2017 års sista vilahelg

Som jag tidigare varit inne på hade jag en vilahelg över fredag-lördag förra veckan. Väldigt mycket i ottan tog jag tåget till Göteborg. Förmiddagen ägnades åt lite fika och en nostalgitur till studenthemmet där jag bodde under studieåren 1999-2003. Det var en hel del minnen som dök upp även om jag bara gick förbi.

 

20171229_111507

Foto: Helena Persson

På kvällen blev det sedan besök på Göteborgs stadsteater och föreställningen ”Gösta Berlings saga”. Mig hjälpte det att jag läst boken i höst. Hela historien är väldigt episodiskt berättad och jag hade svårt att hitta en röd tråd och utveckling när jag läste boken. Men att ha läst den gjorde att jag fick en helt annan bild när jag såg det spelas upp på en scen. Sedan hade de klippt bort en hel del bihistorier och låtit det mesta handla om Gösta Berling och de kvinnor som förälskar sig i honom.

 

20171229_185347

Foto: Helena Persson

 

Sedan tycker jag det var oerhört fascinerande att besöka en föreställning på det sättet. Jag kan liksom inte låta bli att svepas med av ljussättningen i föreställningen. Hur man liksom lyckas skapa en stjärnhimmel på en teaterscen. Och hur man bygger om perspektiven mellan ute och inne, använder skuggspel och teknik för att lyfta och fokusera på saker, liksom hur man använder hela scenen som spelutrymme. Eller sufflösen vars jobb framme vid scenkanten är att faktiskt inte se pjäsen utan att hela tiden ha fokus ned i texten framför sig ifall någon skulle komma av sig. Men framför allt kan jag inte låta bli att fascineras över skådespelarna som använder både röst och kropp för att förmedla berättelsen. Varför väljer man de pauseringar och betoningar man gör? Gester, mimik och kroppshållning. Och att aldrig gå ur rollen även om det centrala berättandet/dialogen sker någon helt annanstans på scenen än där karaktären för ögonblicket rör sig. För att inte tala om vilken textmassa man måste öva in för att kunna framföra en teaterföreställning på 3 timmar och 20 minuter.

Kort sagt… Nej, jag är inte den som springer på teater, och det märks, men upplevelsen uppskattar jag och vill gå fler gånger.

20171230_144831

Foto: Helena Persson

En del av mig kan inte låta bli att fundera över hur jag kan konvertera detta till mitt skrivande. Hur går jag så in i rollen som mina karaktärer att jag liksom blir dem fullt ut i fingerspetsarna? Och vad gör det för historien om jag gör det? Helt klart något att fundera över.

I lördags blev det en lugn förmiddag innan jag tog mig an två museibesök. Göteborgs konstmuseum och världskulturmuséet. Alltid lika mysigt med en rundvandring även om jag den här gången inte tog några djupdykningar i samlingarna.

 

IMG_20171230_133011_208

Från utställningen ”Aswat – syriska röster” på Världskulturmuséet i Göteborg. Fotomontage: Helena Persson

 

 

 

Annonser

Sammanfattning av skrivaråret 2017

Det börjar bli dags att sammanfatta året som gått. Min första anteckning fastnade i de två mål jag satte upp för ett år sedan:

–        Börja om med manuset med fokus på karaktärsutveckling.

–        Hinna ungefär halvvägs in i manuset.

Jag kan helt klart säga att jag har uppnått båda målen. Sedan tyckte jag ändå att det kändes som om jag inte hunnit så jättemycket och började titta närmare på vad jag faktiskt har jobbat med under året. Jag började bläddra i mina anteckningsböcker där jag noterat vad jag gjort varje vecka. Och då insåg jag hur mycket jag faktiskt har jobbat med mitt manus under året.

IMG_20170714_102829

Foto: HP

Här kommer en sammanfattning i punktform:

–        Jag har skrivit 57 675 ord i manuset

–        Med hjälp av processdagbok har jag försökt logga skrivandet på ett nytt och framför allt djupare sätt. Det har fungerat bra i perioder, sämre andra tider.

–        Jag har jobbat med att skriva karaktärernas dagböcker för att lära känna dem bättre, och som ett sätt att umgås med dem under veckan.

–        Jag har också lärt känna mina karaktärer genom frågor från en kortlek.

–        Jag har jobbat mer med saker som behöver fördjupas i historien, såsom farmors hemlighet.

–        De omskrivningar jag gjort under året har jag också planerat mer noggrant och ingående.

20171213_133115

Foto: Helena Persson

–        I början av året var jag också ”praktikobjekt” för en person på skrivpedagogutbildning.

–        Jag har gjort inspirationsresor till bland annat Kalmar, Lund och Göteborg.

–        Genom de erfarenheter jag gjort har jag försökt jobba fram egna frågor att ställa till texten.

–        Från andra har jag också fått frågor att ställa till texten för att fördjupa den.

–        Det har blivit mycket jobb med tankekartor för att få en överblick över det jag jobbar med i texten, över processer och händelser, liksom livshistorier.

–        Jag har listat saker jag behöver jobba vidare med i nästa version av omskrivningen.

–        Jag har också med hjälp av frågor jag fått jobbat med textens tema.

 

Helt plötsligt insåg jag hur mycket jag faktiskt har hunnit med under året, trots att varje dags/helgs skrivpass inte alltid känts som så värst produktiva. Men det är bara att konstatera att allt som blir gjort kring manuset är bra. Varje litet steg tar mig närmare målet.

20171124_162238

Foto: Helena Persson

Det jag spontant konstaterar är att jag ofta under 2017 känt att ”så här skulle jag ju ha gjort från början”. Alla dessa insikter tar jag med mig till nästa år, och då hoppas jag att mitt manus och mitt skrivande kommer att växa ännu mer. Det är inte utan att jag funderar över var vi är i slutet av 2018, manuset och jag.

 

Avgörande beslut

Idag har jag suttit och planerat en scen med ett minst sagt avgörande beslut för min kvinnliga huvudkaraktär i huvudkonflikten. Och till mitt eget stora nöje hittar jag några nya saker som påverkar för och emot som hon kan ta med i beräkningen sedan hon senast reflekterade över saken och försökte göra något åt den. Den här omskrivningen upplever jag verkligen som utvecklande för både karaktärerna och mig själv. Det är verkligen mycket positivt att konstatera.

 

20171118_113409 (1)

Foto: Helena Persson

Inför fortsatta skrivandet av det här kapitlet har jag noterat ett par post-it-lappar med lite nya saker att planera mer utförligt för berättelsen så att jag vet vart jag ska och vad jag vill med det innan jag sätter igång att planera själva scenerna. Den ena lappen har en konflikt där svaret på frågan – som så ofta annars – är antingen ja eller nej. Svaret nej skulle vara den enkla vägen att gå. Svaret ja skulle definitivt ge krydda till historien i form av ett dilemma för den manliga huvudpersonen, och kommer det till den kvinnliga huvudpersonens kännedom så ja… Hur reagerar hon då? Kan bli ett delikat problem att ta tag i. Svårt, men utmanande, och förmodligen rätt väg att gå för historiens skull.

En illa gömd bokhylleskatt

Jag har av någon anledning lite mani på att köpa anteckningsböcker och pennor. Inte för att jag saknar något av det hemma, utan för att det kan vara bra att ha en till. Kanske för ett ämne eller en orsak som jag inte kommit på än. Men anteckningsboken behöver jag ha.

Anteckningsböcker

Foto: Helena Persson

 

Det gör att det finns ganska många oskrivna skrivböcker i min bokhylla hemma. En skatt skulle jag säga att det är. En illa gömd sådan, för de finns där hela tiden som en påminnelse om min längtan efter att skriva och att göra verklighet av de idéer och berättelser som finns inom mig.

 Så, vad tänker jag då göra med min mani att samla på mig skrivböcker? Fortsätta så klart. Fortsätta att köpa dem, fortsätta att längta och fortsätta att fylla dem med berättelser, personer och miljöer. Jag är inte färdig än.

Sammanfattning av november 2017

Under november månad har jag hunnit mer än jag trodde när jag såg hur månaden utvecklade sig. Viss planerad frånvaro pga att jag höll en skrivarkurs i Alvesta, och sedan viss oplanerad i form av sjukdom. Hur som helst så har jag hunnit med följande:

* Jag har hunnit lära känna mina karaktärer utifrån 2 kort i min kortlek.

* Jag har arbetat vidare med scenerna i det som ska utspela sig i kommande textavsnitt och kommit en bit på vägen. 

20170728_132038

Foto: HP

* Lunchrasterna har ägnats åt dagboksskrivande för mina karaktärer. Jag vet inte hur mycket det kommer att ge i slutänden, men det är ändå ett sätt att umgås med karaktärerna och romanen under veckan. 

* Det har blivit en snabbskissad tidslinje över maj för att få en överblick över det som händer under månaden.

* Jag har jobbat med farmor Fs hemlighet och hittar den sakta men säkert och försöker föra in den i handlingen.

Det ska bli spännande att se hur det går och varthän berättelsen tar vägen i och med det som kommer fram. Trots allt är det skillnad på att ana att en hemlighet finns och att verkligen slita sig till att få veta vad den innehåller och hur den kommer att påverka historien. Spännande fortsättning väntar.

Attiraljer

För några veckor sedan vann jag ett presentkort på ortens bokhandel. Mycket trevligt tyckte jag. Sedan har jag klurat och funderat lite på hur jag ska använda det och i fredags slog jag till.

20171117_164012

Foto: Helena Persson

 

Stort ritblock för att kunna skriva/teckna upp större perspektiv på kapitel mm. Kanske något rutsystem för respektive kapitels scener, karaktärsutveckling eller så. Jag har en lätt dimmig bild/känsla av vad det ska användas till, och tror det kommer klarna till nästa omskrivning. Jo, jag har ju en ritrulle också, men det här känns som ett mer hanterbart alternativ just nu.

Pennor behövs alltid. Eller hur?!

Bok. Del två i en serie där del ett ligger i bokhyllan och väntar. Utspelar sig i Frankrike under franska revolutionen. Alltså ganska nära den tid min egen historia utspelar sig i, fast min plats är i Sverige. Att läsa in sig över lag på tiden både nationellt och internationellt är knappast en dum idé.

Tejprullen… Tja, nuvarande tejprulle är helt enkelt på väg att ta slut, så då är det bra att köpa en ny.