Sammanfattning av maj 2018

 Månaderna bara rusar iväg och det har blivit dags för sammanfattning av maj 2018. Det känns spontant som om jag fått gjort en hel del, trots en vilohelg. Kanske tack vare en helledig tisdag (1 maj) och en helledig onsdag.

 

Jag har kunnat sammanfatta följande:

        Visst umgänge med mina karaktärer genom dagboksskrivande under lunchtid.

        Sammanfattning av romanslutet i version 3.

        Antecknat drivkrafter hos en av bikaraktärerna.

        Planerat romanens avslut version 4 med konflikter, händelser, tankar och reaktioner. Anteckningar och tankekartor.

        Börjat fundera kring ytterligare en bikaraktärs utveckling. En utveckling som behöver bli tydligare.

 20180523_141424

Det var en tydlig och nästan skrämmande insikt när jag läste slutet på version 3 hur mycket jag då skrev på känsla, utan plan, trots att jag visste på ett ungefär vart jag skulle. Att jag inte skulle kunna använda särskilt många av de sidor jag skrev i förra versionen. Det är verkligen något som gör att jag får jobba hårdare för att få till slutet den här gången. Samtidigt som jag nästan blir arg på mig själv, eftersom det känns som om jag slarvat med jobbet, så blir jag också mer motiverad att se till att jobbet blir bättre gjort den här gången.

Så, en av insikterna den här månaden blir väl – återigen – att jag utvecklas och växer för var gång jag skriver igenom texten. Den här versionen har jag nog vuxit mer än de tidigare tror jag, och det bådar gott för nästa genomskrivning.

Annonser

Tystnad, ensamhet och kreativitetens allvar

I förra veckan fick jag möjligheten att bläddra lite i en dansk författarkalender, inte helt olik den Skrivarkalender som Ann Ljungberg tidigare givit ut i Sverige. Jag fastnade för ett råd av Merete Pryds Helle i den danska boken. Ett råd om att ta sig tid, och särskilt egentid/ensamtid. Att inte hela tiden utsätta sig för ljud eller sällskap, utan att faktiskt bara ta sig tid för att vara för sig själv, i tystnad, tänka, sansa sig och bara vara. Det är då idéerna kommer. Hon använder uttrycket att göra sig ”skrivsk”. Att det inte handlar om skrivblockering när man inte får till skrivandet, utan om att inte ta sig tiden att bara vara för sig själv, utöver den tiden när man aktivt sitter och skriver. Och det var så skönt att läsa det. Särskilt för mig som är både en introvert och en skrivande person. Båda tiderna behövs: Tiden för att bara vara (då historierna kommer fram) och tiden för att skriva.

 20180523_141853

Jag har hört något liknande förut, av en person som sa just det att ”du skriver hela tiden”. Och ja, det gör jag. Jag skriver när jag i fem minuter sitter ensam på sandlådan på perrongen och väntar och väntar på tåget. Jag skriver på tåget, när jag bara låter tankarna löpa, är ute och går ensam i skogen. Det kanske inte alltid syns att jag skriver eftersom jag inte sitter med papper och penna, men likväl skriver jag.  Tankar och idéer kan komma när som helst.

 20180523_141424

De här båda sakerna känns som en bekräftelse för mitt skrivande. Det handlar inte om att inte vilja vara social (att umgås har också sin tid i mitt liv), utan om att faktiskt prioritera mitt skrivande, att ta det på så stort allvar att jag tar mig tiden. Ibland behöver jag påminna mig om att det faktiskt är okej med den prioritering jag gör.

Karaktärskonflikter?

Har hela förmiddagen suttit och klurat på sista konflikten i mitt manus och hur jag ska lösa den. Det är inte helt enkelt, men jag tror det går att få ihop. Vissa saker måste helt enkelt få ta tid. Särskilt om jag vill att det ska bli bra.

Sedan insåg jag häromveckan orsakerna till att en av bikaraktärerna reagerar som den gör. Orsaker som jag inte alls grundat för tidigare i texten, helt enkelt eftersom jag inte vetat om dem. Ibland tar karaktärerna tid på sig för att berätta om sina historier. Samtidigt är det också svårt att veta hur mycket som jag ska ta med av bikaraktärernas utveckling och vad som händer dem när de inte råkar befinna sig i historiens direkta hetluft. Att liksom hitta balansen i det berättandet eftersom det inte får ta över drivet från huvudhistorien.

Sammanfattning april 2018

Det har blivit dags att sammanfatta april 2018, och det har blivit en del gjort.

 ·       8460 ord

·       Visst dagboksskrivande lunchtid.

·       1 Lära-känna-kort ur kortlek.

·       Spånande kring resultatet av en konflikt tidigare i historien. Vad gör det med tre av de inblandade karaktärerna?

·       Den senast planerade delen av historien (den del jag kallar version 4) är genomskriven och ”klar” inför nästa runda (kommande version 5).

·       Jag har läst igenom 75 sidor av version 3 av avslutningen av romanen.

 

20180427_135209

Foto: Helena Persson

En insikt av sista punkten är att jag har mycket att jobba om i kommande arbete med avslutningen av romanen. Jag undrar nästan hur mycket jag skrivit på utan koll bakåt och planering framåt. Har jag tänkt alls? Kan jag återanvända någon av de scener jag skrivit? Något i dem? Jag undrar det jag… Det är nästan frustrerande pinsamt att läsa. Kanske några småsmulor. Nåväl… Det ger mig åtminstone chansen att utveckla och förbättra till version 5. Tänk positivt!

 Och med den insikten och föresatsen går jag in i maj 2018.

Ställa till med konsekvenser

Jag tänkte på en sak häromsistens när jag va r ute och skrivarfikade. I början när jag skrev på mitt manus hade jag nästan svårt att hitta konflikter att jobba med. (Jag tror jag har skrivit om det tidigare på bloggen.) Jag kan fortfarande ha svårt med konflikterna. Eller kanske framför allt att hitta dem. Men i ett fall nyligen är det riktigt frestande att låta en karaktärs handlande få rejäla konsekvenser. Tydliga konsekvenser. Konsekvenser som verkligen ger konflikter för båda mina huvudpersoner. Jag jämförde det med alternativet och jag blev riktigt förvånad. Helt plötsligt kändes det lättare att arbeta med konsekvenserna än att låta bli dem. Det vore till och med spännande att låta dem hända och se vad som sker med mina karaktärer.

Tänk att när jag ser mitt skrivande i det perspektivet, då märker jag faktiskt att jag utvecklas i det jag gör. Och då är det roligt att jobba vidare.

Ofokuserad fokusering men nyttig vila

I morse vaknade jag utvilad och kom igång med skrivandet strax efter halv nio. Det blev nästan 1 000 ord idag trots att jag kände mig lite ofokuserad. Tankarna hade en tendens att virra iväg, men det må väl vara hänt någon gång då och då. Och jag fick ju gjort en hel del trots allt.

20180303_114406

Foto: Helena Persson

Det där med  att boka in lite planerad vila här och var verkar trots allt göra gott för kreativiteten. Den förändringen jag gjorde i höstas när jag lade in planerad vila från romanen med jämna mellanrum får absolut vara kvar. Jag orkar mer i längden och blir inte lika lätt trött på manuset. Det gäller bara att ha disciplin nog att låta bli skrivandet när det kliar i fingrarna och jag har idéer att jobba med.