Den tyska flickan av Armando Lucas Correa.
I Berlin 1939 lever Hannah Rosenthal ett sorglöst liv sär hon springer runt på standens gator tillsammans med bästisen Leo. Hon har det perfekta tyska utseendet med blont hår och blå ögon, men ändå hör hon till den oönskade sorten som de skrikande Odjuren med den svart-vit-röda flaggan vill bli av med. Sakta men säkert kryper verkligheten på henne och familjen flyr tillsammans med Leos familj. Kuba och Havanna är målet där de fått tillfälligt tillstånd att gå iland för att sedan resa vidare till New York. Men på vägen dit ändrar sig regeringen på Kuba, och bara vissa utfärdade tillstånd godkänns. Familjen Rosenthal splittras.
I New York 2014 lever Anna Rosen med sin mor. Hennes far är avliden och inte ens Annas mamma vet särskilt mycket om pappa Louis. Så dyker ett brev upp från en släkting i Havanna. Ett brev med foton som berättar en hel historia. Anna och hennes mamma reser till Havanna och familjens mystiska historia rullas upp.
Det här är en bok om tillhörighet. Till släkt, vänner, folkslag och historien. Allt på en gång. Och vad som händer om man försöker undfly sitt förflutna och hur det, fast i en annan form, upprepar sig igen och igen, men med olika uttryck och olika anledningar att agera som man gör. En bok som bränner till och som stämmer till eftertanke. Passar bra för bokcirklar. Eller varför inte i historieundervisning då den baseras på en verklig händelse.
Boken är utgiven på Louise Bäckelin Förlag.
Livet med orden 
Vi läste boken i min bokcirkel och diskussionen var livlig med många åsikter. Jag gillade verkligen boken och minns mycket av den än.
Jag kan tänka mig att den passar i ett sådamt sammanhang. Detvär en bok som sätter sig.