Skrivarvardag

Att våga gå vidare – men hur?

Nu tror jag mig satt min sista punkten i manuset efter år av skrivande, utfyllnad, omarbetningar mm. Jag känner mig själv nöjd med texten, även om den säkert skulle kunna förbättras ytterligare.

Således dags att gå vidare och frågan är hur. Jag har tidigare, för ett år sedan, testat manuset mot förlag men med refuseringar som följd. Valde en omarbetning till och har under tiden funderat på vilken väg jag vill gå vidare. Testa mot förlag igen och riskera att inte bli utgiven alls? Eller köra på ett hybridförlag där jag själv står för den ekonomiska risken, men ändå veta att jag blir utgiven?

Foto: Helena Persson

Här finns det många olika åsikter, det är jag fullt medveten om, då jag vet att majoriteten tänker att en traditionell förlagsutgivning är en garanti för att det är kvalitet i det som ges ut, vilket förmodligen stämmer i det stora hela. Detta jämfört med en hybridlösning där förlagen långt ifrån alltid bryr sig om kvaliteten på den text som ges ut. Men även här finns en djungel av möjligheter, kostnader, erbjudanden mm.

Oavsett vilket jag väljer att göra tänker jag att det för mig är viktigaste är att få hålla min bok i handen. Att få se den utgiven och nå läsare. Det är i första läget inte mängden läsare som är det viktiga utan att jag faktiskt lyckades skapa en bok.

En annan sak som är viktig för mig är också att själv ha kontroll över processen, känna att jag kan styra det hela både innehållsmässigt och tidsmässigt och att jag kan välja efter eget huvud.

Jag har full respekt för alla dem som tycker att en hybridutgivning inte är att bli utgiven på riktigt eller att det tyder på ”sämre litteratur” eller hur man nu väljer att tänka. Men för mig är det ett alternativ värt att överväga, där det andra är att inte bli utgiven alls och att tio års arbete hamnar i byrålådan. Och jag vet hur jag väljer att göra i det läget.

Dock, det dröjer ännu ett tag innan boken eventuellt finns tillgänglig i handeln. Jag kommer låta er veta när så är fallet!

Annons