2017 års sista vilahelg

Som jag tidigare varit inne på hade jag en vilahelg över fredag-lördag förra veckan. Väldigt mycket i ottan tog jag tåget till Göteborg. Förmiddagen ägnades åt lite fika och en nostalgitur till studenthemmet där jag bodde under studieåren 1999-2003. Det var en hel del minnen som dök upp även om jag bara gick förbi.

 

20171229_111507

Foto: Helena Persson

På kvällen blev det sedan besök på Göteborgs stadsteater och föreställningen ”Gösta Berlings saga”. Mig hjälpte det att jag läst boken i höst. Hela historien är väldigt episodiskt berättad och jag hade svårt att hitta en röd tråd och utveckling när jag läste boken. Men att ha läst den gjorde att jag fick en helt annan bild när jag såg det spelas upp på en scen. Sedan hade de klippt bort en hel del bihistorier och låtit det mesta handla om Gösta Berling och de kvinnor som förälskar sig i honom.

 

20171229_185347

Foto: Helena Persson

 

Sedan tycker jag det var oerhört fascinerande att besöka en föreställning på det sättet. Jag kan liksom inte låta bli att svepas med av ljussättningen i föreställningen. Hur man liksom lyckas skapa en stjärnhimmel på en teaterscen. Och hur man bygger om perspektiven mellan ute och inne, använder skuggspel och teknik för att lyfta och fokusera på saker, liksom hur man använder hela scenen som spelutrymme. Eller sufflösen vars jobb framme vid scenkanten är att faktiskt inte se pjäsen utan att hela tiden ha fokus ned i texten framför sig ifall någon skulle komma av sig. Men framför allt kan jag inte låta bli att fascineras över skådespelarna som använder både röst och kropp för att förmedla berättelsen. Varför väljer man de pauseringar och betoningar man gör? Gester, mimik och kroppshållning. Och att aldrig gå ur rollen även om det centrala berättandet/dialogen sker någon helt annanstans på scenen än där karaktären för ögonblicket rör sig. För att inte tala om vilken textmassa man måste öva in för att kunna framföra en teaterföreställning på 3 timmar och 20 minuter.

Kort sagt… Nej, jag är inte den som springer på teater, och det märks, men upplevelsen uppskattar jag och vill gå fler gånger.

20171230_144831

Foto: Helena Persson

En del av mig kan inte låta bli att fundera över hur jag kan konvertera detta till mitt skrivande. Hur går jag så in i rollen som mina karaktärer att jag liksom blir dem fullt ut i fingerspetsarna? Och vad gör det för historien om jag gör det? Helt klart något att fundera över.

I lördags blev det en lugn förmiddag innan jag tog mig an två museibesök. Göteborgs konstmuseum och världskulturmuséet. Alltid lika mysigt med en rundvandring även om jag den här gången inte tog några djupdykningar i samlingarna.

 

IMG_20171230_133011_208

Från utställningen ”Aswat – syriska röster” på Världskulturmuséet i Göteborg. Fotomontage: Helena Persson

 

 

 

Annonser

Vila

Jag hade i helgen en inplanerad vilohelg. Detta trots att jag fick lite ofrivilligt ledigt i november med sjukdom. Dock valde jag att inte tulla på den planerade vi lan. Det har gjort att jag inte suttit med skrivandet på fredag och lördag förmiddag på det sätt jag brukar. Ändå har det blivit indirekt skrivarbete. Vilan har inneburit en del lästid, och jag har varierat ren nöjesläsning, som ”Gösta Berlings saga” av Lagerlöf och ”En julsaga” av Dickens, med tidningen Skriva och Johanna Ilmakunnas bok ”Ett ståndsmässigt liv” som behandlar familjen von Fersen.

20171201_112410

Foto: Helena Persson

Det har gett mig tankar och idéer kring skrivandet och jag tror det är av nytta för mitt skrivande. Den där planerade vilan kanske inte är så dum, även om det trots allt innebär visst indirekt skrivarbete. Tror jag behåller den till nästa termin och ser om det funkar lika bra då.

Att alltid ha med sig

 

Det är inte ofta jag inte alls har med mig något som rör mitt skrivande.  

Hemma ligger det papper och pennor lättillgängligt över i stort sett hela vardagsrummet, och i sovrummet finns både pennor och kladdlappar. Köket innehåller ”endast” inköpslistan för maten. Således är det bara badrummet som är helt fritt från skrivattiraljer.

Till jobbet har jag med mig en skrivkasse som jag tar med mig på lunchen för att kunna utnyttja tiden då, samt koppla bort jobbet.

 I de flesta av mina (hand-)väskor finns både pennor och anteckningsböcker för att kunna anteckna/skriva ifall idéer eller behov dyker upp.

Detta till trots går jag ofta och tänker på vilka möjligheter jag kan ordna för att fortsätta öka mina skrivtillfällen. En extra lättburen kasse att stoppa med mig som innehåller en anteckningsbok och penna kanske? En kasse som lätt går att stoppa i en annan väska som jag bär med mig när jag går hemifrån?

Allt för att det ska finnas möjlighet att anteckna när idéer och tankar kommer upp. För det gör de. Och trots alla papper och pennor i min omgivning känns det ändå aldrig som att jag har rätt plats/anteckningsbok med mig för att kunna göra anteckningen.

2016-08-12 14.05.25

Foto: Helena Persson

En annan tanke som dyker upp här är vad det gör med mig att alltid vara uppkopplad mot skrivandet. Släpper jag någonsin tankarna på skrivandet? Vilar jag aldrig? Inte ens när jag har planerat in vila har jag helt lätt för att inte ta med mig skrivandet om jag ger mig hemifrån.

Kan denna vilorädsla vara en sak som står i vägen för att hitta lösningar? Som i måndags när jag skrev om att hitta lösningen på farmor Fs hemlighet? Den där lösningen som inte vill dyka upp.

Det är svårt att hitta balansen tycker jag. Balansen mellan vila och (skriv-)aktivitet. Även om jag inte kan sitta aktivt med skrivandet lika mycket under veckan som jag kan under fredag-lördag så finns ju skrivandet närvarande i form av anteckningsböcker och tankar. 

Hur gör ni andra för att hitta rätt balans? Hur mycket finns skrivandet med tankemässigt/fysiskt när ni är någon annanstans än hemma vid skrivbordet?

Gösta Berlings saga

 
Längre fram i december ska jag ge mig iväg på teater. Det blir Gösta Berlings saga på Göteborgs stadsteater. När jag läser om hur repetitionerna går, så blir jag riktigt nyfiken och ser fram emot föreställningen än mer än när jag köpte biljetten i september.
 
Parallellt med detta läser jag om boken. Det är också en ny upplevelse, trots att jag läst boken tidigare. Ska bli spännande att se vad jag tycker om relationen mellan bok och teaterföreställning så småningom.

Vilofredag

Idag har det varit välbehövlig vilofredag. Förmiddagen har till största delen tillbringats i soffan för läsning. Både viss skrivlitteratur i tidningen Skriva, och Patrik Lundbergs bok Facit – Konsten att skriva krönikor.

Men det har också blivit ren skönlitteratur i form av Philippa Gregorys bok Den blå hertiginnan, Nina Georges bok Den lilla bokhandeln i Paris och Sagor att läsa och berätta som Harriette Söderblom är redaktör för.

20171027_113033

Foto: Helena Persson

Reflektionen för dagen är att det är svårt på morgonen att komma igång att tillåta mig att vara ledig. Jag är en så inrutad vanemänniska att kroppen och huvudet gärna vill gå igång på skrivandet när det är fredagsmorgon. Och det är positivt, eftersom det är det jag vill göra på mina lediga fredagar och lördagar. Förhoppningsvis gör det gott för fortsatta arbetet att ta mig den vilan.

Det som jag dock oroar mig för lite är att jag tappar de tankebanor jag haft och som jag inte har hunnit skriva ner än. Jag blir rädd att de inte finns kvar när jag tar upp skrivandet igen om två veckor. Men eftersom jag levt med skrivandet och den här texten så länge nu, så hoppas jag ändå att det ska fungera. Kanske blir det tvärtom att vilan gör att de gamla tankarna behålls och fler nya tankar strömmar till. Jag får hoppas på det.

Bekräftelse

Nog är det skönt när man får bekräftelse på att tankebanorna är på rätt väg… Just nu läser jag 10 tips för att leva på din kreativitet av Lennart Guldbrandsson, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson. Och även om jag inte kommit så långt i den så fick jag så fin bekräftelse på det jag skrev om igår vad gäller vilan.

20170901_172952

 

Kristina skriver på sidan 35 om att vårda sin kreativitet så här: Ibland behöver vi också ladda batterierna genom att läsa andras böcker eller konsumera annan kultur. Det kan dessutom ge inspiration. Efter välbehövlig paus är det bara att hälla upp valfri varm dryck och skriva!

Tack för tipset, Kristina! Det var precis vad jag behövde just nu.

Planerad vila

Jag har ju varit inne på det där med behovet av vila från skrivandet ibland. Jag har ju under senaste året – efter skrivarkursen läsåret 15/16 – pressat mig själv ganska hårt vad gäller skrivandet. Haft med mig min skrivkasse på lunchrasten, eller om jag varit på resande fot. Lagt i stort sett varenda fredag-lördag på att skrivjobba. Ett arbete som självklart gett ett bra resultat i att jag fått gjort mycket på min roman, men som också innebar att när semestern kom i somras och jag hade massor av ledig tid att använda som skrivtid, så fanns inte energin där och jag fick lägga tid på att återhämta mig och läsa istället.

Därför har jag försökt nu att lägga in några helger under hösten, med sådär 4-5 veckors mellanrum – där jag tar planerat ledigt. Antingen åker jag bort och gör något roligt (muséer eller annat) eller också bara är jag hemma och slappar/vilar/läser. Förhoppningsvis ger det mer energi på sikt, och att jag under semestern nästa år har mer energi över att inte bara vila, utan också för att skriva med lust och glädje.

Jag kan ju i alla fall börja med att se hur det funkar under hösten och utvärdera sådär till årsskiftet när det börjar bli dags att sätta upp skrivarmålen för 2018.