Acceptera eller älta?

Då var lördagspasset klart. Jag fortsätter att jobba på upplösningen, och tycker det går framåt. Men jag kan också tycka att det är svårt att hitta en jämvikt så att det inte går för fort fram för karaktärerna och att de accepterar det som händer för lättvindigt, men inte heller går och ältar för länge och inte kommer vidare. Kanske hittar jag jämvikten om jag får vila på saken till nästa fredag.

Igår eftermiddag satt jag också och klurade på en av karaktärerna som har en biroll i historien. Jag har inte stenkoll på karaktärens utveckling och insåg plötsligt att jag behöver nog ha mer koll på det. Sent ska författaren vakna?! Nåväl… Det fick bli lite klur på det under fikat igår eftermiddag, men jag kom liksom ingen vart ändå. Får ha med det i bakhuvudet och se om karaktären kanske behagar berätta mer.

Annonser

Onsdagsskrivande

Onsdag och ledig från jobbet. Jag har försökt ägna förmiddagen åt att skriva, men märker på kroppen att jag nog kört hårt med mig själv skrivmässigt de senaste veckorna. Det har varit skrivande både på helgerna och på de veckodagar som varit lediga/röda dagar. Kroppen och framför allt huvudet reagerar till slut.


20180509_105717

Foto: Helena Persson

 

Det har i alla fall blivit lite planering av omskrivningen av romanens slut. Jag har tidigare gjort en översikt över tidsschemat, och nu börjar jag planera lite mer med anteckningar kring konflikter mm för varje del. Jag funderar dock på hur många omgångar jag ska göra av planering och hur detaljerat jag ska gå in på det hela innan jag börjar skriva. Men det ger sig nog. Det har varit rätt skönt att ha ett nedskrivet häfte bredvid mig när jag skrivit igenom de senaste avsnitten, just för att veta ganska exakt vad och hur jag tänkt, så det får nog bli ytterligare någon nivå efter den här, utan att jag för den skull planerar sönder kreativiteten.

Resten av veckan blir det vila från det fysiska skrivandet. Men förhoppningsvis händer även en del undermedvetet även under vilan.

Trögt men framåtskridande

Tidigare i veckan har mitt skrivjobb bara flutit på och jag har känt mig riktigt kreativ, men så var det inte riktigt idag. Idag var det en sådan där skrivdag när det kändes som om ingenting fungerade. Ingenting alls. Jag försökte strukturera upp lite tankar kring omskrivningen. Placera ut händelserna i rätt ordning mm. Men det var som om det inte ville släppa alls.

Så, i ett smådesperat försök att få ordning på tankarna, flyttade jag ned mig själv och skrivandet till ett café. Det blev kanske inte så mycket mer gjort, men det kändes åtminstone lite lättare att byta miljö.

Det jag har att göra nu är att försöka bryta ned de händelser som ska med i scener med konflikter och – förhoppningsvis så småningom – lösningar. Men just nu känns det som ett enormt stort projekt. Särskilt som det är så mycket som jag känner att jag måste skriva om/skriva nytt i den här versionen. Men en sak i taget, så tror jag att det löser sig på sikt.

Varför inte arbetsdag?

1 maj och ledigt, men inte slappardag. Jag har läst klart de sista 12 sidorna – slutet av min roman – och gjort lite små anteckningar i texten. Sedan har jag börjat om och bara ögnat texten medan jag sammanfattat textens scener kort på papper vid sidan om. Lättare att få struktur då och bläddra fram och tillbaka när jag ska planera version 4:s avslut på romanen.

Det finns mycket att jobba på. Minst sagt. Men det är bra att jag ser det, och jag hopps kunna åtgärda det så det blir bättre än det är nu.

 

Produktivt segt

Det blev en förmiddag med drygt 1500 ord. Där någonstans går gränsen för vad jag orkar med på en förmiddag/dag vad gäller textproduktion. Eftermiddagarna får ägnas åt annat.

Hur som helst så gick sista 17-minuterspasset segast. (Jo, jag har hittat en lagom avvägning i 17½-minuterspass med paus emellan.) Men jag försökte ändå komma vidare en bit. Nu är jag nära att vara ”klar” med omskrivningen av den här delen av version 3. Det har varit en spännande process hit.

Sedan blir det planering av omskrivningen av sista fasen/upplösningen. Jag började faktiskt läsa igenom texten från förra versionen redan igår. Det blev många markeringar och tankar redan då. Tidsperspektiv att se över, tankar att ta tag i. Vad ska jag lägga in var? Och hur får jag till det i tiden med de blommor jag vill använda mig av så att det fungerar med när de blommar. Bara en sådan sak liksom…

Hur som helst… Jag inser att när jag nu tittar på en del av texten som jag inte haft ögonen på på ett tag, så är det bra att låta texten vila lite mellan omskrivningarna. Något att ta med till nästa omskrivning. Frågan är bara hur länge för att få ”rätt” ögon på texten. Det jag skrev i början av romanen är det ju faktiskt ett bra tag sedan jag tittade på nu. Svår avvägning.

Översiktsarbete

Jag skriver igenom hela min roman för tredje gången nu. Första gången jobbade jag på att få ned själva grundhistorien. Andra gången låg fokus mer på miljöerna och nu tredje gången mer på karaktärsutvecklingen. Om jag lyckas eller ej tycker jag är jättesvårt att veta. Förhoppningsvis kan jag så småningom få/ta in hjälp med att se över helheten.

Redan nu, trots att jag har en bit kvar på omskrivningen av den här versionen, noterar jag vad jag behöver gå igenom och se över inför nästa omskrivning. Fortfarande känns det som ganska stora saker att titta på. Säkert hade både jag och romanen mått bra av att jag haft koll på detta redan från början, men nu hade jag inte det eftersom det är mitt första stora romanprojekt. Det positiva i sammanhanget är att jag förhoppningsvis lär mig till nästa roman hur jag ska göra.

20171117_164012

Foto: Helena Persson

De punkter jag hittills noterat är:

 Tidsperpektiven

Jag behöver göra översiktliga tidslinjer på vad som händer i historien. Både en mer översiktlig kortfattad helhet och en mer detaljerad för de olika avsnitten tror jag. Hur länge är de på respektive ställe? Vad händer under tiden? Är det en jämn gång mellan mer intensiv aktivitet och lugnare vila?

Känsloperspektiven

Hur svänger känslorna mellan främst Sofia och Fabian? På vilket sätt kan jag få dem att utvecklas på ett trovärdigt sätt? Kan jag få med ett lämpligt spektrum av känslor, så som motvilja, rädsla, nyfikenhet och likgiltighet. Men också irritation, intresse och frustration. Och även lite spirande förälskelse här och var. Här finns mycket att göra och det får mig att gå över på

Insikter

Vilka insikter gör mina huvudkaraktärer och när i historien görs de? Gör de samma insikt mer än en gång, eller blir det flera gånger? Här behöver jag göra en översikt så att det blir bra och trovärdigt.

20171124_162238

Foto: Helena Persson

Kapitelbryt

Det är nog inte en dum idé heller att se över de olika kapitelbryten. Var ska det bli nytt kapitel? Är det en tillräckligt stark avslutning i varje kapitel för att få läsaren att vilja läsa vidare? Och är följande kapitel tillräckligt starkt för att behålla läsaren?

 Jo, jag har fortfarande mycket att jobba vidare med. Men jag hoppas att jag för varje genomskrivning blir lite mer erfaren och har lite mer kunskap att hantera texten och berättandet så att slutprodukten blir något jag kan ge ut med stolthet.

 

Att inte ge sig

Jag har tidigare (27/11 2017) skrivit om farmor Fs hemlighet. Sakta men säkert har jag börjat få lite koll på henne med hjälp av tankekartorna. En skrivarfika där jag inte gav med mig förrän jag fått ned en del tankar gjorde susen. Ännu är jag inte riktigt klar med den gamla damen och hennes inre, men jag tror jag är på rätt spår. Särskilt som jag skulle kunna få ihop det med hennes sätt att reagera i ett annat sammanhang längre fram i historien.

20171124_162238

Foto: Helena Persson

Jag tror det dessutom kan hjälpa mig att både få in en karaktär som lite försvunnit ur berättelsen och dessutom få Fabian att växa gentemot farmor. Får jag bara lite mer tid på mig att undersöka och lirka med farmor så hittar jag nog en väg för både henne och Fabian.

Mer fika och mer tankekartor således!