Det här är en trilogi böcker som handlar om Claus och Lucas, de båda tvillingpojkarna som i första boken lämpas av hos mormor, eller häxan som hon också kallas. De går inte i skolan, men bildar sig själva genom ihärdiga studier. Utöver det härdar de sig genom fysisk och psykisk misshandel. Runt omkring dem pågår andra världskriget.
I andra boken möter vi den ene av tvillingpojkarna, Lucas, som ung man (den andre har gett sig av utomlands). Här gäller det att överleva regimen som har totalkontroll på allt. Han blir fosterfar åt en ung pojke och tar hand om hans mamma, medan hans egen mor och syster finns i bakgrunden som polerade skelett. Utöver det driver han bokhandel och har en relation med den mycket äldre bibliotekarien.
Den tredje boken handlar om Claus som kommer tillbaka till landet och staden.
Allt går i varandra, det är ”samma” historia men berättad med tre olika variationer. Som läsare börjar jag efter hand undra vad som är sant, vad som är falskt, vad som faktiskt har hänt och vad som bara är inbillning. Det kräver sin läsare, det väcker tankar och får en att undra över berättandet.
Det skrivs aldrig rakt ut men med tanke på det som händer, så uppfattar jag det som att landet är Ungern under andra världskriget och decennierna därefter.
En intressant bok för den som vill utmana sig själv i läsningen och fundera kring hur man kan berätta en historia. Språket är rakt, utan krusiduller, inga onödiga utvikningar.
Livet med orden 