”Ringaren i Notre Dame” av Victor Hugo

I Notre Dame återfinns efter en gudstjänst ett vanskapt hittebarn. Krokryggigt och enögt och ett barn som ingen vill befatta sig med. Ingen mer än prästen Claude Frollo. Han ger barnet namnet Quasimodo och han görs till ringare i Notre Dame, och blir den så småningom döv av klockklangen. Alla dessa fysiska åkommor sätter käppar i hjulet för Quasimodo och under hela hans liv möts han av motvilja och hat.

Vi möter också Gringoire, poeten som räddas av frimurarna då han är på väg att hängas.

20200114_145718

En ung, prostituerad kvinna förlorar sitt barn, en ljuvlig liten flicka, och den enda kvinnan har att älska. Kvinnan blir förtvivlad.

Femton år senare dansar den vackra zigenarflickan Esmeralda på gatorna i Paris och hennes get Djali utför konster. Alla dessa män, Frollo, Quasimodo och Gringoire faller alla för den unga Esmeraldas skönhet men hon har bara ögon för Febus, en man med allt annat än stadigt sinne för något av det han lovar sin omgivning.

Historien förs in bland vindlande gator i Paris, Notre Dames torntrappor och kammare, bland alkemister, präster och vetenskapsmän av alla de slag, i slum och bland överklassfolk. Det medeltida Frankrike vimlar av karaktärer och miljöer, alla frammålade så att jag ser dem framför mig, hör karaktärerna och känner frustrationen i den olyckliga kärleken till Esmeralda. Här växer också samhällskritik fram och det är en historia full av tragik.

Läsvärd för den som har tålamodet att ta sig igenom den! Men som sagt, det krävs tålamod, och läsvana.

”Samhällets olycksbarn” av Victor Hugo

Samhällets olycksbarn av Victor Hugo.



20190510_172346En klassiker från 1800-talet, men själva berättelsen tar sin början 1795, när Jean Valjean döms till straffarbete vid galärerna för stöld av en bit bröd. Han försöker rymma, mer än en gång och för var gång förlängs hans strafftid. Till slut blir han fri, men är ändå även fortsättningsvis dömd i samhällets ögon. Alla håller ögonen på honom och ingen vill hjälpa honom. Mer än möjligtvis en biskop, som Jean utsätter för ett brott.

Ändå är det något i detta nya brott som får Jean att omvärdera allt och en ny vändning tar fart. Den lilla orten Motreuil-sur-Mer får snart en ny borgmästare i den godhjärtade herr Madeleine. En borgmästare som gör allt för att hjälpa den prostituerade Fantine att få tillbaka hennes bortlämnade dotter Cosette.

Men i och med detta dyker polismästaren Javert upp, och han ser i borgmästaren, herr Madeleine, en helt annan person än den godhjärtade människan och frågan blir om det verkligen går att sudda ut den människa man en gång var?

En bok som berättar om många karaktärer och många problem. Där skurkarna ser ut att segra, och den som vill leva ett nytt, bättre liv, inte verkar komma undan det som tidigare sonats och barnen straffas för något de inte kan rå för.  

Trots att den är skriven på 1800-talet finns det fortfarande mycket som är aktuellt, så här nästan 200 år senare. Kapitlen är inte för långa, och trots sina nästan 600 sidor är boken lättläst i stort sett rakt igenom. Läses gärna i bokcirkel då jag tror att den skulle ge intressanta diskussioner efter läsning. Väl värd tiden det tar att läsa den.