Det bidde sovmorgon idag, men trots ett skrivpass mindre än vanligt (blev ett mer än vanligt igår).
Återigen… Jag har så svårt att acceptera tiden det tar att skriva, processerna jag måste igenom. Om tålamod är en dygd, men viljan att hinna mer är större än tålamodet som krävs för att göra det måste nog tålamodet vinna. Kanske går det att kombinera viljan och tålamodet så att det blir gjort. Men tiden, tiden, tiden. Den räcker aldrig som jag skulle önska. Bara att fortsätta nyttja den tid jag har.
Livet med orden 