”Toner i natten” av Jojo Moyes

Toner i natten av Jojo Moyes.

 

20170922_112755

 

Isabel är en kreativ och musikalisk kvinna som reser runt tillsammans med sin fiol och spelar. Spelar och spelar. Hemma finns familjen, man och två barn. När romanen börjar är maken död och Isabel som änka befinner sig på ruinens brant. Hon har aldrig behövt lyfta ett finger för att vardagen ska fungera, utan har kunnat satsa fullt ut på sin musik. Nu tränger sig verkligheten på. Särskilt när hon ärver en i princip fallfärdig herrgård på landet. Ändå flyttar hon dit tillsammans med barnen.

Väl på plats erbjuder sig grannen Matt att renovera och hon tackar ja utan betänkligheter. Men frågan är vad som ligger bakom Matts välvilja. Han drar ut på renoveringen, verkar redan ha klart för sig hur varje rum ska se ut och kostnaderna skenar iväg alltmer. Stämmer verkligen allt?! Laura som är Matts fru bjuder in Isabel för en fika tillsammans med övriga kvinnor i byn, men är Isabel verkligen så välkommen som Laura vill påskina att hon är? Och vem är Nicholas som dyker upp vid huset? Och Byron som stryker runt, tyst och med ett förflutet som verkar vara mörkt. Vilken av alla dessa personer är mest pålitlig, om någon alls är det?

Utöver detta har Isabel bekymmer med sonen som vägrar att prata efter faderns död. Hur ska hon få honom att komma vidare i sorgen?

En bok med många problem att lösa. Inte lika starkt etiskt dilemma som i Livet efter dig som jag bloggat om här. Men ändå en bok som berör och som jag vill läsa vidare i för att veta hur den ska sluta. Lättsamt underhållande helt enkelt.

Mörkret i mitten?

Jag läser ju en hel del, och jag märker att jag mer och mer också analyserar det jag läser. Både medvetet och omedvetet. Just nu läser jag Toner i natten av Jojo Moyes och har kommit ungefär halvvägs. I flera av de senaste romanerna har det känts som om jag när jag kommit till hälften av historien är ungefär där det är som mörkast. Så känns det även den här gången. Det är som krångligast och svårast. Huvudpersonen offrar det som betyder allra mest för henne, inget verkar kunna lösa sig överhuvudtaget. Alla de där ingredienserna som gör att man helt enkelt vill läsa vidare.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag till och från kämpat med vändpunkter. Vad jag nu funderar på är om det är vanligt att den allra mörkaste delen/den svartaste delen ligger någonstans i mitten av historien? Den där punkten när man tror att det inte går att lösa något. Och jag ställer mig frågan: ”Är det där den ”ska” ligga?

20170912_154241

Foto: HP

En annan fråga som jag då ställer mig i nästa andetag är: ”Är det där jag själv är i min roman just nu? Eller närmar jag mig den?

Jag har också en känsla av att jag läst om detta/hört om detta på författarskola hos Veronica Grönte. Bland annat har jag en känsla av att om jag har en historia på, säg tre vändpunkter, så ska den andra vara den där det är som mörkast innan allt vänder, men att det gärna får vara ytterligare någon vändpunkt till efter det. Jag kan ha fel. Kanske är det värt att ta fram mina sparade papper som jag fick på kursen för att ha som skelett när jag bygger en historia. Det och hennes bok Pennvässaren.

Återigen kan jag konstatera att ju mer jag skriver, desto mer lär jag mig om skrivandets hantverk. Men jag är långt ifrån fullärd.

”Arvet efter dig” av Jojo Moyes

Igår läste jag ut Arvet efter dig av Jojo Moyes. Spoilervarning för er som ännu inte läst Livet efter dig som jag bloggat om här.

20170718_170544

Foto: HP

 

Lou har 18 månader efter Wills död ännu inte kunnat gå vidare. Hon har rest, jobbat och försökt leva på det sätt som Will hade velat. Men saknaden efter honom gör sig hela tiden påmind.

När boken börjar lever hon i London i en lägenhet bekostad av Wills pengar, och jobbar på en bar på en flygplats. Ett liv hon inte alls trivs med. Efter en inledande olycka radas intrigerna upp. En ung tonårsflicka, Lily, dyker upp som påstår sig vara Wills dotter. Lily är minst sagt lynnig och svårhanterlig. Lou tar sig an henne även om omgivningen inte tycker det är hennes ansvar.

Dessutom har Lou tvingats iväg till en gå-vidare-grupp för att lära sig leva med sorgen efter Will. Här möter hon Jake, och framför allt Sam. Sam den snygge ambulanskillen som verkar nästan för bra för att vara sann. Heta känslor uppstår, men är det verkligen okej att träffa någon ny att älska när den man senast älskade har dött? Lou har många känslor att hantera.

Utöver det får vi följa Lous föräldrar som äktenskapskrisar då hennes mor börjar intressera sig för feminismen och ta egna steg utanför hemmet. Något som fadern har svårt att acceptera.

En lättläst bok att sträckläsa för avkoppling, men det krävs att man läst Livet efter dig innan.

 

Närläsning

I helgen köpte jag Jojo Moyes bok ”Arvet efter dig”. Jag vet inte om jag kommer använda den som närläsning eller bara vanlug nöjesläsning.

20170528_175854

Fo HP

 

Jag har tidigare köpt in några andra böcker för närläsning men har svårt att prioritera aktiviteten. Den bok jag jobbat med att närläsa har jag läst under 1,5 år. Allt  för att jag haft svprt att prioritera aktiviteten. Jag har haft som mål att närläsa ett kapitel i veckan men lyckas sällan med målsättningen. Vet inte hur jag ska få till den här delen av mitt liv.