Det har varit lite dött på bloggen i veckan, men nog jobbar jag på med manuset ändå. Förmiddagarna har varit fokuserade och det känns nästan konstigt att kliva ur manusvärlden vid lunch, men det behövs då det koncentrerade förmiddagsfokuset försvinner då och jag behöver få lite återhämtning också.
Men det betyder inte att karaktärerna eller ”tänket” försvinner helt och hållet. Det har väl egentligen bara varit nu på fredag förmiddag som jag fått ta det lite lugnare med bara ett pass om 25 minuter (jämfört med 5 pass om 20-25 minuter). Anledning? Uppenbarligen sitter jag och spänner kroppen på fel sätt och musklerna behöver vila för att jag ska orka och inte dras med för mycket huvudvärk. Då blir inget bra alls. Någonstans. Det gäller att vara rädd om både huvud och kropp för att orka i längden.
Livet med orden 
Intressant det du säger om ev spänningar i kroppen. Jag fundrade även på ögonen, om de kan vara del i huvudvärken. Själv är jag så dålig på att sitta korta stunder. Blir lätt uppemot en timma innan jag tar paus. Å andra sidan gör jag sällan mer än två pass på raken och ofta endast två pass per dag. Även när jag är ledig. Fast i nuläget beror mycket av det på utmattningen. Hoppas orka mer framöver.
Ögonen tror jag inte är fallet med min huvudvärk, utan mer själva kroppshållningen även om jag försöker tänka på det. Lördag-söndag utan skrivjobb och det är mindre spänningar. Dock är jag hyfsat duktig på att ta ”kortpass”. Jag sätter en äggklocka på 20 minuter, när den ringer ska jag upp och resa på mig/byta plats i 5-10 minuter.
Du måste vara rädd om dig! Låt skrivandet ta tid, hur gärna du än vill bli klar nyss (vet hur jag själv tänker och vill mycket). Men det handlar väl om att hitta rätt förhållningssätt också. Till både sig själv och skrivandet.