Sammanfattning av maj 2018

 Månaderna bara rusar iväg och det har blivit dags för sammanfattning av maj 2018. Det känns spontant som om jag fått gjort en hel del, trots en vilohelg. Kanske tack vare en helledig tisdag (1 maj) och en helledig onsdag.

 

Jag har kunnat sammanfatta följande:

        Visst umgänge med mina karaktärer genom dagboksskrivande under lunchtid.

        Sammanfattning av romanslutet i version 3.

        Antecknat drivkrafter hos en av bikaraktärerna.

        Planerat romanens avslut version 4 med konflikter, händelser, tankar och reaktioner. Anteckningar och tankekartor.

        Börjat fundera kring ytterligare en bikaraktärs utveckling. En utveckling som behöver bli tydligare.

 20180523_141424

Det var en tydlig och nästan skrämmande insikt när jag läste slutet på version 3 hur mycket jag då skrev på känsla, utan plan, trots att jag visste på ett ungefär vart jag skulle. Att jag inte skulle kunna använda särskilt många av de sidor jag skrev i förra versionen. Det är verkligen något som gör att jag får jobba hårdare för att få till slutet den här gången. Samtidigt som jag nästan blir arg på mig själv, eftersom det känns som om jag slarvat med jobbet, så blir jag också mer motiverad att se till att jobbet blir bättre gjort den här gången.

Så, en av insikterna den här månaden blir väl – återigen – att jag utvecklas och växer för var gång jag skriver igenom texten. Den här versionen har jag nog vuxit mer än de tidigare tror jag, och det bådar gott för nästa genomskrivning.

Annonser

Tystnad, ensamhet och kreativitetens allvar

I förra veckan fick jag möjligheten att bläddra lite i en dansk författarkalender, inte helt olik den Skrivarkalender som Ann Ljungberg tidigare givit ut i Sverige. Jag fastnade för ett råd av Merete Pryds Helle i den danska boken. Ett råd om att ta sig tid, och särskilt egentid/ensamtid. Att inte hela tiden utsätta sig för ljud eller sällskap, utan att faktiskt bara ta sig tid för att vara för sig själv, i tystnad, tänka, sansa sig och bara vara. Det är då idéerna kommer. Hon använder uttrycket att göra sig ”skrivsk”. Att det inte handlar om skrivblockering när man inte får till skrivandet, utan om att inte ta sig tiden att bara vara för sig själv, utöver den tiden när man aktivt sitter och skriver. Och det var så skönt att läsa det. Särskilt för mig som är både en introvert och en skrivande person. Båda tiderna behövs: Tiden för att bara vara (då historierna kommer fram) och tiden för att skriva.

 20180523_141853

Jag har hört något liknande förut, av en person som sa just det att ”du skriver hela tiden”. Och ja, det gör jag. Jag skriver när jag i fem minuter sitter ensam på sandlådan på perrongen och väntar och väntar på tåget. Jag skriver på tåget, när jag bara låter tankarna löpa, är ute och går ensam i skogen. Det kanske inte alltid syns att jag skriver eftersom jag inte sitter med papper och penna, men likväl skriver jag.  Tankar och idéer kan komma när som helst.

 20180523_141424

De här båda sakerna känns som en bekräftelse för mitt skrivande. Det handlar inte om att inte vilja vara social (att umgås har också sin tid i mitt liv), utan om att faktiskt prioritera mitt skrivande, att ta det på så stort allvar att jag tar mig tiden. Ibland behöver jag påminna mig om att det faktiskt är okej med den prioritering jag gör.

Acceptera eller älta?

Då var lördagspasset klart. Jag fortsätter att jobba på upplösningen, och tycker det går framåt. Men jag kan också tycka att det är svårt att hitta en jämvikt så att det inte går för fort fram för karaktärerna och att de accepterar det som händer för lättvindigt, men inte heller går och ältar för länge och inte kommer vidare. Kanske hittar jag jämvikten om jag får vila på saken till nästa fredag.

Igår eftermiddag satt jag också och klurade på en av karaktärerna som har en biroll i historien. Jag har inte stenkoll på karaktärens utveckling och insåg plötsligt att jag behöver nog ha mer koll på det. Sent ska författaren vakna?! Nåväl… Det fick bli lite klur på det under fikat igår eftermiddag, men jag kom liksom ingen vart ändå. Får ha med det i bakhuvudet och se om karaktären kanske behagar berätta mer.

Karaktärskonflikter?

Har hela förmiddagen suttit och klurat på sista konflikten i mitt manus och hur jag ska lösa den. Det är inte helt enkelt, men jag tror det går att få ihop. Vissa saker måste helt enkelt få ta tid. Särskilt om jag vill att det ska bli bra.

Sedan insåg jag häromveckan orsakerna till att en av bikaraktärerna reagerar som den gör. Orsaker som jag inte alls grundat för tidigare i texten, helt enkelt eftersom jag inte vetat om dem. Ibland tar karaktärerna tid på sig för att berätta om sina historier. Samtidigt är det också svårt att veta hur mycket som jag ska ta med av bikaraktärernas utveckling och vad som händer dem när de inte råkar befinna sig i historiens direkta hetluft. Att liksom hitta balansen i det berättandet eftersom det inte får ta över drivet från huvudhistorien.

Jobbar med klimax?

Idag har jag börjat klura på det som jag inser måste bli någon form av klimax i historien. Långsamt börjar saker falla på plats. Och jag hoppas att det är saker som får ligga fast även fortsättningsvis.

Det känns verkligen som om jag skrivit fram den här romanen, och att jag lärt mig massor om hur jag ska gå till väga inför nästa bok.

Nu blir det dock lite inspiration från verkligheten med TV-sändning från prinsbröllop i Storbritannien.

För mycket eller för lite med?

Efter förra helgens lediga helg från skrivande, och en lite för lång sovmorgon, har jag idag satt mig med skrivplanering igen. Det går långsamt framåt, men det är viktigt att det går framåt. Jag klurar på konflikter, händelser och skeenden. Vad mina karaktärer ska fundera över, men också lite på hur mycket som behöver vara med. Tar jag med för mycket, för lite? Samtidigt så tänker jag att de flesta händelser nog ändå har en plats i skeendet. Och den enda grej som jag egentligen tvekar över ordentligt att ha med (främst vad gäller syfte för historien) har kanske ändå en plats i att visa hur livet ser ut vid den här tiden på året, på den plats karaktärerna befinner sig på. Nåväl… Skriva går ju först, skulle det vara så går det ju att stryka sedan om det visar sig att det inte fungerar.

I eftermiddag ska jag försöka jobba vidare på planeringen lite till.

”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad.

20180511_095619

Boken handlar om Amár som växer upp i en mindre svensk stad, men har kurdiska rötter. Han har drömmar om framtiden och vill gärna jobba med film, men pappa tycker att han ska bli läkare. I 20-årsåldern följer han med sin familj till Irak på semester. Men snart anar han att et är mer än bara en semester. Efter ett besök hos kusinen Amina blir detta än mer klart för honom, och snart står han mitt uppe i en kamp för att få bestämma över sitt eget liv. Något som inte är så lätt när familjen och släkten planerat hans bröllop helt över hans huvud. Att själv få välja vem han vill leva med har varit en självklarhet för Amár, men är det inte för hans familj.

 

En bok om rätten att själv få bestämma vem man vill dela sitt liv med och där familjens heder väger tyngre än den enskilda individen.

Jag blir både arg och ledsen när jag läser boken, men framförallt berörd av Amárs envisa längtan att stå upp för sig själv.