Långsamt och långt borta

Fortsatt läsarbete med anteckningar idag. 17 sidor med sammanfattning av det som skrivits och frågor till fortsättningen. Även om jag vet att det tar tid tycker jag redan att det går långsamt. Jag är otålig i jobbet och vill se resultat nu. Helst nyss. Samtidigt vet jag att det är ett arbete som tar tid. Måste få ta tid. Blir bäst om det får ta tid. Och just nu har jag inte mer tid att lägga än den tid jag tar till skrivandet.

Just idag känns det som om målet med ”färdigt” manus 2021 är väldigt långt borta. Kanske är det bara en känsla. Verkligheten och tiden får utvisa vad som händer. Till dess kommer jag fortsätta jobba. Lite i taget.

Annonser

Resor och transporter förr

Jag sitter och klurar på det där med boenden, resor och transporter på 1700-talet. Mina karaktärer kommer förflytta sig ganska långt under vissa delar av romanen, och jag funderar på hur i all sin dar jag ska hantera det. Det är kanske inget större problem om romanen utspelar sig under stora tidsperioder, men nu handlar det om cirka ett halvår från start till mål.

Karaktärerna kommer tillbringa tid både på Västkusten/Göteborg, i Småland, Östergötland och Södermanland. Kanske inget problem om jag låter dem ta tid på sig för resorna. Men jag vill ju samtidigt att de ska hinna med att ”göra” något på varje plats också. Jag har egentligen inget begrepp alls om hur lång tid resandet tar under den här tiden, mer än att det skedde med häst och vagn. (Ångbåten kom inte förrän 25-30 år senare, så det är ingen möjlighet att använda sig av). Hur mycket tid man ska låta det ta är väl framför allt en fråga om var de är och vart de ska.

Frågan är om jag ska förändra något. Korta tidsperspektiven där saker händer och lägga in fler restider (utan att för den skull behöva berätta dem), flytta karaktärernas boplatser till en annan geografisk plats där det är möjligt eftersom de är fiktiva, eller helt enkelt göra tidsperspektivet längre. Kanske 18 månader istället för 6?

Det tål att tänka på. Definitivt.

 

 

Acceptera eller älta?

Då var lördagspasset klart. Jag fortsätter att jobba på upplösningen, och tycker det går framåt. Men jag kan också tycka att det är svårt att hitta en jämvikt så att det inte går för fort fram för karaktärerna och att de accepterar det som händer för lättvindigt, men inte heller går och ältar för länge och inte kommer vidare. Kanske hittar jag jämvikten om jag får vila på saken till nästa fredag.

Igår eftermiddag satt jag också och klurade på en av karaktärerna som har en biroll i historien. Jag har inte stenkoll på karaktärens utveckling och insåg plötsligt att jag behöver nog ha mer koll på det. Sent ska författaren vakna?! Nåväl… Det fick bli lite klur på det under fikat igår eftermiddag, men jag kom liksom ingen vart ändå. Får ha med det i bakhuvudet och se om karaktären kanske behagar berätta mer.

Onsdagsskrivande

Onsdag och ledig från jobbet. Jag har försökt ägna förmiddagen åt att skriva, men märker på kroppen att jag nog kört hårt med mig själv skrivmässigt de senaste veckorna. Det har varit skrivande både på helgerna och på de veckodagar som varit lediga/röda dagar. Kroppen och framför allt huvudet reagerar till slut.


20180509_105717

Foto: Helena Persson

 

Det har i alla fall blivit lite planering av omskrivningen av romanens slut. Jag har tidigare gjort en översikt över tidsschemat, och nu börjar jag planera lite mer med anteckningar kring konflikter mm för varje del. Jag funderar dock på hur många omgångar jag ska göra av planering och hur detaljerat jag ska gå in på det hela innan jag börjar skriva. Men det ger sig nog. Det har varit rätt skönt att ha ett nedskrivet häfte bredvid mig när jag skrivit igenom de senaste avsnitten, just för att veta ganska exakt vad och hur jag tänkt, så det får nog bli ytterligare någon nivå efter den här, utan att jag för den skull planerar sönder kreativiteten.

Resten av veckan blir det vila från det fysiska skrivandet. Men förhoppningsvis händer även en del undermedvetet även under vilan.

Trögt men framåtskridande

Tidigare i veckan har mitt skrivjobb bara flutit på och jag har känt mig riktigt kreativ, men så var det inte riktigt idag. Idag var det en sådan där skrivdag när det kändes som om ingenting fungerade. Ingenting alls. Jag försökte strukturera upp lite tankar kring omskrivningen. Placera ut händelserna i rätt ordning mm. Men det var som om det inte ville släppa alls.

Så, i ett smådesperat försök att få ordning på tankarna, flyttade jag ned mig själv och skrivandet till ett café. Det blev kanske inte så mycket mer gjort, men det kändes åtminstone lite lättare att byta miljö.

Det jag har att göra nu är att försöka bryta ned de händelser som ska med i scener med konflikter och – förhoppningsvis så småningom – lösningar. Men just nu känns det som ett enormt stort projekt. Särskilt som det är så mycket som jag känner att jag måste skriva om/skriva nytt i den här versionen. Men en sak i taget, så tror jag att det löser sig på sikt.

Varför inte arbetsdag?

1 maj och ledigt, men inte slappardag. Jag har läst klart de sista 12 sidorna – slutet av min roman – och gjort lite små anteckningar i texten. Sedan har jag börjat om och bara ögnat texten medan jag sammanfattat textens scener kort på papper vid sidan om. Lättare att få struktur då och bläddra fram och tillbaka när jag ska planera version 4:s avslut på romanen.

Det finns mycket att jobba på. Minst sagt. Men det är bra att jag ser det, och jag hopps kunna åtgärda det så det blir bättre än det är nu.

 

Produktivt segt

Det blev en förmiddag med drygt 1500 ord. Där någonstans går gränsen för vad jag orkar med på en förmiddag/dag vad gäller textproduktion. Eftermiddagarna får ägnas åt annat.

Hur som helst så gick sista 17-minuterspasset segast. (Jo, jag har hittat en lagom avvägning i 17½-minuterspass med paus emellan.) Men jag försökte ändå komma vidare en bit. Nu är jag nära att vara ”klar” med omskrivningen av den här delen av version 3. Det har varit en spännande process hit.

Sedan blir det planering av omskrivningen av sista fasen/upplösningen. Jag började faktiskt läsa igenom texten från förra versionen redan igår. Det blev många markeringar och tankar redan då. Tidsperspektiv att se över, tankar att ta tag i. Vad ska jag lägga in var? Och hur får jag till det i tiden med de blommor jag vill använda mig av så att det fungerar med när de blommar. Bara en sådan sak liksom…

Hur som helst… Jag inser att när jag nu tittar på en del av texten som jag inte haft ögonen på på ett tag, så är det bra att låta texten vila lite mellan omskrivningarna. Något att ta med till nästa omskrivning. Frågan är bara hur länge för att få ”rätt” ögon på texten. Det jag skrev i början av romanen är det ju faktiskt ett bra tag sedan jag tittade på nu. Svår avvägning.