Fina flickor av Marianne E. Gunve.
Den här boken utspelar sig i en svensk bruksort på 1930-talet. Clary får följa med storasyster Maud på dans, med uppdraget att passa hennes väska. Men väl på plats möter hon bruksgrabben Bruno, och dras ohjälpligt till honom. Hon faller handlöst och trots familjens varningar om att Bruno inte är något för henne så fortsätter hon att träffa honom under skolåren och första tiden som yrkesverksam. Alla de dåliga sakerna som kommer fram om honom verkar han kunna förklara på ett sätt som Clary kan acceptera.
Clary har också en vilja att gå sin egen väg, och har sina egna drömmar om ett liv som sömmerska med egen ateljé. Kan Bruno ta till sig hennes drömmar, eller är det bara hans egen om ingenjörsexamen som är något värd? Clary vågar inte fråga om det. Ändå ställer hon näst intill förbehållslöst upp på hans önskningar, även om hon kämpar för att hålla på sig som den fina flicka hon är.
Allt verkar dock inte vara som Bruno säger och till slut väljer hon att bryta kontakten och flytta till Stockholm. Där öppnas en ny värld för henne. Men är det den vägen hon vill gå?
Första delen i en planerad trilogi, om kärlek, frigörelse och drömmar.
Jag tycker Marianne får fram tidsepoken på ett bra sätt. Både Clary och Bruno får chansen att komma till tals så att jag som läsare får inblick i deras personligheter och tankar. Mest ur Clarys perspektiv. Marianne beskriver på ett bra sätt viljan att gå sin egen väg, att lyssna till sitt hjärta och stå upp för vad det säger.
Livet med orden 