”Sophies historia” av Jojo Moyes

Sophies historia av Jojo Moyes.

20190916_115249

Den här historien börjar 1917 under andra världskriget och tyskarnas ockupation av den franska byn St Peronne. På hotellet i byn kämpar Sophie tillsammans med sin syster för att klara vardagen. Inte blir det lättare när tyskarna kräver att få äta på hotellet, och de pressas från ockupationsmakten på ena sidan och av landsmännens avoga inställning på den andra, då det inte är populärt att ha med fienden att göra. Sophie vet inte hur hon ska göra, särskilt inte när den tyske kommendanten kommer att beundra det porträtt av henne som hennes make har målat.

Närmare hundra år senare finns tavlan hemma hos Liv, och det var en gåva från hennes make som hastigt och oväntat gått bort några år tidigare. Ett möte avslöjar tavlans verkliga värde och uppdagar att Sophies familj anmält tavlan som stulen under krigstid och dragit igång ett eftersökningsarbete för att få tavlan tillbaka. Ett krav som Liv motstrider, trots att ingenting talar till hennes fördel.

Det här är en berättelse med passion och driv. En bok som berättar om vad kärleken kan få oss att göra när vi verkligen älskar något eller någon riktigt mycket. Det är en berättelse om historia, om miljöer och beslutsamhet. Jag kan inte sluta läsa och spänningen finns från första sidan.

Den som läst böcker av Jojo Moyes tidigare blir absolut inte besviken på den här, och nya läsare kommer att söka sig vidare till fler av författarens verk.

Annonser

Helenas skrivarverkstad

Tillsammans med Helenas skrivarverkstad kan du boka in grundläggande kurser i skrivande. Berättarverkstad, Sagoskrivarverkstad eller Poesikurs är något av det som erbjuds.
 
Jag läser just nu till skrivpedagog på Skurups folkhögskola (läsåret19/20) och är utöver det bibliotekarie, litteraturvetare och har ett flertal skrivarkurser med i bagaget.
 
Välkommen att höra av dig till Helenas skrivarverkstad.
 
Helena Persson

Foto: Helena Persson

Lever med karaktärerna och bullafikar

Jag har haft en vecka där skoluppgiften har varit textinlämning, vilken ska vara inne senast på måndag kl. 9. Har ett utkast som jag ska se över i efter middag tänker jag.

I övrigt har veckan ägnats åt textproduktion och det har varit väldigt trevligt att umgås så intensivt med mina karaktärer och ägna mig åt historien. Det går verkligen lätt nu när jag arbetat igenom den några gånger och har en tydlig plan för det jag ska göra nu. Jag märker hur mycket bättre det blir (hoppas jag) och jag blir mer effektiv i arbetet också.

Den här veckan har det blivit 14 900 ord skrivna (exakt på ordet faktiskt), och det tyder ju på att det går framåt.

I eftermiddag, som sagt, blir det koll på inlämningsuppgiften och jag tänker definitivt försöka kombinera det med att fira kanelbullens dag.

”Brinnande livet” av Alice Munro

Brinnande livet av Alice Munro.

20190914_085511

Det här är en novellsamling av 2013 års nobelpristagare i litteratur, Alice Munro. Novellerna är fjorton till antalet och det är texter som i de allra flesta fallen behandlar relationer på något sätt. Likaså är resor till något eller bort från något återkommande inslag. Någon av novellerna (t ex Paradis) handlar om kvinnlig frigörelse. Det är också många gånger småstadslivet utanför en större stad som beskrivs. De större städer som återkommer i många noveller är Toronto och Vancouver, båda platser som Munro levt på.

Många gånger kan jag också läsa in de konventioner som fanns i de samhällen som Munro beskriver från 1940-fram till 1970-talet.

Munro är verkligen en mästare på att skriva avskalat, utan några yviga gester, men för den skull inte okoncentrerat. Jag måste som läsare hela tiden vara alert i min läsning för att hänga med.

En intressant novellsamling och fina tidsskildringar av både kvinnor och män (kvinnorna är fler till antalet), yngre och äldre. En bok jag verkligen kan rekommendera.

Sammanfattning september 2019

Första hela månaden på skrivpedagoglinjen, och det märks i hur mycket som har hunnits med skrivarmässigt. Jag har:

  • Gjort två skoluppgifter som handlat om läsning av två olika novellsamlingar.
  • Läst en metodbok om skrivande med tillhörande uppgift. Också det skoluppgift.
  • Ägnat mig åt textinlämning och textdialog utifrån skoluppgift.
  • Lagt tid på varje veckans klassrumsdiskussion (kring allt från hur man tänker kring skrivövningar, och hantering av olika typer av grupper mm. Både intressant och givande.
  • Detaljplanerat 22-23 juni för manusversion 5.
  • Och sist men inte minst skrivit 24 584 ord.

Jag kan inte säga annat än att jag är väldigt nöjd med min månad, och oerhört inspirerad att arbeta vidare med både min egen text och skrivpedagogstudierna.

”Mellan himmel och Lou” av Lorraine Fouchet

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet.

 

20190727_144507

 

Jo har just blivit änkeman och är helt uppriven av sorg. När hustrun Lous testamente läses upp får Jo ett specialuppdrag; att göra barnen lyckliga. Jo som varit en ytterst frånvarande far och som lämnat åt Lou att vara det kit som hållit samman familjen. Nu får han ta över den rollen själv.

Jo vet inte var han ska börja. Sonen Cyrian är avig mot sin far och vill helst inte alls komma tillbaka till ön där han växte upp. Dottern Sarah blev grymt sviken av sin fästman då hon drabbades av sjukdom och tröstar sig med korta förbindelser. Två sondöttrar med varsin kamp att bära liksom en sonhustru som bittert straffar sig själv för sin mors grymhet är andra karaktärer som Jo får kämpa med. Allt utöver den egna sorgen efter att ha förlorat en älskad livskamrat.

En bok om sorg, glädje, livsvilja, kärlek och framför allt humor mitt i allt. Att våga tro att det kan lösa sig även om det tidvis upplevs som riktigt jobbigt. En bok jag blir glad av att läsa.

”Mellan himmel och Lou” är utgiven på Sekwa förlag som specialiserat sig på att ge ut fransk litteratur i svensk översättning.

 

Knatter knatter knatter

Det är ungefär sådär det låter hemma hos mig på förmiddagarna. Den här veckan har jag fått ihop en hel del textproduktion. Totalt drygt 9 900 ord den här veckan, och det känns som om det flyter på bra. Jag försöker stanna upp, lyssna in mina karaktärer, få till de delar som jag fått respons på att ändra, men också fylla i de scener som jag inte skrivit tidigare och som behöver fyllas på.

Utöver det har jag läst en bok om skrivmetodik och gjort en uppgift utifrån det. Och jag tror att jag valde en bok som för tillfället var helt rätt. Jag fyllde hela den sida jag hade till mitt förfogande för uppgiften med tankar och idéer till hur jag själv kan använda den i undervisningssyfte. Då tror jag uppgiften fyllt sin funktion med råge.

Det är således inspirerande och givande med ett mer intensivt skrivliv för tillfället, och jag ångrar inte ett ögonblick att jag hoppade den här utbildningen.