Börjat nosa lite

I helgen har jag börjat nosa lite på och sammanställt lite olika anteckningar inför kommande omskrivning.  Jag har iordningställt en särskild pärm för tankarna med olika flikar för olika avsnitt. Än så länge känns det ändå som om tankarna för varje avsnitt är väldigt ostrukturerat antecknade. De är antecknade i den ordning de dykt upp i huvudet och inte i den ordning de händer. Men jag tänker att jag ordnar det i rätt ordning sedan när det blir dags att detaljstrukturera varje del av omskrivningen.

 

20180908_113619

Foto: Helena Persson

Först tänker jag mig dock att läsa igenom hela romanen från början till slut, och anteckna det som händer, plus eventuella tankar/idéer att åtgärda. Sedan tar jag ett grepp på både övergripande planering och detaljplanering för nästa omskrivning.

Om det känns som ett megaprojekt? Det är det. Men det känns ändå ganska bra. Texten är ute hos en läsare, och det blir ett lektörsomdöme framåt årsskiftet, så det ska nog bli bra, tror jag.

 

Annonser

Oskrivna och halvskrivna anteckningsböcker

Alltså… Jag har en tendens att samla på mig anteckningsböcker och pennor. Fler än jag hinner göra åt. Många fler än jag gör åt. Alltså verkligen väldigt många fler än jag gör åt! Men det känns som en rikedom att ha dem.

 

Anteckningsböcker

Foto: Helena Persson

 

Hur tänker ni andra? Samlar ni på något som har med ert skrivande att göra? Vad i så fall? Eller lyckas ni stå emot frestelsen att köpa ”bara den här anteckningsboken/pennan också” för att ni vet att ni har hur många oanvända som helst därhemma?

Sedan ska vi inte prata om alla de böcker som är påbörjade med något och som sedan bara blivit liggande. Vad gör ni med dem? Fortsätter det påbörjade projektet när lusten faller på igen? Låter ni dem ligga? Eller börjar ni något nytt spännande i dem?

Motivation att bli klar

Åter på jobbet efter semestern, vilket innebär att det fram till nästa semester är fredag-lördag som gäller för skrivtid/romanarbete. Idag vaknade jag tidigt och har haft en riktigt kreativ förmiddag. Slutnotan hamnade på 1776 ord, vilket ligger ett par hundra ord över snittet på vad jag brukar få ihop en förmiddag. Helt klart bra jobbat.

Kanske ligger dagens ordskörd på att jag är motiverad till att bli klar med romanen så snart jag bara kan. Inför nästa omskrivning vet jag själv om massor som jag behöver jobba med. Jag har fullt med egna noteringar kring förbättringar, fördjupningar och planteringar som måste göras. Samtidigt har jag hoppat på projektet ”Skrivkultur” från Regionbibliotek Region Jönköpings län. Det innebär att jag kommer få viss hjälp med mitt manus och det känns bra. Det ger också viss motivation att bli klar för att kunna skicka iväg min text.

Så trots att vi att jobbet är igång igen, och det innebär mindre skrivtid känns det ändå som om mycket är i görningen med mitt skrivande.

 

 

Veckans jobb och vilans skillnad

Sista semesterveckan och jag har blandat avkoppling och läsning med skrivande. (Det senare kan ibland också upplevas som avkoppling.) Veckan har fått till 3046 ord och kommit lite drygt halvvägs i det synopsis/den scenplanering för avslutningen på romanen som jag skrev i början av sommaren. Det är bra mycket längre än jag trodde att jag skulle hinna med, så det känns bra.

20180606_151202

Foto: Helena Persson

Totalt den här semestern har jag fått ihop 15 938 ord och en hel del kringarbete med utflykter, planering av synopsis/scener, karaktärer, spånande kring andra projekt, utvärdering av mitt skrivande och läsning. Definitivt lyckat!

Jag har flera gånger det senaste året skrivit om skillnaden mellan att ha den regelbundna vilan och att vara utan den regelbundna vilan. Förra året hade jag pressat mig hårt under hela året innan semestern, och orkade inte med mer än 5 024 ord på mina fyra veckors semester. Senaste året har jag haft ledigt var tredje eller fjärde helg från skrivandet och den här semestern (fem veckor) har jag fått ihop nästan 11 000 ord mer. Mycket tack vare den regelbundna vilan under året, tror jag. Jag har behållit skrivglädjen på ett helt annat sätt. Så vilan förespråkas i lagom mängd. Då orkar jag också mer när jag sitter med manuset.

Veckans värmande arbete

Det har varit en vecka med en hel del textproduktion (totalt 4 674 ord). Det ligger på ungefär samma antal ord per förmiddag (c:a 1170) men tar lite olika lång tid. Ibland räcker det med fyra skrivpass och ibland går jag upp på fem. Men mycket mer textproduktion än så fixar jag inte på en dag.

Eftermiddagstid har jag låtit det vara semester, med läsning eller annat. Det var bara i tisdags som jag tog en skrivarfika och pillade lite med tankekartor kring ett möjligt barnboksprojekt. Jag har några sådana där projekt som jag spånar lite kring. Lite för att hålla igång skrivandet även eftermiddagstid nu när jag har en hel del bakgrundsmaterial klart för nuvarande roman, men också för att kunna ha alternativ att jobba vidare med när jag är klar med första boken. Att liksom kunna visa på att det finns mer att ta av om jag väljer att ge ut på/blir antagen på traditionellt förlag.

20180725_084906

Foto: Helena Persson

Jag har också nått upp till 100 000 ord i romanen den här versionen. Inte för att antalet ord egentligen spelar någon roll, men det känns ändå speciellt på något sätt att ha lyckats få ihop den mängden text. Det kräver ju trots allt viss disciplin.

Så, kort och gott, nu tar jag ledig helg. Eventuellt lite avkopplande fredagsläsning men ingen textproduktion. Och det är en hel veckas semester kvar för skrivande och läsning. Skönt! Önskar dock att värmen går ned liiite grand… 20-22 grader räcker alldeles utmärkt för mig.

Synopsis

Kanske har jag skrivit om det här tidigare, men det där med att skriva efter synopsis har jag förstått att det finns delade meningar kring. En del författare kör helt fritt från början till slut direkt, medan en del skriver synopsis först och skriver romanen sedan.

Själv hade jag en idé, eller snarare känsla, av vart jag ville med den här romanen och vad den skulle innehålla. Jag gjorde någon lös projektbeskrivning inför skrivarkursen på Sörängens folkhögskola 2015/2016, och då hade jag hållit på med texten ungefär två år redan.

20180706_105513

Foto: Helena Persson

 

Under året på Sörängen skrev jag igenom romanen helt en första gång så att jag hade ett första utkast att jobba vidare med.

Under senaste genomskrivningen har jag börjat arbeta än mer detaljerat med synopsis (ungefär från mitten av genomskrivningen och framåt). Om jag märker någon skillnad i texten? Utan att ha läst igenom från början till slut är känslan att den definitivt blir bättre, mer sammanhållen och har ett betydligt tydligare mål.

Men, skulle kanske någon invända, blir det inte tråkigt att veta vad som händer innan du skriver ner det? Svaret är nej. Den här veckan har jag förvånats över hur min kvinnliga karaktär tagit för sig och fått skinn på näsan på ett sätt som jag tycker får henne att växa. Och ja, jag gillar det. Och även om scenerna, liksom även en del replikskiften och känsloreaktioner, var planerade i förväg så fick karaktärerna och utvecklingen ändå ett eget liv.

Så till nästa roman kommer jag så mycket som möjligt, och så tidigt som möjligt att arbeta med ett så tydligt synopsis jag bara kan. Allt för att underlätta arbetsprocessen.

Sammanfattning av maj 2018

 Månaderna bara rusar iväg och det har blivit dags för sammanfattning av maj 2018. Det känns spontant som om jag fått gjort en hel del, trots en vilohelg. Kanske tack vare en helledig tisdag (1 maj) och en helledig onsdag.

 

Jag har kunnat sammanfatta följande:

        Visst umgänge med mina karaktärer genom dagboksskrivande under lunchtid.

        Sammanfattning av romanslutet i version 3.

        Antecknat drivkrafter hos en av bikaraktärerna.

        Planerat romanens avslut version 4 med konflikter, händelser, tankar och reaktioner. Anteckningar och tankekartor.

        Börjat fundera kring ytterligare en bikaraktärs utveckling. En utveckling som behöver bli tydligare.

 20180523_141424

Det var en tydlig och nästan skrämmande insikt när jag läste slutet på version 3 hur mycket jag då skrev på känsla, utan plan, trots att jag visste på ett ungefär vart jag skulle. Att jag inte skulle kunna använda särskilt många av de sidor jag skrev i förra versionen. Det är verkligen något som gör att jag får jobba hårdare för att få till slutet den här gången. Samtidigt som jag nästan blir arg på mig själv, eftersom det känns som om jag slarvat med jobbet, så blir jag också mer motiverad att se till att jobbet blir bättre gjort den här gången.

Så, en av insikterna den här månaden blir väl – återigen – att jag utvecklas och växer för var gång jag skriver igenom texten. Den här versionen har jag nog vuxit mer än de tidigare tror jag, och det bådar gott för nästa genomskrivning.