Idéer och brist på tid

Det jag kan konstatera är att jag inte direkt lider någon brist på idéer till skrivande. Just nu håller jag ju på med min 1700-talshistoria om Sofia och Fabian. Den lär jag nog hålla på med ett par år till eftersom jag måste jobba för brödfödan parallellt.

Efter det ligger historien om Hanna och väntar på mig. Där finns ett grundmanus redan klart, eftersom jag från början skrev historierna om Sofia och Hanna parallellt med varandra i samma roman. De hade varsitt kapitel. Men av olika orsaker valde jag att dela på dem och ge dem varsin roman istället. Så Hannas historia ligger på vänt att ta tag i efter Sofias historia.

IMG_20171027_171406

Foto: Helena Persson

Och trots att jag hade vilohelg för ett tag sedan, så kom det nya idéer. Eller ny idé är väl att ta i. Men jag har länge haft en känsla av att det ligger en historia och gror i mig om Visingsö. Eller att jag åtminstone borde ta mig tiden att utforska vad det är som lockar med grevskapet Visingsö, miljön och det som hände där. Det gick liksom inte att låta bli, trots vilohelg, att göra en tankekarta över Visingsö, och notera lite fakta om storhetstid och annat.

Det kommer alltid nya idéer och jag hinner inte ta hand om dem alla. Är det någon som vet var man köper sig tid någonstans? Särskilt möjligheten till mer skrivtid. Det känns som om jag är i konstant brist på både researchtid, skrivtid, reflektion och bearbetning av det skrivande som finns i mig. Eller är jag bara otålig?

Annonser

Fabian bryter mot reglerna

Parallellt med att jobba med själva textproduktionen jobbar jag fortfarande mycket med att lära känna mina karaktärer. Bland annat genom dagboksskrivande och att lära känna dem via att ställa frågor från en kortlek.

Häromveckan fick jag upp kortet ”berätta om en gång när du bröt mot reglerna”. Sofia var svårflirtad när det gäller att berätta om när hon bröt mot reglerna. Kanske för att hon som flicka fostrats att inte göra väsen av sig, inte märkas, inte sticka ut på fel sätt. Fabian däremot verkar vara en man som alltid gillat att bryta mot reglerna. Här fick jag också fatt på bakgrunden till hans vänskap med greve Axel von Fersen den äldre (far till namnen som hade ihop det med franska drottningen Marie Antoinette). Likaså förstod jag, vilket jag undrat över bra länge, varför Fabian har engagemang i Ostindiska kompaniet. Något som, vad jag förstått, varit ytterst ovanligt när det gäller adelsmän.

Båda sakerna har helt enkelt att göra med att Fabian gillar att bryta mot reglerna. Han har alltid gjort det, och kommer förmodligen alltid att göra det. Kanske kan det ge mig ytterligare ledtrådar till att fördjupa Fabian som person. Men som jag skrivit om tidigare så gäller det också att hitta rätt plats att spara informationen på, så att jag kommer ihåg den och lätt kan gå tillbaka och hitta den när jag behöver den igen.

Greve Sparre ligger pyrt till

Jag har suttit och klurat en del på det där med hur jag ska titulera mina karaktärer så det blir lite variation på det. Min sociala miljö för romanen är ju adelskretsar 1791, med viss kunglig glans lite här och var. Det blir många grevar. Väldigt många grevar. Jag har sökt efter svenska adelstitlar för att få lite inspiration till variation. Men det enda alternativet för en svensk adelstitel, förutom greve, är friherre (som tilltalas baron).

Ett tag var jag inne på att använda titeln hertig/hertiginna på några av mina adelsmänniskor. Men efter vad jag förstår så är det bara kungligheter i Sverige som förlänas hertigdömen, vilket gör att de enda hertigar jag kan använda mig av i historien är Gustav III:s båda bröder hertig Karl (senare Karl XIII) och hertig Fredrik. De finns någonstans i periferin av min historia, men är inte alls framträdande.

I andra länder finns fler adelstitlar, och vissa av dess bärare kan finnas i Sverige, men att få till det på rätt sätt i en 1700-talsmiljö känns lite klurigt. Därför tror jag att jag för tillfället gör säkrast i att använda mig av det jag vet med säkerhet.

Kanske får jag helt enkelt byta ut någon eller några grevar och göra om dem till friherrar/baroner istället. Den där greve Sparre till exempel ligger pyrt till för en ny titel tror jag bestämt.

 

Hur gör mr Darcy?

Trots att jag sett filmatiseringen av Jane Austens bok Stolthet och fördom ungefär så många gånger att jag tappat räkningen för länge sedan så lär jag mig hela tiden något nytt när jag ser den.

Senaste titten för några veckor sedan har bland annat fått tankarna att klura kring vad som får huvudpersonen att ändra sin syn på antagonisten. I det här fallet ställer jag mig frågan: Hur ändras Elizabeth Bennets syn på mr Darcy, och varför? Likaså frågar jag mig om mr Darcy: Hur ändras mr Darcys syn på Elizabeth, och varför?

I det här fallet är det nog en långsam process hos båda karaktärerna. I början av storyn gör sig Elizabeth fördomar om hurdan mr Darcy är som person och hans stolthet driver henne att göra sig lustig över honom. Han är definitivt inte en man hon lockas av eller drömmer om. Snarare tvärtom. Mr Darcys stolthet å andra sidan gör att han ser ned på Elizabeth och hennes familjs status som är lägre än hans egen. Det här är definitivt inte en äktenskapskandidat i hans ögon. Ändå är det något som drar dem till varandra och de går i vägen för varandra på olika sätt, även om Elizabeths intresse lutar mer åt mr Wickham än mr Darcy.

Stolthet och fördom

Mitt i boken – där det är som mörkast, och som jag bloggat om här – kommer mr Darcy med ett giftermålsanbud till Elizabeth. Han framför det mot sin egen vilja. Och hans stolta sätt att framföra det på, där han sågar hennes familjs manér och ursprung på alla sätt han kan, sårar Elizabeth djupt och hon avfärdar honom i skarpa ordalag. Bland annat har han avstyrt ett lämpligt parti för hennes syster på dessa grunder. Hennes fördomar om honom stärks och han är inte vatten värd.

Hur ska det härifrån gå att vända skutan så att karaktärerna som så uppenbart ”ska” ha varandra till slut får varandra? Vad får Elizabeth att ändra sig om mr Darcy och se honom med andra ögon? Vad får mr Darcy att svälja stoltheten och istället se henne för den kloka, omtänksamma och smarta kvinna hon faktiskt är.

Det är en intressant process att följa, och det får mig att tänka att jag kanske kan försöka jobba fram en liknande process hos mina egna karaktärer. Kanske jobba lite med frågorna:

  • Vad är karaktärernas första intryck av varandra och varför tycker de så illa om varandra?
  • Hur kör de varandra så i botten att det inte verkar finnas någon ljusning i tunneln?
  • Hur vänder processen så att de till slut ser varandra med positiva ögon och kanske till och med älskar varandra?
  • Vad tilltalas de av hos motparten?

Som jag skrivit tidigare så är det på intet sätt några revolutionerande nya grepp på berättande jag upptäcker. Det är bara att blivit så tydligt för mig, och något som förhoppningsvis gör det lättare för mig att bygga upp min historia på bästa möjliga sätt. Jag hoppas det kan vara något att jobba vidare med i en översikt över nästa version då jag tänker mig ett helhetsgrepp på historien innan jag börjar med textproduktionen igen.

Så… Hur gör mr Darcy egentligen för att vinna Elizabeths hjärta? Det är tydligen frågan att svara på…

Konsertupplevelse

Jag skrev i förra veckan om det där med att fylla på kreativiteten med olika former av kulturuttryck. I helgen tog jag mig därför iväg på en konsert med Jönköpings sinfonietta under ledning av dirigent Anja Bihlmaier och solist Lisa Larsson  (operasångerska). Det framfördes verk av Hugo Alfvén, Rolf Martinsson, Hans Christian Lumbye och W. A.  Mozart.

 

20170922_174636

 

En avkopplande och vacker konsertkväll. Framför allt under styckena av Mozart, som levde på 1700-talet, försökte jag landa i mina karaktärer och lyssna in om jag fick med mig något. Kanske. Kanske inte. Egentligen kanske jag borde koppla bort skrivandet helt och bara förbehållslöst ta in musiken, men jag kunde helt enkelt inte låta bli… Fin fredagskväll hur som helst.

Input till kreativiteten?

Jag funderar lite på det här med att liksom inspirera kreativiteten. Sedan några år försöker jag ju åka runt på slott och/eller muséer några gånger per år. Gärna med inriktning på mitt skrivande, men det får gärna väcka tankar på andra områden också.

Just nu grunnar jag lite på mina skrivarmål för nästa år och funderar på att försöka bredda mig lite här. Kanske blanda upp mina museiresor med att åka på teater, musikal, konsert eller liknande. Bara för att få in andra typer av kreativa uttryckssätt. Eller också som en del av den vila jag insett att jag behöver lägga in med jämna mellanrum. Kanske kan den vilan också ge energi till kreativiteten.

Kalmarresa

Foto: Helena Persson

I januari till exempel ska jag gå på balett för första gången. Svansjön med Moskvabaletten som visas i Kalmar. Jag kan ingenting om balett, men det känns ändå jättespännande och är något jag ser fram emot mycket.

En av anledningarna till att jag funderar så här är att jag var på musikal på kulturhuset Spira i Jönköping förra hösten och kände då att ”åh, sånt här vill jag göra oftare”, men det har inte blivit av. Det finns flera anledningar till det. Men så hittar jag fler saker som jag vill gå på, och tänker att det kanske kan bli ett sätta att så att säga bilda mig kreativt.

Jag vet att jag nog varit inne på detta med inspiration och input tidigare. Och man kan tycka att jag ju faktiskt borde få ändan ur vagnen och göra istället för att bara prata om att jag vill. Delvis handlar det om ekonomi, det kostar ju att resa, men delvis också om att faktiskt se till att lägga upp en plan. Som anteckningsboken jag använder där jag försöker lägga upp årets resor, men också antecknar platser jag vill åka till. Kanske skulle jag bli bättre på att fylla i konserter, musikaler och teaterföreställningar. Att liksom låta det ta mer tid, men att variera det jag åker på. Det tål att tänka på…

Har någon av er som läser några tankar kring det här? Är det en bra idé? Behöver jag ens lägga upp en plan för att se till att det blir av? Eller tänker jag bara helt knasigt?

Äntligen här!

Äntligen är det här! Årets kulturarvskort! Nu har jag på nytt 50% på inträde på över 300 muséer och kulturinstitutioner i Sverige det kommande året. Älskar det här!

20170518_202119

Foto: HP

 

Dessutom  fick jag också med tidskriften Upptäcktsresan för 2017!

20170518_202051

Foto: HP

 

Här presenteras massor av underbara sevärdheter som kulturarvskortet gäller på. Får jag inte rabatt på entrén, så får jag rabatt i museibutiken eller liknande. Nu kan jag kulturnörda ett helt år till 🙂