Någon frågade mig för ett tag sedan i en kommentar här på min blogg om hur jag tänker kring litterär kvalitet. Jag tror det var i samband med att vi hade en uppgift på skrivpedagoglinjen om att formulera oss just litterär kvalitet. Det är en fråga som inte är självklart enkel att svara på, och där jag har en känsla av att åsikterna kan gå väldigt brett isär. Mina tankar, och jag vill verkligen betona att det inte är någon generell sanning i detta, kring vad litterär kvalitet är landade ungefär så här:
God språkkänsla: Först och främst en god språkkänsla, ett språk som är varierat och rättstavat. För mycket upprepningar, grammatiska fel och stavfel stör min läsning och drar ned min känsla för storyn.
God intrig: En intrig som bär, är driven och får mig att vilja läsa vidare, och liksom bli nyfiken på vad som händer längre fram. Den får också gärna överraska mig på något sätt.
Något som stannar kvar: Efter avslutad läsning vill jag ha något som stannar kvar i mig, får mig att tänka vidare och fundera kring. Kanske kring människornas öden, något samhällsfenomen, värderingar eller liknande. Helt enkelt något som får mig att ifrågasätta vad jag tänker och känner. Även om jag kanske inte ändrar åsikt i grunden så är det nyttigt att få fundera över sakernas vara eller inte vara, varför de är som de är och om det är så de borde vara.
Jag tänker att litteratur kan och ska fungera både som nöje och samhällskritik. Allt jag läser måste inte uppfylla det jag tänker är litterär kvalitet, men de böcker som stannar kvar i mig som läsupplevelser är ändå böcker som berör på ett djupare plan.
Sedan är det en fråga om man kan eller inte kan prata om litterär kvalitet, och det kan man nog diskutera i det oändliga. Men jag tänker att det nog går att hävda att det finns en viss litterär kvalitet, precis som det finns olika kvalitet på mycket annat (kläder, mat, osv). Men exakt vad (!) som är litterär kvalitet tänker jag nog kan variera från person till person, och också från genre till genre.
Med det här sagt, vill jag ändå påpeka att var och en själv måste välja hur man vill tänka kring litteratur och vad man vill läsa. Det här är hur jag tänker, och vad som är viktigt för mig.
Livet med orden 
Mycket bra inlägg!
Tack 😀
Intressant inlägg. Jag känner ungefär likadant. När det kommer till samhällskritik får boken gärna visa problem och orättvisor, men så fort författaren har en egen politiska agenda – oavsett vad – som han eller hon pumpar in så fort det går då är det inget för mig.