Kärleken till livet är Marie Fredrikssons egen historia, skriven tillsammans med Helena von Zweigbergk.
Marie Fredriksson berättar här naket och avskalat om sitt liv. Om uppväxten i familjen i Östra Ljungby med systerns död och faderns alkoholproblem som stora påverkanspunkter. Men också om stunder med mycket musik och glädje. Om revanschlustan och de dörrar som öppnades för henne då hon kom in på musiklinje på folkhögskola.
Marie berättar också om musikkarriären i olika konstellationer och om hur solokarriären till slut tog fart. Hennes egen övertygelse om att satsa på Roxette trots omgivningens tveksamheter. Hon såg att Per Gessle och hon själv hade en gemensam längtan vidare. Det är en historia om att erövra världen musikmässigt. Om glädjen och styrkan i och till musiken och sången.
Men här finns också de mörka och svåra stunderna i livet. Som när Marie drabbas av en hjärntumör och oddsen att överleva knappt finns där överhuvudtaget. Men om hur hon kämpar sig tillbaka till livet och till musikscenen trots att mycket inte längre är som det en gång var.
Det är en bild av en människa som är både stark och svag. Det är många gånger både naket och ärligt berättat, både av Marie och av hennes närmaste. En berättelse om ett liv som är svårt att släppa taget om. Det är öppenhjärtigt och lättläst.
Det jag kan sakna med boken är kronologin. Det studsar lite väl mycket mellan barndom, nutid och tiden däremellan. Ibland, men inte alltid, kan det göra att det är lite svårt att veta när i tiden jag befinner mig. Det är också lite otydligt ibland vems berättarröst det är. Oftast är det Marie som berättar, men det är tydligt att hon berättar för någon annan (i det här fallet Helena von Zweigbergk), ibland är von Zweigbergks egen röst som griper in och berättar sina egna synpunkter, vad hon ser och upplever i mötet med Marie. det stör lite ibland, men som helhet är historien intressant berättad.
Livet med orden 