Körde ett pass hemma på morgonen idag. Men så blev hela stan strömlös lagom tills jag blev fikasugen, och att fika på bara ett äpple utan te till lät inte jättemysigt. Temuggen bredvid mig på arbetsbordet är ju liksom halva nöjet med skrivförmiddagen 🙂 Det gjorde att jag lämnade hemmet för sjukhusets cafeteria, där jag visste att det garanterat fanns kaffe/te till hands.
Så det blev ett par timmar med läsning av text och listning av trådar i det jag ska skriva om i nästa skrivomgång. Tankar kring om scenen är nödvändig/viktig, vilket syfte den har och lite sådär. Nästa pass hoppas jag använda till att göra en tankekarta över det som ska skrivas så jag ser det lite mer steg för steg.
Känns som om skrivinsikterna tog ett steg i utvecklingen idag, och det är skönt när man verkligen ser det själv och inte bara tycker att man famlar i någon slags mörker i det man håller på med. Det kliar i skrivarfingrarna 🙂
Är det förresten det som kallas sjukskrivning, när man sitter och skriver på sjukhuset? 😉
Livet med orden 
Har ett så varmt minne från många år sedan. En flicka, kanske fem år, kom springande och ropade till sin mamma: Mamma, mamman, en skrivning! I handen höll hon en penna som hon ville ha.
Åhhhh!! Underbart!! 😄