Mål, Skrivarvardag, Skrivövningar och kreativitet

Sammanfattning av maj 2018

 Månaderna bara rusar iväg och det har blivit dags för sammanfattning av maj 2018. Det känns spontant som om jag fått gjort en hel del, trots en vilohelg. Kanske tack vare en helledig tisdag (1 maj) och en helledig onsdag.

 

Jag har kunnat sammanfatta följande:

        Visst umgänge med mina karaktärer genom dagboksskrivande under lunchtid.

        Sammanfattning av romanslutet i version 3.

        Antecknat drivkrafter hos en av bikaraktärerna.

        Planerat romanens avslut version 4 med konflikter, händelser, tankar och reaktioner. Anteckningar och tankekartor.

        Börjat fundera kring ytterligare en bikaraktärs utveckling. En utveckling som behöver bli tydligare.

 20180523_141424

Det var en tydlig och nästan skrämmande insikt när jag läste slutet på version 3 hur mycket jag då skrev på känsla, utan plan, trots att jag visste på ett ungefär vart jag skulle. Att jag inte skulle kunna använda särskilt många av de sidor jag skrev i förra versionen. Det är verkligen något som gör att jag får jobba hårdare för att få till slutet den här gången. Samtidigt som jag nästan blir arg på mig själv, eftersom det känns som om jag slarvat med jobbet, så blir jag också mer motiverad att se till att jobbet blir bättre gjort den här gången.

Så, en av insikterna den här månaden blir väl – återigen – att jag utvecklas och växer för var gång jag skriver igenom texten. Den här versionen har jag nog vuxit mer än de tidigare tror jag, och det bådar gott för nästa genomskrivning.

Allmänt och blandat

Tystnad, ensamhet och kreativitetens allvar

I förra veckan fick jag möjligheten att bläddra lite i en dansk författarkalender, inte helt olik den Skrivarkalender som Ann Ljungberg tidigare givit ut i Sverige. Jag fastnade för ett råd av Merete Pryds Helle i den danska boken. Ett råd om att ta sig tid, och särskilt egentid/ensamtid. Att inte hela tiden utsätta sig för ljud eller sällskap, utan att faktiskt bara ta sig tid för att vara för sig själv, i tystnad, tänka, sansa sig och bara vara. Det är då idéerna kommer. Hon använder uttrycket att göra sig ”skrivsk”. Att det inte handlar om skrivblockering när man inte får till skrivandet, utan om att inte ta sig tiden att bara vara för sig själv, utöver den tiden när man aktivt sitter och skriver. Och det var så skönt att läsa det. Särskilt för mig som är både en introvert och en skrivande person. Båda tiderna behövs: Tiden för att bara vara (då historierna kommer fram) och tiden för att skriva.

 20180523_141853

Jag har hört något liknande förut, av en person som sa just det att ”du skriver hela tiden”. Och ja, det gör jag. Jag skriver när jag i fem minuter sitter ensam på sandlådan på perrongen och väntar och väntar på tåget. Jag skriver på tåget, när jag bara låter tankarna löpa, är ute och går ensam i skogen. Det kanske inte alltid syns att jag skriver eftersom jag inte sitter med papper och penna, men likväl skriver jag.  Tankar och idéer kan komma när som helst.

 20180523_141424

De här båda sakerna känns som en bekräftelse för mitt skrivande. Det handlar inte om att inte vilja vara social (att umgås har också sin tid i mitt liv), utan om att faktiskt prioritera mitt skrivande, att ta det på så stort allvar att jag tar mig tiden. Ibland behöver jag påminna mig om att det faktiskt är okej med den prioritering jag gör.

Skrivarvardag

Acceptera eller älta?

Då var lördagspasset klart. Jag fortsätter att jobba på upplösningen, och tycker det går framåt. Men jag kan också tycka att det är svårt att hitta en jämvikt så att det inte går för fort fram för karaktärerna och att de accepterar det som händer för lättvindigt, men inte heller går och ältar för länge och inte kommer vidare. Kanske hittar jag jämvikten om jag får vila på saken till nästa fredag.

Igår eftermiddag satt jag också och klurade på en av karaktärerna som har en biroll i historien. Jag har inte stenkoll på karaktärens utveckling och insåg plötsligt att jag behöver nog ha mer koll på det. Sent ska författaren vakna?! Nåväl… Det fick bli lite klur på det under fikat igår eftermiddag, men jag kom liksom ingen vart ändå. Får ha med det i bakhuvudet och se om karaktären kanske behagar berätta mer.

Skrivarvardag, Skrivövningar och kreativitet

Karaktärskonflikter?

Har hela förmiddagen suttit och klurat på sista konflikten i mitt manus och hur jag ska lösa den. Det är inte helt enkelt, men jag tror det går att få ihop. Vissa saker måste helt enkelt få ta tid. Särskilt om jag vill att det ska bli bra.

Sedan insåg jag häromveckan orsakerna till att en av bikaraktärerna reagerar som den gör. Orsaker som jag inte alls grundat för tidigare i texten, helt enkelt eftersom jag inte vetat om dem. Ibland tar karaktärerna tid på sig för att berätta om sina historier. Samtidigt är det också svårt att veta hur mycket som jag ska ta med av bikaraktärernas utveckling och vad som händer dem när de inte råkar befinna sig i historiens direkta hetluft. Att liksom hitta balansen i det berättandet eftersom det inte får ta över drivet från huvudhistorien.

Skrivarvardag

Jobbar med klimax?

Idag har jag börjat klura på det som jag inser måste bli någon form av klimax i historien. Långsamt börjar saker falla på plats. Och jag hoppas att det är saker som får ligga fast även fortsättningsvis.

Det känns verkligen som om jag skrivit fram den här romanen, och att jag lärt mig massor om hur jag ska gå till väga inför nästa bok.

Nu blir det dock lite inspiration från verkligheten med TV-sändning från prinsbröllop i Storbritannien.

Skrivarvardag

För mycket eller för lite med?

Efter förra helgens lediga helg från skrivande, och en lite för lång sovmorgon, har jag idag satt mig med skrivplanering igen. Det går långsamt framåt, men det är viktigt att det går framåt. Jag klurar på konflikter, händelser och skeenden. Vad mina karaktärer ska fundera över, men också lite på hur mycket som behöver vara med. Tar jag med för mycket, för lite? Samtidigt så tänker jag att de flesta händelser nog ändå har en plats i skeendet. Och den enda grej som jag egentligen tvekar över ordentligt att ha med (främst vad gäller syfte för historien) har kanske ändå en plats i att visa hur livet ser ut vid den här tiden på året, på den plats karaktärerna befinner sig på. Nåväl… Skriva går ju först, skulle det vara så går det ju att stryka sedan om det visar sig att det inte fungerar.

I eftermiddag ska jag försöka jobba vidare på planeringen lite till.

Böcker och läsning

”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad.

20180511_095619

Boken handlar om Amár som växer upp i en mindre svensk stad, men har kurdiska rötter. Han har drömmar om framtiden och vill gärna jobba med film, men pappa tycker att han ska bli läkare. I 20-årsåldern följer han med sin familj till Irak på semester. Men snart anar han att et är mer än bara en semester. Efter ett besök hos kusinen Amina blir detta än mer klart för honom, och snart står han mitt uppe i en kamp för att få bestämma över sitt eget liv. Något som inte är så lätt när familjen och släkten planerat hans bröllop helt över hans huvud. Att själv få välja vem han vill leva med har varit en självklarhet för Amár, men är det inte för hans familj.

 

En bok om rätten att själv få bestämma vem man vill dela sitt liv med och där familjens heder väger tyngre än den enskilda individen.

Jag blir både arg och ledsen när jag läser boken, men framförallt berörd av Amárs envisa längtan att stå upp för sig själv.

Allmänt och blandat

Husfasader

Ibland hittar man husfasader som nästan på pricken liknar dem man har i huvudet när man skriver om ett hus, i det här fallet det uppdiktade Falkenborgs slott. Det här är ett hus som jag gått förbi ofta de senaste åren, och plötsligt fick jag helt nya ögon på det. Nu är det nästan som att jag förväntar mig att se mina karaktärer dyka upp i ett fönster eller vara på väg in eller ut genom dörren.

IMG_20180505_132434_028
Foto: Helena Persson
Allmänt och blandat

Onsdagsskrivande

Onsdag och ledig från jobbet. Jag har försökt ägna förmiddagen åt att skriva, men märker på kroppen att jag nog kört hårt med mig själv skrivmässigt de senaste veckorna. Det har varit skrivande både på helgerna och på de veckodagar som varit lediga/röda dagar. Kroppen och framför allt huvudet reagerar till slut.


20180509_105717
Foto: Helena Persson

 

Det har i alla fall blivit lite planering av omskrivningen av romanens slut. Jag har tidigare gjort en översikt över tidsschemat, och nu börjar jag planera lite mer med anteckningar kring konflikter mm för varje del. Jag funderar dock på hur många omgångar jag ska göra av planering och hur detaljerat jag ska gå in på det hela innan jag börjar skriva. Men det ger sig nog. Det har varit rätt skönt att ha ett nedskrivet häfte bredvid mig när jag skrivit igenom de senaste avsnitten, just för att veta ganska exakt vad och hur jag tänkt, så det får nog bli ytterligare någon nivå efter den här, utan att jag för den skull planerar sönder kreativiteten.

Resten av veckan blir det vila från det fysiska skrivandet. Men förhoppningsvis händer även en del undermedvetet även under vilan.

Allmänt och blandat

Konserthelg

I fredags kväll var det dags för konsert. Jönköpings Sinfonietta spelade Mendehlsson och Mozart. Gustav Moqvist på piano som duktig solist till Mendehlssons pianokonsert.
20180504_210110
 
Skön avkoppling och vacker livemusik. Varje gång jag tar mig iväg på sådana här saker får jag mersmak och vill göra det igen.
Böcker och läsning

”Bokhandeln på Riverside Drive” av Frida Skybäck

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck.

20180504_130230

Charlotte är en ung kvinna med ett eget företag som går riktigt bra. Ändå är hon inte lycklig. Hon är nämligen änka, och även om det är ett år sedan maken dog, så har hon inte hittat tillbaka till livsglädjen. Vill inte hitta tillbaka. För inte kan väl livet vara värt att leva utan Alex? Här är hon när boken börjar, och det visar sig att hon haft en okänd moster i London. En moster som testamenterat en hel fastighet till henne, med inkluderande bokhandelsverksamhet. Charlotte måste resa dit för att se över allt. Väl på plats finer hon bokhandelsverksamheten i miserabelt skick och det krävs ett mirakel för att på kort tid vända allt till det bättre. Bäst vore att sälja allt och åka hem till Sverige igen. Ändå är det något i Charlottes affärssinne som triggas av det hon möter.

Frida Skybäcks första bok i feelgood-genren, och hennes femte totalt. För varje bok hon skriver växer hennes författarskap. Varje karaktär har ett egenvärde för historien, de har sina egna mål och konflikter och de förändras under berättelsens gång. Bra jobbat, Frida!

Skrivarvardag

Trögt men framåtskridande

Tidigare i veckan har mitt skrivjobb bara flutit på och jag har känt mig riktigt kreativ, men så var det inte riktigt idag. Idag var det en sådan där skrivdag när det kändes som om ingenting fungerade. Ingenting alls. Jag försökte strukturera upp lite tankar kring omskrivningen. Placera ut händelserna i rätt ordning mm. Men det var som om det inte ville släppa alls.

Så, i ett smådesperat försök att få ordning på tankarna, flyttade jag ned mig själv och skrivandet till ett café. Det blev kanske inte så mycket mer gjort, men det kändes åtminstone lite lättare att byta miljö.

Det jag har att göra nu är att försöka bryta ned de händelser som ska med i scener med konflikter och – förhoppningsvis så småningom – lösningar. Men just nu känns det som ett enormt stort projekt. Särskilt som det är så mycket som jag känner att jag måste skriva om/skriva nytt i den här versionen. Men en sak i taget, så tror jag att det löser sig på sikt.

Mål, Skrivarvardag

Processen framåt och drivkrafter

Förmiddagen har ägnats åt att kort sammanfatta de sista 20 sidorna av slutet på romanen i version 3. Det blev klart lagom till förmiddagsfikapausen. Efter det blev det mer stolpande av saker som jag behöver ta med i omskrivningen av version 4. Det blev en del och det är nu det jag behöver mala ned till händelser och scener och peta i det i ett schema för den tid de utspelar sig i. Så det är nu ett större tankearbete kommer att ta plats.

Utöver det har jag också tagit en titt på en av karaktärernas drivkrafter. Hon är en av bikaraktärerna, men en viktigare sådan som styr en hel del av ena huvudkaraktären. Vad som ligger bakom hennes handlande på ett djupare plan dök upp i huvudet häromkvällen när jag var på väg hem från jobbet, så jag satt och antecknade i telefonen för att inte glömma bort det. Det var helt enkelt för bra för att glömmas. 

Samtidigt funderar jag över hur mycket av mina bikaraktärers liv som ska få ta plats. Det är självklart viktigt att deras liv och handlingar har ett syfte och en plats i historien, annars kan jag lika gärna stryka dem. Frågan är bara hur jag lägger det på en jämn nivå, så att det inte tar över huvudkaraktärernas resor. Men tanken dök ändå upp under läsningen av den bok jag just nu håller på med (Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck). Där blev det så tydligt att alla karaktärer på något sätt har en drivkraft, ett ”problem” som får dem att agera och hantera livet på olika sätt. Självklart har jag vetat detta även tidigare, men ibland är det som om kunskap bara landar mer konkret i det man gör. Skönt när det händer. Nu gäller det bara att förvalta det på rätt sätt.

Mål, Skrivövningar och kreativitet

Sammanfattning april 2018

Det har blivit dags att sammanfatta april 2018, och det har blivit en del gjort.

 ·       8460 ord

·       Visst dagboksskrivande lunchtid.

·       1 Lära-känna-kort ur kortlek.

·       Spånande kring resultatet av en konflikt tidigare i historien. Vad gör det med tre av de inblandade karaktärerna?

·       Den senast planerade delen av historien (den del jag kallar version 4) är genomskriven och ”klar” inför nästa runda (kommande version 5).

·       Jag har läst igenom 75 sidor av version 3 av avslutningen av romanen.

 

20180427_135209
Foto: Helena Persson

En insikt av sista punkten är att jag har mycket att jobba om i kommande arbete med avslutningen av romanen. Jag undrar nästan hur mycket jag skrivit på utan koll bakåt och planering framåt. Har jag tänkt alls? Kan jag återanvända någon av de scener jag skrivit? Något i dem? Jag undrar det jag… Det är nästan frustrerande pinsamt att läsa. Kanske några småsmulor. Nåväl… Det ger mig åtminstone chansen att utveckla och förbättra till version 5. Tänk positivt!

 Och med den insikten och föresatsen går jag in i maj 2018.

Skrivarvardag

Varför inte arbetsdag?

1 maj och ledigt, men inte slappardag. Jag har läst klart de sista 12 sidorna – slutet av min roman – och gjort lite små anteckningar i texten. Sedan har jag börjat om och bara ögnat texten medan jag sammanfattat textens scener kort på papper vid sidan om. Lättare att få struktur då och bläddra fram och tillbaka när jag ska planera version 4:s avslut på romanen.

Det finns mycket att jobba på. Minst sagt. Men det är bra att jag ser det, och jag hopps kunna åtgärda det så det blir bättre än det är nu.