Rädslor

Jag stoppade nyligen in filmen ”Harry Potter och fången från Azkaban” i DVD-spelaren. Och det tog inte många minuter innan jag började fundera på det där med rädslor hos karaktärerna. Vilka är deras rädslor, och hur påverkar det dem i det de går igenom? På något sätt blir det så tydligt i just den här filmen där dementorerna påverkar Harry och är något han måste övervinna.

Likaså har J.K Rowling – Harry Potterböckernas författare – jobbat med vad det är som kan få oss att övervinna rädslor. I en scen från försvar mot svartkonster får eleverna möta en boggart. En boggart tar sig formen av det du är mest rädd för, vilket gör att den tar olika gestalt beroende på vem den möter. Bästa sättet att ta sig an en boggart/rädsla är att möta med skratt, något som eleverna får prova på.

Kanske är detta något att fundera kring vad gäller mina egna karaktärer. Vilka är deras rädslor? Hur gestaltar de sig i berättelsen? Och hur väljer romangestalterna att möta sina rädslor? Ger de vika för dem, eller tar de itu med dem och till och med besegrar dem?

Annonser

”Skriva poesi – Om diktandets hantverk” av Mats Söderlund

Skriva poesi – Om diktandets hantverk av Mats Söderlund.

 20180602_144642

Skriva poesi är en handbok i att skriva lyrik som verkligen går på djupet. Söderlund tar sig an allt från frågan varför man ska skriva lyrik, till poesins historia och visar på ett djupgående hantverk i diktkonsten. Allt varvat med diktanalyser av olika poeter, från Sapfo till Athena Fakkokhzad.

 De olika kapitlen är indelade i till exempel läsning, bildspråk, rytm, och tema, men tar också upp metod och att prata fram poesin, så kallad spoken word. Vi får insikt i olika versmått och hur dessa används och har använts i historien, liksom att det är fritt fram att bryta mot versmåttens olika regler. Avslutningsvis ett kapitel om hur du blir klar att skicka till förlag, eller så klar du nu kan bli med något så levande som en text.

 Det är en handbok såväl för nybörjaren som för den mer erfarne poeten. En bok att läsa från pärm till pärm, men också att använda som uppslagsbok när man vill jobba särskilt med något av de kapitel som boken tar upp.

 En bok jag kan rekommendera till alla som skriver eller vill skriva poesi.

Sagoskrivande och kortlek

Det har varit en fredag med lite annat än ”vanligt” romanarbete idag. I förmiddags höll jag i en sagoskrivarverkstad för barn på Gnosjö bibliotek. Fantastiskt roligt med ett gäng inspirerade och glada barn, och väl omhändertagande personal. Det var ett riktigt nöje att åka dit och hålla skrivarverkstad.

IMG_20180216_162937

Foto: Helena Persson

I eftermiddag har jag tagit en skrivarfika på stan med ett kort ur kortleken More than one story för att lära känna mina romankaraktärer. Lite av varje således, och en bra fredag. I morgon blir det försök till textproduktion igen. Och kanske lite OS också.

”Facit – Konsten att skriva krönikor” av Patrik Lundberg

Facit – Konsten att skriva krönikor av Patrik Lundberg.

20171027_092653

I den här boken presenterar Patrik Lundberg – krönikor på Aftonbladet – hur en krönika byggs upp. Han presenterar dramaturgins verktyg med bland annat anslag, uppbyggnad, vändpunkter, klimax och avtoning. Han går igenom begreppen etos (personlighet), patos (känslor) och logos (argumentation) som behöver finnas med. Allt med tydlighet i hur det bör användas för att på bästa sätt påverka krönikan så att den säger just det du vill ha sagt.

Textens längd och tempo tas också upp. Hur lång bör texten vara? Eller hur kort? För att visa på lättheten/svårigheten i att skriva långt/kort får vi som läsare skrivuppgifter. Dels att skriva en text på ett visst antal tecken, sedan korta ned den med ett visst antal tecken och sedan öka på med så att texten är längre än ursprungstexten. Vilka skillnader ser vi? Till det bättre, eller till det sämre?

Utöver det kommer ett flertal krönikörer till tals och får ge sina bästa tips för hantverket. Likaså bjuder Patrik på sina egna sämsta respektive bästa krönikor och visar vad som är bra och dåligt i dem.

Boken avslutas med en referenslista på titlar han använt sig av och som är bra vidare läsning för att utvecklas i sitt skrivande.

Det jag tar med mig är tanken hur jag knyter ihop början och slutet av min text, krönika eller ej. Jag måste se till att jag kommer i mål och inte missar målet. Lättläst och tydlig läsning för den som vill få en god överblick över hantverket.

 

Frågorna hopar sig

Idag har jag börjat läsa igenom det avsnitt jag har framför mig för omskrivning. Jag märker nu att jag jobbat mycket i tidigare avsnittet med vilken information jag gett där, men som jag i tidigare version av romanen lämnat först senare. Det gör att jag måste hantera hur jag skriver scenerna i den här versionen och vad jag lämnar ut där, respektive hur karaktärerna reagerar på det. Det blir inte bra om samma sak händer flera gånger, och det har varit lite av ett problem i mina tidigare versioner, så det måste jag försöka komma ifrån.

IMG_20171006_110501

Foto: Helena Persson

Samtidigt märker jag att jag ställer många frågor till texten också när jag läser den, sätter post-it’s med noteringar i texten, skriver frågor i sammanfattningen vid sidan om, och kommer ofta på idéer på saker att förbättra och använda vidare.

Till nästa omskrivning kommer jag ha så många fler sätt att ta mig an arbetet. Det gör mig glad att känna att jag hela tiden ser nya vinklar och saker att förbättra. Det tyder på en utveckling. Samtidigt måste jag också, så småningom, våga dra gränsen för när det är dags att sluta förändra. Men eftersom jag ännu inte kommit till stadiet ”peta och flytta på ord och punkter” är det nog ingen risk att jag ännu är där.