Att alltid ha med sig

 

Det är inte ofta jag inte alls har med mig något som rör mitt skrivande.  

Hemma ligger det papper och pennor lättillgängligt över i stort sett hela vardagsrummet, och i sovrummet finns både pennor och kladdlappar. Köket innehåller ”endast” inköpslistan för maten. Således är det bara badrummet som är helt fritt från skrivattiraljer.

Till jobbet har jag med mig en skrivkasse som jag tar med mig på lunchen för att kunna utnyttja tiden då, samt koppla bort jobbet.

 I de flesta av mina (hand-)väskor finns både pennor och anteckningsböcker för att kunna anteckna/skriva ifall idéer eller behov dyker upp.

Detta till trots går jag ofta och tänker på vilka möjligheter jag kan ordna för att fortsätta öka mina skrivtillfällen. En extra lättburen kasse att stoppa med mig som innehåller en anteckningsbok och penna kanske? En kasse som lätt går att stoppa i en annan väska som jag bär med mig när jag går hemifrån?

Allt för att det ska finnas möjlighet att anteckna när idéer och tankar kommer upp. För det gör de. Och trots alla papper och pennor i min omgivning känns det ändå aldrig som att jag har rätt plats/anteckningsbok med mig för att kunna göra anteckningen.

2016-08-12 14.05.25

Foto: Helena Persson

En annan tanke som dyker upp här är vad det gör med mig att alltid vara uppkopplad mot skrivandet. Släpper jag någonsin tankarna på skrivandet? Vilar jag aldrig? Inte ens när jag har planerat in vila har jag helt lätt för att inte ta med mig skrivandet om jag ger mig hemifrån.

Kan denna vilorädsla vara en sak som står i vägen för att hitta lösningar? Som i måndags när jag skrev om att hitta lösningen på farmor Fs hemlighet? Den där lösningen som inte vill dyka upp.

Det är svårt att hitta balansen tycker jag. Balansen mellan vila och (skriv-)aktivitet. Även om jag inte kan sitta aktivt med skrivandet lika mycket under veckan som jag kan under fredag-lördag så finns ju skrivandet närvarande i form av anteckningsböcker och tankar. 

Hur gör ni andra för att hitta rätt balans? Hur mycket finns skrivandet med tankemässigt/fysiskt när ni är någon annanstans än hemma vid skrivbordet?

Annonser

Hemligheterna

Jag klurar just nu en del på hur jag ska få till bipersonen farmor Fs hemlighet. Jodå. Jag har nog skrivit om det förr, och hon håller stenhårt på sitt inre. Jag vet på något sätt att det är en person som dyker upp från hennes förgångna (förmodligen släktrelaterad). En person som på något sätt är sjuk och/eller utblottad när den dyker upp i historien (först genom sändebud).

 Det jag inte vet riktigt är hur farmor F ska reagera och agera, mer än att till en början skjuta personen ifrån sig. Till slut måste ju något hända. Men vad, och hur? Vad händer när de möts och hur löser sig problemet på ett trovärdigt sätt?

Det är inte en stor del av historien, men en del jag känner att jag måste få till för att det ska hända något med farmorkaraktären. Något som gör att hon utvecklas och förändras. Jag vet bara inte exakt hur det ska gå till. Och så har det känts under lång tid. Envetna karaktär!!! Och det är så typiskt farmor F att inte vilja dela med sig.

Jag har börjat spåna lite kring det i ett par tankekartor. Men än så länge inte kommit jättelångt. Förhoppningsvis kan jag få tid över att fortsätta tankarna och att det kommer idéer på lösningar någonstans.

Röriga hemligheter

Nu känns det som om jag äntligen är igång med tankarna igen. Fem skrivpass på förmiddagen. Jag brukar köra 15-20 minuter (ställer en klocka), och sedan 5-10 minuters paus/bensträckare innan nästa pass. Två pass, sedan fikapaus och sedan 2-3 pass till brukar vara en lagom förmiddag. Och som vanligt känns det som om processen går alldeles för långsamt. Det är många tankar som trängs och vill ut. Och det är bra. 

En del andra bitar däremot känner jag att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har en del planteringar att ta tag i, hemligheter att lösa och få fram och personer som liksom finns med i början men sedan försvinner totalt. Kan jag på något sätt få tillbaka dem i historien? Eller bör de strykas? Samtidigt behöver nog Sofia en av karaktärerna som försvinner som stöttepelare. Hur kan jag använda karaktären genom hela historien och inte bara i början?

20171118_113409 (1)

Foto: Helena Persson

 Farmor Falkenhöök – en riktig bitch – behöver jag också få fram hemligheten hos. Den lurar i bakgrunden, men hur ska jag få fram den så att den bli tydlig? Hur ska den påverka farmor när den dyker upp? Jag skulle verkligen behöva spåna kring det här, men just nu känns tankarna kring farmors hemlighet lika röriga som mitt arbetsbord. Och det är rörigt just nu för att vara jag som är en rätt strukturerad person.

Simultankapacitet?

För någon dag sedan eller två skrev jag om det där med att få nya idéer innan man är klar med det jag håller på med. Att liksom inte hinna klart förrän nya saker pockar på att berättas.

Jag har också undrat över det där med att hålla flera berättelser i luften samtidigt. Kim M. Kimselius och flera andra författare har förmågan att hålla flera böcker igång samtidigt. Skulle jag klara det? Jag är tveksam, särskilt som jag brödjobbar vid sidan om skrivandet. För mig är det många gånger enklare att hålla få saker i luften, men göra dem ordentligt, än att pilla med flera saker halvdant. Vågar jag dra igång ett nytt skrivprojekt, eller innebär det att jag tappar bort det jag håller på med nu?

Hannas historia till exempel får ju vila till förmån för att göra klart Sofias historia, eftersom jag måste jobba samtidigt. Vad händer med mig själv om jag drar in ett nytt projekt i mitt liv, med ett helt nytt århundrade dessutom? Jag är tveksam. Samtidigt kändes det lite avkopplande att bara göra en tankekarta. Än så länge finns inga karaktärer eller intriger att ta tag i och utveckla.

Skulle det vara en idé att när tiden och orken finns bara spåna lite kring trakten. Som en avkoppling? Bara för att liksom ha något att gå på sedan, när både Sofias och Hannas historier är klara. Så att startsträckan till roman tre inte blir så fasligt lång? Det tål definitivt att tänka på.

Vilofredag

Idag har det varit välbehövlig vilofredag. Förmiddagen har till största delen tillbringats i soffan för läsning. Både viss skrivlitteratur i tidningen Skriva, och Patrik Lundbergs bok Facit – Konsten att skriva krönikor.

Men det har också blivit ren skönlitteratur i form av Philippa Gregorys bok Den blå hertiginnan, Nina Georges bok Den lilla bokhandeln i Paris och Sagor att läsa och berätta som Harriette Söderblom är redaktör för.

20171027_113033

Foto: Helena Persson

Reflektionen för dagen är att det är svårt på morgonen att komma igång att tillåta mig att vara ledig. Jag är en så inrutad vanemänniska att kroppen och huvudet gärna vill gå igång på skrivandet när det är fredagsmorgon. Och det är positivt, eftersom det är det jag vill göra på mina lediga fredagar och lördagar. Förhoppningsvis gör det gott för fortsatta arbetet att ta mig den vilan.

Det som jag dock oroar mig för lite är att jag tappar de tankebanor jag haft och som jag inte har hunnit skriva ner än. Jag blir rädd att de inte finns kvar när jag tar upp skrivandet igen om två veckor. Men eftersom jag levt med skrivandet och den här texten så länge nu, så hoppas jag ändå att det ska fungera. Kanske blir det tvärtom att vilan gör att de gamla tankarna behålls och fler nya tankar strömmar till. Jag får hoppas på det.

Sammanfattning av juli

Då har det blivit dags att sammanfatta juli månads skrivande. Och trots att jag tycker att jag haft semester och vilat en hel del så har det blivit ett flertal punkter på skrivarlistan.

 

20170728_132038

Foto: HP

 

  • Jag har knåpat ihop 5024 ord.
  • Skrivit lite i karaktärernas dagböcker.
  • Lärt känna dem lite med hjälp av kortlekar.
  • Umgåtts med karaktärerna i en annan tid än romanens.
  • Planerat viss skrivutveckling för egen del.
  • Läst Camilla Davidssons bok Under vintergatans alla stjärnor och studerat berättandet i den. Har hittat en del frågor att ta med mig till arbetet med mitt eget manus.
  • Mycket vila.

Den sista punkten fick jag ta till mig ganska snabbt in på semestern. Egentligen hade jag tänkt mig massor av skrivtid under ledigheten, men insåg att jag var tvungen att vila även från textproduktion, som jag kört ganska hårt med parallellt med jobbet under året som gått. Men som synes har jag ändå fått gjort en del, trots att jag verkligen tagit det lugnt med romanen. Inte helt fel att veta att även vilan kan ge en hel del. Romanen får bli klar när den är klar. Jag kommer ge den tid ändå. Men det får bli lagom med arbete, skrivande och vila.

Att skriva maraton

Jag må tycka att det tar tid med skrivandet, vill öka takten, pressa mig lite hårdare för att bli klar nyss. Men blev precis påmind om att det där med att skriva en roman är som att springa maraton. Det är en artikel i tidningen Skriva som tar upp ämnet. Jag länkar till den här så kan ni läsa.

Nu tänker jag njuta av sommarsolen 🙂