Eva lever ett harmoniskt liv i Paris 1942 med sina föräldrar även om Tyskland intagit landet. Familjen vill inte riktigt tro på de rykten som florerar om att judar förs bort. Men så kommer verkligheten ikapp dem och Evas far förs bort efter att han sett till att Eva och modern hamnat i säkerhet.
Efter att ha tagit sig till staden Aurignon med målet att ta sig till Schweiz får resan dock ett stopp. Evas konstkunskaper gör att hon blir engagerad i motståndsrörelsen och deras arbete med att förfalska papper. Allt med kyrkan, församlingsprästen och Rémy som centrum. Evas mamma är frustrerad och vill helst vidare, samtidigt som hon tycker att Evas arbete och engagemang gör att hon sviker sitt eget folk och sin egen tro. Hur kan hon umgås och arbeta så nära tillsammans med kristna när hennes eget folk är på väg att utrotas. Frågeställningarna upplevs som relevanta och modern tecknas på ett intressant sätt. Eva är dock övertygad om att hon måste arbeta med dokumenten. Om hon inte gör det, hur ska då hennes folk ha en framtid? I en bok kodar hon dessutom in namnen på barnen de slussar över till Schweiz för att deras riktiga namn inte ska glömmas bort. En bok som tyskarna så småningom lägger beslag på.
Evas känslor för Rémy och också både trovärdiga och intressanta trots den komplexitet som skulle kunna uppstå. Men kärleken är starkare än så. Eller är den verkligen det?
En bok där vi får följa Eva som 25-åring, men där även den åldrande Eva, bosatt i USA får komma till tals. Den Eva som plötsligt får syn på boken med de kodade namnen på ett tidningsuppslag.
Det här är en bok som håller mig nyfiken genom hela historien. Jag vill fortsätta läsa genom hela boken.
Livet med orden 