”Mellan himmel och Lou” av Lorraine Fouchet

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet.

 

20190727_144507

 

Jo har just blivit änkeman och är helt uppriven av sorg. När hustrun Lous testamente läses upp får Jo ett specialuppdrag; att göra barnen lyckliga. Jo som varit en ytterst frånvarande far och som lämnat åt Lou att vara det kit som hållit samman familjen. Nu får han ta över den rollen själv.

Jo vet inte var han ska börja. Sonen Cyrian är avig mot sin far och vill helst inte alls komma tillbaka till ön där han växte upp. Dottern Sarah blev grymt sviken av sin fästman då hon drabbades av sjukdom och tröstar sig med korta förbindelser. Två sondöttrar med varsin kamp att bära liksom en sonhustru som bittert straffar sig själv för sin mors grymhet är andra karaktärer som Jo får kämpa med. Allt utöver den egna sorgen efter att ha förlorat en älskad livskamrat.

En bok om sorg, glädje, livsvilja, kärlek och framför allt humor mitt i allt. Att våga tro att det kan lösa sig även om det tidvis upplevs som riktigt jobbigt. En bok jag blir glad av att läsa.

”Mellan himmel och Lou” är utgiven på Sekwa förlag som specialiserat sig på att ge ut fransk litteratur i svensk översättning.

 

Annonser

Knatter knatter knatter

Det är ungefär sådär det låter hemma hos mig på förmiddagarna. Den här veckan har jag fått ihop en hel del textproduktion. Totalt drygt 9 900 ord den här veckan, och det känns som om det flyter på bra. Jag försöker stanna upp, lyssna in mina karaktärer, få till de delar som jag fått respons på att ändra, men också fylla i de scener som jag inte skrivit tidigare och som behöver fyllas på.

Utöver det har jag läst en bok om skrivmetodik och gjort en uppgift utifrån det. Och jag tror att jag valde en bok som för tillfället var helt rätt. Jag fyllde hela den sida jag hade till mitt förfogande för uppgiften med tankar och idéer till hur jag själv kan använda den i undervisningssyfte. Då tror jag uppgiften fyllt sin funktion med råge.

Det är således inspirerande och givande med ett mer intensivt skrivliv för tillfället, och jag ångrar inte ett ögonblick att jag hoppade den här utbildningen.

Respons, noveller och textproduktion

Den här veckan har inneburit ett par olika uppgifter. Det har varit textrespons på förra veckans inlämningsuppgift/skrivuppgift, litteraturläsning av en valfri novellsamling (Jag valde Alice Munro och Brinnande livet) med uppgifter till och en klassrumsuppgift med diskussion kring hur man som pedagog kan jobba med en elevgrupp. Utöver det arbete med min egen textproduktion.

Allt är både intressant och givande. Och kanske, framför allt, utmanande när det gäller tankar kring skrivmetodik, att hitta vägar att använda mig av de texter jag läser, hur de kan fungera i undervisning och vad de är exempel på.

Likaså en utmaning med hur man kan få en skrivgrupp att fungera bra utifrån det som planerats i kombination med de personligheter som kommer med i gruppen.

Min egen textproduktion handlar mycket just nu om att skriva om, lägga till det som saknas, formulera bättre och förbättra utifrån tidigare responser/lektörsomdömen på texten. En utmaning bara det. Men roligt.

”Pärlan som sprängde sitt skal” av Nadia Hashimi

Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi.

20190723_202500

Det här är en berättelse om två unga kvinnor i Afghanistan. Rahima lever i nutid i en familj med fem döttrar. Bristen på en son är tydlig och för att underlätta för familjen får Rahima från nio till tretton års ålder leva som pojke med allt vad det innebär. Tillåtelse att gå ärenden, gå i skolan, spela fotboll, röra sig mer fritt. Att sedan byta tillbaka och åter börja bete sig som flicka är en allt annat än enkel uppgift. Särskilt när hon och hennes båda äldre systrar hastigt gifts bort. Rahima blir därmed fjärde hustru till en krigsherre.

Parallellt med Rahimas historia får vi följa Shekiba, som levt ungefär hundra år före Rahima, men under samma förtryckta förhållanden för kvinnor. Också Shekiba lever periodvis som pojke och har sedan svårt att åter passa in i kvinnomallen. Särskilt som en olycka i barndomen bränt hennes ansikte svårt.

Det här är en bok om att våga ta plats, hur skrämmande och/eller hotfullt det kan te sig för både en själv och för omgivningen beroende på samhällets traditioner och förväntningar. Frågan som jag bär med mig är, utöver vilken kvinnosyn som finns världen över, är om och hur mycket jag själv har möjligheten att styra mitt liv, oavsett hur omständigheterna ser ut.

Det här är en bok med en driven historia, en bok som är svår att lägga ifrån sig och som drabbar i sin skoningslösa ärlighet. Det är en bok jag vill prata om och diskutera med andra som har läst den. Därför tror jag det är en bok som på ett alldeles särskilt sätt skulle passa i en bokcirkel. Oavsett hur och var du läser den, eller om du funderar på att läsa den, kan jag bara rekommendera en sak: Läs!

 

Nytt dokument – Nytt kapitel

Så var det inom kort (de närmaste dagarna eller i nästa vecka) dags att på nytt öppna ett ”nytt dokument”. Det är dags att påbörja den nya versionen av mitt manus efter ett helt år av strukturerat kringarbete.

Det senaste jag ägnat mig åt idag är att göra en preliminär kapitelindelning genom att sätta in knalligt rosa post-it-lappar där jag tycker det är lämpligt med ett kapitelbryt. Fördelen med post-its är att de går att flytta runt eller ta bort helt. Kanske har jag tänkt annorlunda nu när jag i en snabb genombläddring av scensammanfattningarna än i den andra halva av förra manusversionen som har preliminära kapitelindelningar.

20190905_105313

Foto: Helena Persson

En fråga som dykt upp i mitt huvud i det här är hur långa kapitel jag ska ha. Jag inser i den indelning jag gjort nu att det kommer bli väldigt ojämnt långa kapitel. Frågan är om det gör något, eller om det bara är en fördel. Ibland har man ju som läsare både mer och mindre tid under läsningen av en bok och oavsett så får man ju ibland stanna upp sin läsning mitt i ett kapitel.

Kanske hade det varit en idé att skriva utifrån en färdig kapitelindelning redan från början, där jag vet vad som ska hända i respektive kapitel och planera mängden tecken på ett ungefär för texten redan från början. Men så växte nu inte min text och min erfarenhet fram den här gången.

Är det någon annan skrivande person där ute som har erfarenhet av att skriva utifrån en redan färdig kapitelindelning? Är det något ni förespråkar eller spelar det mindre roll för texten?

 

Studierna tar fart

Två veckor in på skrivpedagoglinjen känns det äntligen som om studierna börjar ta fart något. Parallellt med mitt eget textprojekt har det blivit ”klassrumsdiskussioner” och textdialog via lärplattformen, inlämningsuppgift med respons kring skrivmetodik och respons på den uppgiften. Det känns intressant och spännande, när jag väl (förhoppningsvis) kommit in i lärplattformens funktioner.

20190111_121539

Foto: Helena Persson

Utöver det har jag försökt läsa en handbok om skrivande liksom skönlitteratur. Vi kommer läsa en del metodlitteratur om skrivande och en del skönlitteratur (romaner, noveller och lyrik) inom ramen för kursen också. Något jag ser fram emot. Jag hyser gott hopp om att det här läsåret kommer bli intressant, lärorikt och givande.

Sammanfattning augusti 2019

Ytterligare en skrivmånad att lägga till handlingarna, och jag kan sätta upp två punkter i sammanfattningen kring skrivandet.

  • Detaljplan inför version 5, 5 maj – 22 juni 1791.
  • Kursstart på skrivpedagoglinjen på Skurups folkhögskola.

Den tidsperiod jag jobbat med i manuset är dessutom en tid då det händer mycket, så det är mycket att anteckna. Det gör mig extra nöjd med det jag har uppnått.

Att nu få ägna ett helt läsår åt skrivandet (fram till 1 juni 2020) blir intressant. Det ska bli spännande att se om studierna till skrivpedagog gör att jag förändrar mitt sätt att skriva något. Antagligen något jag lär återkomma till så småningom, om så är fallet.