En ung fransk kvinna på en färja över Mekongfloden i Indokina, söks upp av en kinesisk man, och de inleder en relation, en relation som inte ses med blida ögon av omgivningen, vare sig från hennes eller hans familj. Ändå pågår den under flera år, och kvinnan får komma och gå lite som hon vill till flickpensionen hon bor på, där man ser mellan fingrarna på vad som försiggår.
Trots att hennes familj inte tycker om relationen låter de sig ändå bjudas ut av den kinesiske mannen gång på gång, då hans ekonomi är mycket bättre än deras.
Genom hela boken får jag en bild av en dysfunktionell fransk familj i Indokina, där det förekommer både ohälsa och missbruk. Det är också en bok där jag har lite svårt att hålla tråden ibland då berättandet hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är ingen direkt kapitelindelning utan mer en blankrad mellan styckena. Men ändå en bok som visar på en tid och en miljö där bland annat kolonialväldet fortfarande spelade roll. En tid som trots allt inte ligger så väldigt långt bakåt i tiden.
Livet med orden 