Important stuff eller fluff

Det finns många citat kring skrivande och hur man ska lägga upp det. Ett som jag tror är tillskrivet Stephen King, men är osäker på om han verkligen är upphovsmannen till det är ”Show, don´t tell”. Ett annat citat på samma tema är ”Don´t tell me the moon is shining, show me the glimpse of light in broken glass”. Att som författare visa eller gestalta något istället för att beskriva det. Ett enkelt exempel på skillnaden: ”Hon var glad” som är en beskrivning eller ”Hon log med hela ansiktet” som är mer gestaltande.

ballpoint pen classic coffee composition

Foto av Pixabay på Pexels.com

Men att gestalta allt i en längre text är naturligtvis inte görligt, så därför behövs det som kan uttryckas som ”show and tell”. Men hur avgör jag vad jag ska gestalta eller bara beskriva? I förra veckan bläddrade jag i min anteckningsbok som jag använder till lektionerna på de skrivarkurser jag går och där hittade jag ett citat från när jag gick på Sörängens folkhögskola läsåret 2015/2016. Citatet lyder ”Show the important stuff, tell the fluff”.

Jag tror det är en ganska bra riktlinje att gå efter. Gestalta det viktiga som ska få läsaren att känna och uppleva, och sedan kan du berätta fluffet runt omkring som inte är riktigt lika viktigt.

Veckans skolarbete

Det har minst sagt varit en annorlunda skolvecka. Början på veckan ägnades åt att jobba med eget manusarbete (jag filar på att förbättra slutet) och mötesförberedelser. Torsdag och fredag var det mötesdagar med klassen och våra lärare, men det skedde digitalt. En klart ny erfarenhet. Helst hade jag träffat alla fysiskt, men när nu inte detta gick blev det här efter omständigheterna bra. Och att ha gruppdiskussion via datorn var faktiskt förvånansvärt enkelt och trevligt. Föreläsningsdelarna gick också bra, trots att det blev lite bökigt att få ihop det till en början. Men som sagt, efter omständigheterna blev det riktigt bra. Och trevligt att ses 😊

Det vi har jobbat med har varit poesi liksom romanen och baklandet. Spännande och intressanta grejer alltihop alltifrån hur man kan studera en roman för att få hjälp att se över det egna skrivandet, och också genom skrivövningar bygga upp både en roman och en diktsvit. Jag blev riktigt peppad, särskilt på att skriva mer poesi. Jag hoppas jag lyckas motivera mig till att ta mig mer tid till det.

Att faktiskt skriva en bok

Det är många som både tänker och pratar om att de ska eller vill skriva en bok, men som liksom aldrig kommer till skott. Vad är det som gör det att man inte verkligen sätter sig ner och skriver undrar jag?

Nyligen i en av våra skoluppgifter kring poesi ingick att läsa ett kapitel ur Mats Söderlunds bok ”Skriva poesi: om diktandets hantverk”. Där skriver han om att skriva, både mycket och ofta, och något där fastnade i mig: ”…det som till sist blir en dikt, en bok, är det som jag faktiskt skriver ner, inte det jag tänker att jag borde skriva ner.” (sid 33).

20190111_121539

Foto: Helena Persson

Visst är det så att vi kan tänka hur mycket som helst att vi ska skriva en dikt, berättelse eller en bok. Men det spelar liksom ingen roll hur mycket vi tänker att vi ska om vi i slutänden inte faktiskt väljer att ta oss den tiden. Det gör sig inte av sig självt. Det kräver att tid avsätts, tid och tankemöda att skriva, skriva om och skriva om. Processa texten, täppa till luckor i texten, fila på texten. Inget av detta görs i en handvändning.

Så, för den som funderar på att skriva en bok, vilken genre som helst, kom ihåg att det viktigaste är att du börjar skriva inte att du tänker att du ska börja skriva. Gör! Skapa luckor i din kalender (jo, det tar faktiskt tid att skriva också…), stora som små. Hitta platsen – inre och/eller yttre – som är din skrivmässiga oas. Ta med en skrivkasse eller anteckningsbok och skriv på oväntade platser och under oväntade lediga stunder, även om det bara är en hastigt nedklottrad tanke. Det tar tid, mycket tid, men alla dessa små och stora stunder tillsammans ger möjligheten att till slut blir klar med den där boken du ”alltid” tänkt att du skulle skriva.

Pussla så det blir rätt

Just nu sitter jag och jobbar med att få till slutet på ett bättre sätt. Dra ut på det lite och få till så att det blir ett bättre (något längre) lidande för läsaren. Låter det konstigt? Det är det inte, utan jag försöker helt enkelt förbättra spänningen så att den pågår ett litet tag till.

20200324_114140

Foto Helena Persson

Men jag kan helt ärligt säga att det är inte enkelt. Jag gör över sikt på hur det ser ut hittills, har gjort anteckningar på vad som skulle kunna förbättras och nu försöker jag pyssla in förbättringarna i en översikt som gör att jag kan göra slutet just mer spännande.

Jag sitter med små rutor med anteckningar och försöker att inte fastna i detaljer utan mer översikter, men det är svårt. Kanske kommer jag att behöva klippa ut mina rutor och pussla runt dem sedan. Just nu känns huvudet alldeles mosigt och nacken är spänd efter att ha suttit lutad över mitt rutmönster och mina anteckningar. Men förhoppningsvis blir det ett bättre resultat när det är klar.