Att bli glad

Alltså… Vissa ställen blir man ju bara glad av att vara på. Som Gunnebo slott till exempel. Jag åt lunch där och fikade. Miljön gjorde att jag kunnat sitta hur länge som helst, gärna med en anteckningsbok med mig, och skrivit ned tankar och idéer. Funderingar kring vad som kan ha hänt i rummen tidigare, vilka människor som befann sig där och så vidare.

image-20180703_120151

Foto: Helena Persson

 Vilka miljöer inspirerar er?

Annonser

Research och avkoppling

Det har varit några dagar hemifrån, och västkusten med olika utflyktsmål. I måndags var jag på Tjörn och besökte Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn, fikade, besökte kyrkan och strosade i solen på klipparna. Skön bara vara-tid och ändå lite med karaktärerna i tankarna. Och när jag hittade såpbubblor i min väska kunde jag ju inte låta bli att blåsa lite såpbubblor när jag var på klipporna. Härligt!

 

IMG_20180702_130418

Foto: Helena Persson

I tisdags var jag på Gunnebo slott och strosade runt i parken. Jag var där för några år sedan och då var jag på guidad visning. Den gången var det rätt kyligt ute vill jag minnas och vädret ingav inte alls till några parkpromenader. Det gjorde det däremot nu med 25-30 grader och strålande solsken. Fina omgivningar och en del bilder, tankar och funderingar som dök upp i huvudet. Saker som jag nog behöver få koll på, rätta till eller bara se över hur till exempel vägar runt hus går, om antalet våningsplan bör vara två eller tre (jo, jag har en planskiss idag, men bör den förändras?), vad de ska ha i parken som anläggs, köksträdgård och så vidare.

 

IMG_20180703_204504

Foto: Helena Persson

Samtidigt en lätt märklig känsla att när jag går förbi ett hus jag har som förebild för ett hus i romanen, så kan jag känna av mina karaktärers närvaro, se lite hur de rör sig, fråga mig vad de gör och vart de är på väg, eller helt enkelt se dem på väg någonstans i någon av mina romanscener. De där känslorna vill jag kunna förmedla till framtida läsare.

”Förnuft eller känsla” av Brita Planck

Förnuft eller känsla av Brita Planck.

 20180629_174937

Den här boken är baserad på Brita Plancks doktorsavhandling där hon undersöker adelsäktenskap mellan åren 1850 och 1900. Är äktenskapen baserade på kärlek, ekonomi eller föräldrarnas förväntningar? Var det föräldrarna som bestämde, eller hade parterna något eget att säga till om?

Jag får också möjlighet att botanisera i en litteraturlista på slutet, och Brita Planck ger själv några tips i epilogen på vad hon tycker man ska läsa om man vill fördjupa sig vidare.

En helt klart intressant bok att använda som research i mitt romanskrivande, eller för den som vill veta mer om den tidens överklass.

Researchen dyker upp

Jag har länge gått och klurat på en detalj. Varit osäker på om en viss blomma blommar runt midsommar. Jag har liksom känt att ”den bara måste blomma då”, men varit rädd att den slagit ut mycket tidigare. Men i veckan sprang jag på en blommande buske, och insåg att ”det är midsommarvecka”! Och hela kroppen fylldes bara av ett enda stort yes! Tänk vad en utslagen blomma kan göra.

Husfasader

Ibland hittar man husfasader som nästan på pricken liknar dem man har i huvudet när man skriver om ett hus, i det här fallet det uppdiktade Falkenborgs slott. Det här är ett hus som jag gått förbi ofta de senaste åren, och plötsligt fick jag helt nya ögon på det. Nu är det nästan som att jag förväntar mig att se mina karaktärer dyka upp i ett fönster eller vara på väg in eller ut genom dörren.

IMG_20180505_132434_028

Foto: Helena Persson

Idéer och brist på tid

Det jag kan konstatera är att jag inte direkt lider någon brist på idéer till skrivande. Just nu håller jag ju på med min 1700-talshistoria om Sofia och Fabian. Den lär jag nog hålla på med ett par år till eftersom jag måste jobba för brödfödan parallellt.

Efter det ligger historien om Hanna och väntar på mig. Där finns ett grundmanus redan klart, eftersom jag från början skrev historierna om Sofia och Hanna parallellt med varandra i samma roman. De hade varsitt kapitel. Men av olika orsaker valde jag att dela på dem och ge dem varsin roman istället. Så Hannas historia ligger på vänt att ta tag i efter Sofias historia.

IMG_20171027_171406

Foto: Helena Persson

Och trots att jag hade vilohelg för ett tag sedan, så kom det nya idéer. Eller ny idé är väl att ta i. Men jag har länge haft en känsla av att det ligger en historia och gror i mig om Visingsö. Eller att jag åtminstone borde ta mig tiden att utforska vad det är som lockar med grevskapet Visingsö, miljön och det som hände där. Det gick liksom inte att låta bli, trots vilohelg, att göra en tankekarta över Visingsö, och notera lite fakta om storhetstid och annat.

Det kommer alltid nya idéer och jag hinner inte ta hand om dem alla. Är det någon som vet var man köper sig tid någonstans? Särskilt möjligheten till mer skrivtid. Det känns som om jag är i konstant brist på både researchtid, skrivtid, reflektion och bearbetning av det skrivande som finns i mig. Eller är jag bara otålig?

Fabian bryter mot reglerna

Parallellt med att jobba med själva textproduktionen jobbar jag fortfarande mycket med att lära känna mina karaktärer. Bland annat genom dagboksskrivande och att lära känna dem via att ställa frågor från en kortlek.

Häromveckan fick jag upp kortet ”berätta om en gång när du bröt mot reglerna”. Sofia var svårflirtad när det gäller att berätta om när hon bröt mot reglerna. Kanske för att hon som flicka fostrats att inte göra väsen av sig, inte märkas, inte sticka ut på fel sätt. Fabian däremot verkar vara en man som alltid gillat att bryta mot reglerna. Här fick jag också fatt på bakgrunden till hans vänskap med greve Axel von Fersen den äldre (far till namnen som hade ihop det med franska drottningen Marie Antoinette). Likaså förstod jag, vilket jag undrat över bra länge, varför Fabian har engagemang i Ostindiska kompaniet. Något som, vad jag förstått, varit ytterst ovanligt när det gäller adelsmän.

Båda sakerna har helt enkelt att göra med att Fabian gillar att bryta mot reglerna. Han har alltid gjort det, och kommer förmodligen alltid att göra det. Kanske kan det ge mig ytterligare ledtrådar till att fördjupa Fabian som person. Men som jag skrivit om tidigare så gäller det också att hitta rätt plats att spara informationen på, så att jag kommer ihåg den och lätt kan gå tillbaka och hitta den när jag behöver den igen.