Dålig disciplin

Ja, jag har varit extremt dåligt disciplinerad den här förmiddagen. Det känns som om jag inte kommer någon vart allas i mitt skrivande. Det är frustrerande och irriterande för det är inte ås jag vill ha det, och det är inte sådan jag vill vara när det gäller mitt skrivande.

Det jag däremot gjort just nu är att leta rätt på fyra olika skrivarkurser som jag tänker söka till hösten och skrivit ut information om vad som behövs för dessa olika kurser. Tidigt, jag vet, då ansökningstiden går ut först 15 april. Att släppa nuvarande skrivprojekt under en tid för att förbereda sökandet gör att jag när ansökan väl är inlämnad åter måste jobba upp tankar, läsa iegnom vad jag skrivit och funderat över i projektet och ”börja om”.

Nåväl… Jag får väl se planerandet av sökandet som en del i min skrivutveckling också. Till en av kurserna – den på Österlens folkhögskola – som jag sökt tidigare, krävs ”bara” en sida text. Inte så bara, då den sidan text måste innehålla ruskigt (som det känns) mycket kvalitet. Utöver det personligt brev och skol- och arbetsbetyg. Och med tanke på att det sist var 170 sökande till 50 platser, så är det inte helt enkelt.

På kursen till Att skriva historiska romaner på Linnéuniversitetet krävs skolbetyg samt arbetsprov på 8-12 sidor A4-text, 12 punkter och 1,5 radavstånd. Lättare att kunna visa vad man går på med lite mer textutrymme. Men samtidigt vill jag ju ha kvalitet på det jag skriver och att det blir bra texter att skicka in.

Sedan kommer kursen Att skriva barnlitteratur som också ges på Linnéuniversitetet. Skolbetyg och upp till 10 sidor poesi, ramsor, sagoutkast, berättelse eller liknande för barn. Som sagt… Mer utrymme, men kvaliteten måste ju fortfarande finnas där.

Och så kursen Kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Här är detåterigen skolbetyg samt skönlitterär prosa, lyrik eller essäistisk text som gäller. Fem till tio sidor i A4-format och 12 punkter, 1,5 radavstånd.

Visst sjutton kommer det krävas tid och arbete för att få ihop arbetsproven då de är så olika i stil och genre. Jag har lite olika tankar kring vad jag ska skicka in, men det krävs arbete och finputsning för att det ska bli riktigt så bra som jag vill. Och så har jag ändå oron i slutänden att det inte kommer gå vägen. Så kanske får det ändå vara okej att – igen – lämna storprojektet för att hitta rätt texter till ansökingarna och låta dem bli så bra som möjligt för att sedan hopps på det bästa.

När det väl är dags sedan hoppas jag att jag kommer in åtminstone någonstans och kan läsa antingen på halvtid eller på heltid.

Att bära frukt

Det där med att bära ett frö inom sig till en historia är en sak. Att ha en känsla för vad det är man vill berätta, eller att det är en person eller flera personer i en miljö i en särskild tid som vill berätta något är en sak. Men att sedan få det där fröet att bära frukt, bli en historia som verkligen bär är en helt annan sak. Det är – ju mer jag försöker – en helt annan sak har jag märkt. Väldigt lite inspiration och väldigt mycket hårt arbete, research, funderingar, att ha koll på läget och ett enormt kringarbete. Särskilt om man då, som jag, har ett frö till en historisk berättelse.

 

Foto: HP

Foto: HP

 

Jag har fröken Sofia Magdalena som ligger i mitt medvetande och pyr. Vill att jag berättar hennes historia. Men jag vet inte alltid hur jag ska berätta den, var jag ska förlägga den, vad som är problematiken i berättelsen. Det har krupit lite närmre, blivit lite tydligare, men ack vad mycket hårt jobb som är kvar. Ska jag fortsätta låta det vara en fiktiv (fröken Sofia Magdalena Enestierna) person på en fiktiv plats (Enebybackens herrgård)? Eller ska jag låta det vara en fiktiv person på en verklig plats? Kanske till och med flera fiktiva personer? Även fröken Sofia Magdalenas kammarjungfru Hanna vill att jag berättar hennes historia. Två perspektiv i samma historia? Funkar det? Blir det för mycket? Ett för stort arbete att dra ihop för mig? Av någon anledning drabbade mig tanken idag att jag kanske skulle förlägga hela historien på Kalmar slott. Något som definitivt får mig att behöva omstrukturera en del av historien och tankar kring hur den ska utspela sig. (Men jag har fortfarande massor av research kvar att göra). Kanske kan det få mig att se i verkligheten hur miljöerna är, vad som händer där och så vidare. Jag kan åka till en fysisk plats för att få inspiration under resans gång.

Jag måste också läsa in mig enormt mycket på bakgrunden. Hur såg samhället ut under den tid jag vill förlägga handlingen till? Just nu tänker jag mig 1790-talet. Kanske ska jag flytta det till 1600-talet då jag tror att nuvarande Kalmar slott byggdes? (Hoppsan, det här måste jag visst kolla upp!) Hur tänkte folk? Hur hade tjänstefolket det? Hur var det att vara ung adelsfröken under den här tiden? Ung tjänsteflicka? Hur såg den allmänna folktron ut? Trodde man på häxor och troll? Hur gestaltade sig en sådan tro? Ja, det är mycket att läsa på om och inte bara fantisera ihop. Ju mer jag kan och vet om tiden, desto mer trovärdig blir också historien. Och kanske också lättare att skriva. Mycket tid till att läsa på och skapa sig en värld runt omkring, och inte lika mycket tid till att skriva, som jag kanske skulle önska.

Och jag känner att jag fortfarande är väldigt stapplande i att bygga ihop en historia. Jag vinglar fortfarande i att hitta tillräckligt starka problemformuleringar och synopsis (sammanfattningar av historien). Jag behöver mer erfarenhet, mer övning och gärna någon som kan hjälpa lite på traven när det gäller att se vad som funkar och inte funkar. Kanske litar jag inte tillräckligt mycket på min förmåga. Men det är på något sätt här som jag känner att kursen på Linnéuniversitetet om Att skriva historiska romaner skulle vara ett gyllene tillfälle att få den kunskap jag behöver. Och så min brist på tålamod. Allt ska helst ske nu, direkt, eller nyss.

Hjärtat eller plånboken

Har suttit lite tid nu på morgonen och arbetat med ansökningstexter och personligt brev till Österlens folkhögskola. Sitter med tre olika textförslag att välja på, och det är svårt. Två av dem känns starkare än den tredje och det är väl egentligen där jag står och väger. De är ganska olika sinsemellan, och bra på varsitt sätt. Den ena hade jag tankar på att skicka redan när jag sökte i våras, men valde då en annan text. Kanske ska den få chansen den här gången istället? Svårt att veta vad som bär i en ansökan.

Sedan sitter jag också och våndas över om Österlen är rätt väg att gå. Den har många bra fördelar. Den är på distans, den har några närträffar på olika platser i landet som inte är obligatoriska, och jag kan fortsätta en andra termin med ett eget projekt. Det låter lockande. Men sedan är det utbildningarna på Linnéuniversitetet som jag också hittat som känns som perfekta alla tre.

1) Kreativt skrivande 1

2)  Att skriva historiska romaner

3) Att skriva barnlitteratur

Hjärtat kan tänka sig alla tre utbildningarna, och till detta då också Skrivarlinjen Distans på Österlens folkhögskola. Linnéuniversitetets utbildningar går på halvfart distans över ett år. Tänk att kunna kombinera två av kurserna på Linnéuniversitetet över ett år. Men det skulle kosta en hel del. Kanske runt 130 000 kr uppskattningsvis, eller mer. Och jag vill inte behöva låna. Kanske skulle jag kunna ta bidrag under en termin och sedan spara det jag har kvar av studiestödet till senare. Jag har fler saker som lockar utbildningsmässigt. Usch, det är så svårt, och jag vill så mycket. Att drömma kostar ingenting, men däremot att ta fart och försöka genomföra drömmarna kan ibland kosta en hel del. Och oavsett hur jag planerar så känns det som om atingen tiden eller pengarna inte räcker till. Jobba mer och spara ihop mer så man kan plugga i lugn och ro? Eller jobba mindre och få mer tid över till skrivandet och kanske få till det där som gör att jag till slut kan få in lite pengar på skrivandet. Ett ständigt övervägande och prioriterande som kan vara väldigt stressande emellanåt.

Nåväl… Dags att återgå till texterna så att jag i alla fall har en chans att komma in på en utbildning så småningom.