Året är 1937 och Betty är sjutton år när hon lämnar Hudiksvall för Stockholm där hon tar tjänst som hembiträde hos doktor Molander med fru. Det innebär långa arbetsdagar, ännu längre listor på arbetsuppgifter och osäkerhet kring ledigheter.
Men samtidigt finns det glädjeämnen som vänskapen med Viola som arbetar i grannuppgången och mötet med den mycket äldre universitetslektorn Martin Fischer som ger henne böcker och spännande diskussioner kring litteratur.
Med Martin inleder hon också en kärleksrelation som till en början fyller Betty med ett lyckorus, ända tills Martin försvinner och Betty står ensam kvar i en värld som plötsligt kräver större beslut av henne än hon först tänkte sig.
Parallellt med detta möter Betty också människor som engagerar sig för att få reglerad arbetstid och rätt till ledighet, utbildning och ordentlig ersättning för hembiträden.
En spännande och intressant bok om livet som hembiträde. Ett liv som är mindre än 100 år bort i tiden och där mycket har ändrats till det bättre. Men nog finns det fortfarande saker att förändra? Eller?
Jag nästan sträckläser boken och vill inte att den ska ta slut. Förstår dess lovord, och är verkligen nyfiken på uppföljaren som heter ”Värma händer”.
Livet med orden 