Allmänt och blandat

TV-serien Poldark

Nyligen köpte jag in första säsongen av TV-serien Poldark på dvd. Tre diskar och nästan åtta timmar 1700-tal som utspelar sig i Cornwall. På två kvällar har jag redan hunnit igenom fyra avsnitt. Igår hade jag bara tänkt mig att se ett, men det slutade på ett sätt som gjorde att jag bara var tvungen att se nästa direkt. Så ska det vara!

Även om det på ett sätt är långt ifrån min egen historia, så är det ändå samma århundrade, och mänskliga relationer/frågor som tas upp. Det kan ge mig idéer både på ett omedvetet och ett medvetet plan. Det är väldigt intressant att vara observant på vad det här TV-tittandet ger för tankar hos mig själv. Jag kan liksom sitta och konstatera att ”Jaha, där har vi en emotionell krispunkt för huvudpersonen”. Den emotionella krispunkten är den punkt där hela historien tar sin början, där det liksom rasar för huvudpersonen. (I Poldark är det när huvudpersonen kapten Poldark kommer hem från kriget och hans älskade Elizabeth har förlovat sig med hans kusin Francis, fadern är död och godset ligger i ruiner.) Frågan blir således: Vad händer nu? Hur ska huvudpersonen hantera det här? Utan emotionell krispunkt ingen historia. Åtminstone  inte en lika bra historia.

Jag skulle vilja bli mer medveten även om och kunna se vändpunkterna. Ibland kan de nog vara tydliga fast jag inte ser dem, och ibland kommer de mer smygande. Hur som helst är det god träning i berättandets upplägg att se film/TV-serier så här. Det skrivna och visuella berättandet har många gemensamma beröringspunkter. Kanske just för att det är berättande, om än i olika former.