”Osebol” av Marit Kapla

Augustprisvinnare 2019 i skönlitterära klassen. En bok på 800 sidor men ändå lätt att ta sig igenom. Författaren har valt att skildra sin uppväxtort Osebol i Värmland. En avfolkningsbygd där det manuella skogsbruket ersatts av maskiner, vilket gjort att arbetstillfällen gått förlorade, de som flyttar till stan stannar där, och de som vill bo kvar drabbas av nedskärningar, bristen på affärer, nedläggning av skola och mycket annat. Men jag får också möta den som vill flytta tillbaka, men upplever att det inte går eftersom det inte skulle fungera arbetsmässigt.

20191207_100404

Marit Kapla låter i sin prosalyriska bok alla de vuxna invånarna på orten komma till tals och berätta om sin upplevelse av att bo på platsen. Här finns kärleken till naturen, till att vara känd och känna till, att ha rötterna kvar och slippa stressen. Jag som läsare får möta både dem som bott här länge, i flera generationer, liksom dem som är nyinflyttade från Norge, Ungern och Nederländerna. Jag kan uppleva att man ser på Osebol med olika ögon beroende på om man är infödd eller inflyttad. Kritiken är större från de inflyttade.

 

Jag kan också uppleva att det blir väldigt många upprepningar av åsikter och tankar. Det är alltid någon annans fel att arbetsmöjligheter försvinner, skolan lägger ned, eller att det inte finns något att göra för den yngre generationen. Det är staten eller kommunen som ”ska ordna saker”, men aldrig jag själv.

 

Kanske hade texten också vunnit på att dras ned en del, för att slippa upprepningarna. Men som helhet tycker jag det är en vacker bild av en del av Sverige som inte alltid tecknas. Det är ett stort arbete Marit Kapla tagit sig igenom.