Bokrecensioner

Det var ett tag sedan det kom en bokrecension här på bloggen. det betyder inte att jag inte läser, för det gör jag. Det tar bara lite tid just nu. Ibland flyter läsningen på hur bra som helst och jag snittar tre vuxenböcker i månaden (blandat skön och fack). Men just nu går det lite segare måste jag säga.

20171201_112410

Foto: Helena Persson

Jag har oftast näsan i flera böcker samtidigt. Det kan ni läsa om här, när jag hade vilahelg häromveckan. Just nu både Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf och En julsaga av Charles Dickens. Utöver det senaste numret av tidningen Skriva och en fackbok i skrivande av Kim M. Kimselius. Och så En liten bokhandel i Paris av Nina George. Inte konstigt kanske att det tar tid innan recensionerna kommer när jag duttar lite här och där. Samtidigt gör det att jag inte tröttnar heller.

20171027_113033

Foto: Helena Persson

Har det gått ett tag är det lite svårt att ta upp tråden igen, men det brukar komma tillbaka ganska snabbt. Värst tror jag det var med Tolstojs Krig och fred. Den kämpade jag nog med i fyra år innan jag kom igenom. Men numera kan jag stoltsera med att jag i alla fall har läst den.

Hur som helst. Håll ut. Bokrecensioner kommer så småningom!

Annonser

Gösta Berlings saga

 
Längre fram i december ska jag ge mig iväg på teater. Det blir Gösta Berlings saga på Göteborgs stadsteater. När jag läser om hur repetitionerna går, så blir jag riktigt nyfiken och ser fram emot föreställningen än mer än när jag köpte biljetten i september.
 
Parallellt med detta läser jag om boken. Det är också en ny upplevelse, trots att jag läst boken tidigare. Ska bli spännande att se vad jag tycker om relationen mellan bok och teaterföreställning så småningom.

Attiraljer

För några veckor sedan vann jag ett presentkort på ortens bokhandel. Mycket trevligt tyckte jag. Sedan har jag klurat och funderat lite på hur jag ska använda det och i fredags slog jag till.

20171117_164012

Foto: Helena Persson

 

Stort ritblock för att kunna skriva/teckna upp större perspektiv på kapitel mm. Kanske något rutsystem för respektive kapitels scener, karaktärsutveckling eller så. Jag har en lätt dimmig bild/känsla av vad det ska användas till, och tror det kommer klarna till nästa omskrivning. Jo, jag har ju en ritrulle också, men det här känns som ett mer hanterbart alternativ just nu.

Pennor behövs alltid. Eller hur?!

Bok. Del två i en serie där del ett ligger i bokhyllan och väntar. Utspelar sig i Frankrike under franska revolutionen. Alltså ganska nära den tid min egen historia utspelar sig i, fast min plats är i Sverige. Att läsa in sig över lag på tiden både nationellt och internationellt är knappast en dum idé.

Tejprullen… Tja, nuvarande tejprulle är helt enkelt på väg att ta slut, så då är det bra att köpa en ny.

Mörkret i mitten?

Jag läser ju en hel del, och jag märker att jag mer och mer också analyserar det jag läser. Både medvetet och omedvetet. Just nu läser jag Toner i natten av Jojo Moyes och har kommit ungefär halvvägs. I flera av de senaste romanerna har det känts som om jag när jag kommit till hälften av historien är ungefär där det är som mörkast. Så känns det även den här gången. Det är som krångligast och svårast. Huvudpersonen offrar det som betyder allra mest för henne, inget verkar kunna lösa sig överhuvudtaget. Alla de där ingredienserna som gör att man helt enkelt vill läsa vidare.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag till och från kämpat med vändpunkter. Vad jag nu funderar på är om det är vanligt att den allra mörkaste delen/den svartaste delen ligger någonstans i mitten av historien? Den där punkten när man tror att det inte går att lösa något. Och jag ställer mig frågan: ”Är det där den ”ska” ligga?

20170912_154241

Foto: HP

En annan fråga som jag då ställer mig i nästa andetag är: ”Är det där jag själv är i min roman just nu? Eller närmar jag mig den?

Jag har också en känsla av att jag läst om detta/hört om detta på författarskola hos Veronica Grönte. Bland annat har jag en känsla av att om jag har en historia på, säg tre vändpunkter, så ska den andra vara den där det är som mörkast innan allt vänder, men att det gärna får vara ytterligare någon vändpunkt till efter det. Jag kan ha fel. Kanske är det värt att ta fram mina sparade papper som jag fick på kursen för att ha som skelett när jag bygger en historia. Det och hennes bok Pennvässaren.

Återigen kan jag konstatera att ju mer jag skriver, desto mer lär jag mig om skrivandets hantverk. Men jag är långt ifrån fullärd.

Bekräftelse

Nog är det skönt när man får bekräftelse på att tankebanorna är på rätt väg… Just nu läser jag 10 tips för att leva på din kreativitet av Lennart Guldbrandsson, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson. Och även om jag inte kommit så långt i den så fick jag så fin bekräftelse på det jag skrev om igår vad gäller vilan.

20170901_172952

 

Kristina skriver på sidan 35 om att vårda sin kreativitet så här: Ibland behöver vi också ladda batterierna genom att läsa andras böcker eller konsumera annan kultur. Det kan dessutom ge inspiration. Efter välbehövlig paus är det bara att hälla upp valfri varm dryck och skriva!

Tack för tipset, Kristina! Det var precis vad jag behövde just nu.