Den här veckan har jag haft semester, vilket har gett mig en hel skrivarvecka. Skönt att kunna jobba lite med nästa manus i en längre sammanhängande period. Jag behöver ju gärna en hel ostörd förmiddag för att kunna jobba mer sammanhängande. Eftermiddagstid är jag alltför splittrad och trött i tanken.
Men den här veckan har det blivit fem förmiddagar med skrivjobb (måndag-lördag, torsdag gick bort pga helgdag). Det har också blivit två skrivarfikan, måndag och fredag eftermiddag. Jag saknar verkligen det där med att komma i väg och skrivarfika. Sedan jag började jobba femdagars-vecka i augusti, och min lediga dag försvann, har det inte blivit på samma sätt som tidigare (plus att det ju faktiskt kostar lite också :-P).
Jag jobbar på det som jag hopps blir nästa bok, efter ”Sofias val”. Det är inte en uppföljare, men en bok i samma tid och förhoppningsvis ett nytt spännande kvinnoöde.
Samtidigt inser jag att den där våndan jag haft i perioder med ”Sofias val” kommer att finnas med mig även i denna historia. Kommer jag att ha en tillräckligt stark huvudkonflikt och bikonflikter för historien? Kommer jag att kunna sy ihop det hela? Vilka är vändpunkterna och var ska jag lägga in dem? Hur får jag texten att bli spännande så att läsaren vill läsa vidare? Förmodligen är detta frågor jag kommer behöva arbeta med för varje ny historia jag ger mig på. Och som ni ser på bilden ovan i inlägget, så är det redan nu mycket papper, pärmar och anteckningsböcker att laborera med. Många tankar som dyker upp att krafsa ned och försöka hitta ett system på. Men visst följer ni med på den fortsatta skrivresan?
Livet med orden 