Flytten till Cornwall av Liz Fenwick.
Maddie är änka efter John och har hand om hans allt annat än trevliga tonårsdotter, vars mamma övergav henne då hon var liten. Hon lever med sorgen och försöker klara ut tillvaron trots minnen av det som varit, när hon ärver ett stort hus – Trevenen – i Cornwall. Och inte vilket hus som helst. Ett med rejält renoveringsbehov.
Det hon drömt om, ett liv med ett lugnt liv på landet, blir inte alls som hon tänkt sig. Hon behöver skaffa pengar till renovering, och grannarna är både nyfikna (inget går att hålla hemligt) och snart är Maddie insyltad upp över öronen med både grannar och två stiliga män. För att inte tala om de trådar från Maddies förflutna som gör sig påminda genom både foton och dagböcker.
En bok som är lättläst i feelgoodgenren. Vill man ha något som inte kräver för mycket engagemang i hängmattan eller på stranden är boken rätt, med ett driv och rätt förutsägbart slut, men vill man lite mer och bita i är det inte rätt bok. Det jag har främst att invända är att författaren lite för ofta inte låter mig följa med i personers förflyttningar. De flyttar sig/reser sig/anländer i rummet/huset utan att ha varit närvarande tidigare eller liknande vid upprepade tillfällen utan att det skrivs ut. Det gör att jag inte riktigt förstår hur det gick till och allt som oftast måste gå tillbaka i texten för att se om jag missat något. Ibland måste jag läsa om meningar för att få ett riktigt bra sammanhang, och där vet jag inte om det är översättningen eller grundtexten som fallerar.
Som sagt, en lagom skön bok att läsa om man vill ha en slapp dag på stranden, eller i det som jag brukar kalla ”förkylningslitteratur” – litteratur när du inte orkar lägga en massa engagemang i läsningen eller följa djupare spår.
Livet med orden 