Börjat nosa lite

I helgen har jag börjat nosa lite på och sammanställt lite olika anteckningar inför kommande omskrivning.  Jag har iordningställt en särskild pärm för tankarna med olika flikar för olika avsnitt. Än så länge känns det ändå som om tankarna för varje avsnitt är väldigt ostrukturerat antecknade. De är antecknade i den ordning de dykt upp i huvudet och inte i den ordning de händer. Men jag tänker att jag ordnar det i rätt ordning sedan när det blir dags att detaljstrukturera varje del av omskrivningen.

 

20180908_113619

Foto: Helena Persson

Först tänker jag mig dock att läsa igenom hela romanen från början till slut, och anteckna det som händer, plus eventuella tankar/idéer att åtgärda. Sedan tar jag ett grepp på både övergripande planering och detaljplanering för nästa omskrivning.

Om det känns som ett megaprojekt? Det är det. Men det känns ändå ganska bra. Texten är ute hos en läsare, och det blir ett lektörsomdöme framåt årsskiftet, så det ska nog bli bra, tror jag.

 

Annonser

Kliande vila

Jag har tänkt mig att ta en vilahelg nu när manusversionen är klar. Det är ju en återkommande rekommendation bland skrivande människor att låta texten vila emellanåt för att få nya ögon på den. Men jag får erkänna att det kliar i fingrarna att börja jobba igen. Jag vill liksom sätta igång med det jag redan vet att jag behöver jobba med, samt att jag vill läsa igenom texten från början till slut en gång till att börja med för att göra scensammanfattningar och anteckningar.

Jag har funderat tidigare och funderar igen: Hur lång tid är det lämpligt att vila? Det får inte bli för kort tid, och inte för lång. Räcker två veckor? En månad? Eller är en månad för lång tid? Jag vill inte tappa kontakten med texten heller.

Det känns skönt ändå att jag fortfarande känner en lust och längtan efter att jobba med texten trots att jag arbetat på historien i drygt fem år. Det är en lång tid när jag tänker tillbaka. Och samtidigt inser jag att jag måste leva med mina karaktärer ett par år till innan jag är klar. Men det känns inte som ett problem, snarare som en förmån.

Det raskar på

Det går raskt framåt. Ytterligare en produktiv förmiddag med drygt 1600 ord. Och plötsligt när jag tittar på synopsis häftet ser jag att det inte är många sidor kvar nu att skriva sig igenom. Antalet sidor synopsis för den här delen var tjugotvå, och jag har bara tre sidor kvar att skriva mig igenom. När jag började skriva på den här delen onsdagen den 11 juli trodde jag inte alls att det skulle gå så här fort. Kanske trodde jag att jag skulle börja närma mig klar i oktober någon gång. Men det tyder på driv, skrivlust och att jag vet vad jag vill.

20180811_113304

Foto: Helena Persson

Nästa helg blir det skrivledigt. Vågar jag tro på att den här manusversionen är klar på ytterligare två skrivhelger efter det? Kanske, kanske…

Veckans jobb och vilans skillnad

Sista semesterveckan och jag har blandat avkoppling och läsning med skrivande. (Det senare kan ibland också upplevas som avkoppling.) Veckan har fått till 3046 ord och kommit lite drygt halvvägs i det synopsis/den scenplanering för avslutningen på romanen som jag skrev i början av sommaren. Det är bra mycket längre än jag trodde att jag skulle hinna med, så det känns bra.

20180606_151202

Foto: Helena Persson

Totalt den här semestern har jag fått ihop 15 938 ord och en hel del kringarbete med utflykter, planering av synopsis/scener, karaktärer, spånande kring andra projekt, utvärdering av mitt skrivande och läsning. Definitivt lyckat!

Jag har flera gånger det senaste året skrivit om skillnaden mellan att ha den regelbundna vilan och att vara utan den regelbundna vilan. Förra året hade jag pressat mig hårt under hela året innan semestern, och orkade inte med mer än 5 024 ord på mina fyra veckors semester. Senaste året har jag haft ledigt var tredje eller fjärde helg från skrivandet och den här semestern (fem veckor) har jag fått ihop nästan 11 000 ord mer. Mycket tack vare den regelbundna vilan under året, tror jag. Jag har behållit skrivglädjen på ett helt annat sätt. Så vilan förespråkas i lagom mängd. Då orkar jag också mer när jag sitter med manuset.

Synopsis

Kanske har jag skrivit om det här tidigare, men det där med att skriva efter synopsis har jag förstått att det finns delade meningar kring. En del författare kör helt fritt från början till slut direkt, medan en del skriver synopsis först och skriver romanen sedan.

Själv hade jag en idé, eller snarare känsla, av vart jag ville med den här romanen och vad den skulle innehålla. Jag gjorde någon lös projektbeskrivning inför skrivarkursen på Sörängens folkhögskola 2015/2016, och då hade jag hållit på med texten ungefär två år redan.

20180706_105513

Foto: Helena Persson

 

Under året på Sörängen skrev jag igenom romanen helt en första gång så att jag hade ett första utkast att jobba vidare med.

Under senaste genomskrivningen har jag börjat arbeta än mer detaljerat med synopsis (ungefär från mitten av genomskrivningen och framåt). Om jag märker någon skillnad i texten? Utan att ha läst igenom från början till slut är känslan att den definitivt blir bättre, mer sammanhållen och har ett betydligt tydligare mål.

Men, skulle kanske någon invända, blir det inte tråkigt att veta vad som händer innan du skriver ner det? Svaret är nej. Den här veckan har jag förvånats över hur min kvinnliga karaktär tagit för sig och fått skinn på näsan på ett sätt som jag tycker får henne att växa. Och ja, jag gillar det. Och även om scenerna, liksom även en del replikskiften och känsloreaktioner, var planerade i förväg så fick karaktärerna och utvecklingen ändå ett eget liv.

Så till nästa roman kommer jag så mycket som möjligt, och så tidigt som möjligt att arbeta med ett så tydligt synopsis jag bara kan. Allt för att underlätta arbetsprocessen.

När är romanen klar?

Det här är nog en av de frågor jag får oftast angående mitt skrivande. Svårt att svara på för det är svårt att veta när jag verkligen är färdig och när den blir utgiven. Jag har ju liksom ingen aning om hur mycket som verkligen är kvar av jobbet. Minst en till rejäl genomskrivning innan det är dags att börja småpeta med historien.

Genomskrivningarna, med planeringarna de innebär, tar tid. Mer tid än man tror. Hur lång tid det sedan tar med redigering/putsning vet jag faktiskt inte. Eventuellt skickar jag också ut romanen för läsning hos lektör eller liknande för att få någon annans ögon på texten. Efter det ska (eventuella) förändringar göras. Sedan är det ett antal vändor korrekturläsning, och säkert en hel del till som jag inte har koll på för ögonblicket.

20180430_094339

Foto: Helena Persson


Och så då frågan om utgivning… Skicka till förlag? Ge ut själv på helt egen hand? Eller använda hybridförlag? Jag vet inte i dagsläget. Även om jag har planer för ett par olika vägar att gå, så tänker jag att jag börjar testa först när texten är så färdig att den kan skickas iväg.

Så, svaret på frågan om när romanen är klar? Jag vet inte. Mitt mål är satt till att vara klar med texten i juni 2021 (därmed inte sagt att det är en färdig bok då). Det finns de som tror att jag blir klar tidigare, ibland tvivlar jag själv och tror att det kommer att ta längre tid. Men det är i alla fall en hållpunkt att sikta emot.

Kort och gott. Romanen finns att läsa när den är klar som bok. Hoppas jag 😉

Klart slut?

Då har jag fått klart planeringen av slutet för den här versionen. Jag tror jag kan vara rätt nöjd med den. Det finns säkert massor jag kan vässa på fortfarande, men jag hoppas kunna lägga en bra grund nu, och så kanske jag ser vad som behöver justeras i nästa vända. Så småningom lär jag nog behöva lite hjälp med att titta på texten/historien, men så länge jag själv ser vad jag vill och behöver justera så tänker jag att jag väntar med det. Bättre ta det när jag blivit hemmablind så att säga.

20180706_105513

Foto: Helena Persson

 

Så i nästa vecka blir det till att påbörja textproduktionen igen, med tjugotvå sidor stödanteckningar/synopsis bredvid mig. Måste säga att det känns riktigt roligt att få komma igång igen. Kör lite vila i helgen. Det är ju trots allt semester, och båda delarna hinner få plats.