Sammanfattning av skrivaråret 2017

Det börjar bli dags att sammanfatta året som gått. Min första anteckning fastnade i de två mål jag satte upp för ett år sedan:

–        Börja om med manuset med fokus på karaktärsutveckling.

–        Hinna ungefär halvvägs in i manuset.

Jag kan helt klart säga att jag har uppnått båda målen. Sedan tyckte jag ändå att det kändes som om jag inte hunnit så jättemycket och började titta närmare på vad jag faktiskt har jobbat med under året. Jag började bläddra i mina anteckningsböcker där jag noterat vad jag gjort varje vecka. Och då insåg jag hur mycket jag faktiskt har jobbat med mitt manus under året.

IMG_20170714_102829

Foto: HP

Här kommer en sammanfattning i punktform:

–        Jag har skrivit 57 675 ord i manuset

–        Med hjälp av processdagbok har jag försökt logga skrivandet på ett nytt och framför allt djupare sätt. Det har fungerat bra i perioder, sämre andra tider.

–        Jag har jobbat med att skriva karaktärernas dagböcker för att lära känna dem bättre, och som ett sätt att umgås med dem under veckan.

–        Jag har också lärt känna mina karaktärer genom frågor från en kortlek.

–        Jag har jobbat mer med saker som behöver fördjupas i historien, såsom farmors hemlighet.

–        De omskrivningar jag gjort under året har jag också planerat mer noggrant och ingående.

20171213_133115

Foto: Helena Persson

–        I början av året var jag också ”praktikobjekt” för en person på skrivpedagogutbildning.

–        Jag har gjort inspirationsresor till bland annat Kalmar, Lund och Göteborg.

–        Genom de erfarenheter jag gjort har jag försökt jobba fram egna frågor att ställa till texten.

–        Från andra har jag också fått frågor att ställa till texten för att fördjupa den.

–        Det har blivit mycket jobb med tankekartor för att få en överblick över det jag jobbar med i texten, över processer och händelser, liksom livshistorier.

–        Jag har listat saker jag behöver jobba vidare med i nästa version av omskrivningen.

–        Jag har också med hjälp av frågor jag fått jobbat med textens tema.

 

Helt plötsligt insåg jag hur mycket jag faktiskt har hunnit med under året, trots att varje dags/helgs skrivpass inte alltid känts som så värst produktiva. Men det är bara att konstatera att allt som blir gjort kring manuset är bra. Varje litet steg tar mig närmare målet.

20171124_162238

Foto: Helena Persson

Det jag spontant konstaterar är att jag ofta under 2017 känt att ”så här skulle jag ju ha gjort från början”. Alla dessa insikter tar jag med mig till nästa år, och då hoppas jag att mitt manus och mitt skrivande kommer att växa ännu mer. Det är inte utan att jag funderar över var vi är i slutet av 2018, manuset och jag.

 

Annonser

En illa gömd bokhylleskatt

Jag har av någon anledning lite mani på att köpa anteckningsböcker och pennor. Inte för att jag saknar något av det hemma, utan för att det kan vara bra att ha en till. Kanske för ett ämne eller en orsak som jag inte kommit på än. Men anteckningsboken behöver jag ha.

Anteckningsböcker

Foto: Helena Persson

 

Det gör att det finns ganska många oskrivna skrivböcker i min bokhylla hemma. En skatt skulle jag säga att det är. En illa gömd sådan, för de finns där hela tiden som en påminnelse om min längtan efter att skriva och att göra verklighet av de idéer och berättelser som finns inom mig.

 Så, vad tänker jag då göra med min mani att samla på mig skrivböcker? Fortsätta så klart. Fortsätta att köpa dem, fortsätta att längta och fortsätta att fylla dem med berättelser, personer och miljöer. Jag är inte färdig än.

Vad man gör på två år

Tänk… För 2 år sedan satt jag laddad inför skrivarkurs. Jag hade synopsis, persongalleri och kartor, samt en del scener.

För ett år sedan, efter skrivarkursen, hade jag ett grundmanus.

Senaste året har jag skrivit igenom en och en halv gång. Med fokus på miljö och karaktärer. Och jobbat med mycket annat runt omkring.

Jag undrar var jag kommer att vara om två år…

Senaste årets skrivande

Det har gått ganska exakt ett år sedan jag slutade skrivarkursen på Sörängens folkhögskola (12 juni 1016). Ett år då jag fått stå mycket på egna ben. Fått välja vilken, samt hur mycket stöttning jag vill ha. Det har varit ett år med en del vånda men också mycket kreativitet. Mycket mer än innan jag gick kursen, men också mer än jag trodde att jag skulle hinna med.

Orsak? Disciplin, planering och uppföljning tror jag är ledord i det här. Jag har hela tiden försökt att både se över vad som behöver göras och följt upp om/hur det blir gjort. Och jag har varit disciplinerad nog att in prioritera bort skrivandet. Det har fått vara viktigt både inför mig själv och inför andra.

Det har resulterat i att jag sedan kursavslutet skrivit 109 184 ord och kommit igenom mitt manus 1½ gång på bara ett år. Jag har kunnat jobba med karaktärer och teman, och planera vad som ska hända framåt. Jag har jobbat med tankekartor, skrivit dagböcker, jobbat med känslor och kortlekar och säkert ännu mer som jag glömt bort just nu.

Allt detta samtidigt som jag har jobbat 70 % och skött om mitt hem och mig själv med bland annat träning och vila, samt en och annan resa. Jag borde vara nöjd så långt.

En del av arbetssätt och tankar kring det kom under skrivarkursen. Ännu mer har kommit efter det. Jag minns att det var en milstolpe för mig när jag vårvintern 2015 satt med ansökningarna till skrivarkurserna. Jag skulle verkligen satsa ordentligt för att komma in, och jag gjorde det också. Skrivarkursen på Sörängens folkhögskola har verkligen utvecklat mig som skrivande person/författare mycket.

Kan undra om det kommer att hända lika mycket med mitt skrivande under året som ligger framför mig som det har gjort under de dryga två år som gått sedan mars 2015.

Avstämning av mål

Juni månad och snart har halva året gått. Jag tog fram mina skrivarmål för 2017 som jag satte upp i december förra året för att stämma av dem.

Vad gäller det skrivarmässiga målet ligger jag bra till. Väldigt bra till och med. Jag tror att om jag fortsätter så här så får jag gjort dubbelt så mycket som jag från början planerade, och det kan jag verkligen inte klaga på.

Har satt upp mål kring min skrivarverkstad också, och dem kommer jag under året att uppnå som det ser ut i dagsläget.

Hade tankar på att ge mig själv en utbildning genom något på Ljungby berättarfestival. Men just den veckan och helgen fylldes med annat som inte gick att flytta på, så jag får försöka satsa på något annat istället. Kanske får Ljungby berättarfestival sparas till ett annat år. Kanske kan jag peta in en researchresa någonstans under hösten istället.

Jag har ett mål med läsning kring skrivandet. Framför allt Tidningen Skriva, och den löper på med både prenumeration och läsning. Hade i en ambitiös stund satt upp även Spiken i körsbärsträdet som studielitteratur för mig. Visserligen med parentes om, för jag insåg nog någonstans att det inte skulle fungera. Och det gör det inte riktigt heller just nu. Samtidigt är det kanske inte någon direkt förlust heller för tillfället. Jag har kvar boken i bokhyllan, och kan ta fram den vid behov. Samtidigt studerar jag för tillfället Elisabet Nemerts bok Ljusets dotter med penna i hand och anteckningsbok bredvid. Så de där båda sakerna kanske tar ut varandra.

Mina skrivarmål i stort för året… Allt som allt känns det som om jag ligger bra till med goda möjligheter att komma vidare och utveckla mitt skrivande under året. Bara att jobba vidare.

Hinna allt man vill…

Det där med att hinna allt jag vill är ibland lite svårt… Jag har fortfarande en hel del tankar kring skrivarkurser jag vill sätta ihop för att kunna erbjuda. Både för verkliga livet och i brevform. Men hur får jag tid till det som inte tar tid från mitt vanliga romanskrivande mina från lönearbete lediga dagar? Jag försöker ju ta tid då jag kan för skrivandet på lunchraster, men i övrigt finns det ju så mycket annat som också måste göras. Städa, tvätta, handla, laga mat och inte minst motionera. Matlagningen hade jag gärna avsagt mig, men har inte råd att äta ute varje dag i veckan. Tvätten, städningen och handlingen… tja… måste liksom göras. Och min kreativitet mår inte bra av skitiga kläder och en smutsig lägenhet. Och lever man som enastående, så är det liksom ingen annan som städar, tvättar, handlar eller lagar mat åt mig. Motionen mår jag bra av (särskilt efteråt) och tycker oftast att den är rolig också.

Men att sätta ihop de där skrivarkurserna som jag vill utöka mitt utbud med för att bredda min kompetens har jag svårt att hinna med. För någonstans inser jag att jag inte kan ha hjärnan på högvarv hela tiden. Någonstans måste jag vila lite också… Nåja… det kanske löser sig naturligt så småningom. Jag vet ju att jag vill fixa det, så då hittar jag nog tid till det på sikt också. Jag vet ju att jag gärna vill fixa allt på en gång och det ska vara klart nyss efter att jag fått idén. Och det går inte. Många saker måste få ta tid. Så det kanske bara är att låta saker och ting ta sin tid, i den tid sakerna och tiden kommer 🙂

Kryper i kroppen

Går och pillar lite med mitt skrivande så här på nyårsaftonen. Och trots att jag egentligen kanske borde vila lite inför nästa omskrivning kan jag säga att det riktigt kryper i kroppen av att få sätta igång med historien igen. Abstinensbesvär redan kanske??!! 🙂

Samtidigt är det skrämmande. Läskigt skrämmande. För mitt i viljan och längtan finns också rädslan. Tänk om jag inte kan, tänk om allt blir katastrof, tänk om det inte blir en bok till slut. Och jag som pratat så mycket om den, och hört så många som vill läsa… Tänk om det trots allt inget blir av allt mitt arbete… Kanske kan jag inte det där med skrivandet, kanske är det en fåfäng dröm alltihop… Kanske…

Hmmm… Kanske ska jag trots allt göra det jag drömmer om och längtar efter och ge blanka sjutton i rädslan även om det är svårt…