sommar. Ja, Kulturen får bli ett av sommarens resmål.
Årets första månad är redan till ända och det är dags att göra en sammanfattning på vad jag har hunnit med.
Foto: Helena Persson
Jag kan konstatera att vilahelgen, med ett balettbesök och ett museibesök, resulterade i ytterligare en tanke på romanidé som jag skulle kunna ta mig an längre fram. Och inte en enda anteckningsbok hade jag med att skriva i. Men jag får försöka komma ihåg och skriva ned lite stolpar att spara till längre fram.
Snart dags för februari och nya manustag med ny energi.
Det blev en resa till Kalmar i helgen och det är alltid lika trevligt att komma tillbaka till stan. Den här gången blev det ett museibesök på Kalmar läns museum och ett balettbesök i Kalmarsalen (Svansjön med ryska nationalbaletten).
Muséet har jag besökt flera gånger tidigare och den här gången drog framför allt en utställning om kyrkotextilier. I övrigt har jag tidigare haft en känsla av att i den permanenta utställningen finns en romanberättelse som väntar på att bli berättad. Den känslan blev tydligare under det här besöket. Kanske får även det här – förutom grevskapet Gränna/Visingsö och familjen Brahe – få en anteckningsbok för lite anteckningar så småningom. Som jag sagt tidigare, det där med historier och idéer tar aldrig slut och det enda jag saknar för att genomföra/berätta dem är tid.
Foto: Helena Persson
Balettbesöket var en upplevelse för sig. Riktigt fascinerande att se hur det går att berätta med hjälp av dansen, musiken och kroppen som uttryckssätt. Jag trodde det skulle vara svårare att förstå, även om inte allt kändes kristallklart. Men verkligen en upplevelse att sitta så nära scenen att jag sveptes in av rökeffekterna och tydligt kunde se ansiktsuttryck och blickar. Häftigt!
Foto: Helena Persson
Utöver det en hotellnatt inkluderande både eftermiddagsfika, kvällsbuffé och frukost. Jag vaknade dessutom rätt tidigt och det var lugnt i frukostmatsalen, vilket gjorde att jag kände att jag kunde sitta länge med kaffekopp och tidning utan att ta upp onödig plats. Eftersom jag inte åkte hem förrän mitt på dagen hann jag också med en lång, skön förmiddag på hotellet med en bok. Jag gillade också att jag på det här hotellet, den här gången, fick ett rum med egen uteplats på bryggan. Visserligen vinter och januari, men med ytterkläderna på blev det en liten stund ute på lördagseftermiddagen.
Foto: Helena Persson
Hemkommen igen påfylld.
Som jag tidigare varit inne på hade jag en vilahelg över fredag-lördag förra veckan. Väldigt mycket i ottan tog jag tåget till Göteborg. Förmiddagen ägnades åt lite fika och en nostalgitur till studenthemmet där jag bodde under studieåren 1999-2003. Det var en hel del minnen som dök upp även om jag bara gick förbi.
Foto: Helena Persson
På kvällen blev det sedan besök på Göteborgs stadsteater och föreställningen ”Gösta Berlings saga”. Mig hjälpte det att jag läst boken i höst. Hela historien är väldigt episodiskt berättad och jag hade svårt att hitta en röd tråd och utveckling när jag läste boken. Men att ha läst den gjorde att jag fick en helt annan bild när jag såg det spelas upp på en scen. Sedan hade de klippt bort en hel del bihistorier och låtit det mesta handla om Gösta Berling och de kvinnor som förälskar sig i honom.
Foto: Helena Persson
Sedan tycker jag det var oerhört fascinerande att besöka en föreställning på det sättet. Jag kan liksom inte låta bli att svepas med av ljussättningen i föreställningen. Hur man liksom lyckas skapa en stjärnhimmel på en teaterscen. Och hur man bygger om perspektiven mellan ute och inne, använder skuggspel och teknik för att lyfta och fokusera på saker, liksom hur man använder hela scenen som spelutrymme. Eller sufflösen vars jobb framme vid scenkanten är att faktiskt inte se pjäsen utan att hela tiden ha fokus ned i texten framför sig ifall någon skulle komma av sig. Men framför allt kan jag inte låta bli att fascineras över skådespelarna som använder både röst och kropp för att förmedla berättelsen. Varför väljer man de pauseringar och betoningar man gör? Gester, mimik och kroppshållning. Och att aldrig gå ur rollen även om det centrala berättandet/dialogen sker någon helt annanstans på scenen än där karaktären för ögonblicket rör sig. För att inte tala om vilken textmassa man måste öva in för att kunna framföra en teaterföreställning på 3 timmar och 20 minuter.
Kort sagt… Nej, jag är inte den som springer på teater, och det märks, men upplevelsen uppskattar jag och vill gå fler gånger.
Foto: Helena Persson
En del av mig kan inte låta bli att fundera över hur jag kan konvertera detta till mitt skrivande. Hur går jag så in i rollen som mina karaktärer att jag liksom blir dem fullt ut i fingerspetsarna? Och vad gör det för historien om jag gör det? Helt klart något att fundera över.
I lördags blev det en lugn förmiddag innan jag tog mig an två museibesök. Göteborgs konstmuseum och världskulturmuséet. Alltid lika mysigt med en rundvandring även om jag den här gången inte tog några djupdykningar i samlingarna.
Från utställningen ”Aswat – syriska röster” på Världskulturmuséet i Göteborg. Fotomontage: Helena Persson
