Balansera berättandet

Skrivförmiddag med 1 100 ord som resultat. Endast nyproduktion. Och jag är nog mest nöjd över att jag låtit en karaktär berätta en hel del information genom att bara antyda vissa saker. Det har jag med mig lite allt som oftast när jag skriver, att försöka att inte berätta allt för tydligt utan låta läsaren förstå själv. Idag kändes den delen av berättandet bra.

 

20180412_133132

Foto: Helena Persson

 

Våren är här, ute skiner solen och det blir åtminstone en fika i efter middag. Kanske till och med två…

”Frihet” av Hilary Mantel

Frihet av Hilary Mantel är första delen i en trilogi om franska revolutionen. De andra två med titlarna Jämlikhet och Broderskap.

20180407_155419

 

Här får vi följa de tre männen d’Anton, Desmoulins och Robespierre från deras uppväxt och skoltid fram till dess de verkar som advokater i det franska samhället med en vilja att förändra saker och ting. Revolutionen ligger och pyr under ytan och vi får möta dem tillsammans med familjemedlemmar, grannar, släktfejder och otroheter. Till slut eskalerar allt i och med att revolutionen bryter ut.

Det är ett driv i berättandet och saker händer slag i slag. Så till den grad att jag ofta svårt har svårt att hänga med. Kanske beror det på att jag saknar ett tydligare personbeskrivningar (skillnader mellan de tre männen som för mig känns alldeles för lika) och miljöbeskrivningar (jag ser inte mycket av miljöerna som boken utspelar sig i framför mig), liksom lite långsammare passager i berättandet där jag som läsare hinner vila. Jag lyckas inte riktigt ta till mig varken händelserna eller karaktärerna. Kanske förändras det till del två (Jämlikhet).

Kort sagt, en bok jag hade väldigt höga förväntningar på, men där de långt ifrån infriades. Tänker att jag så småningom åtminstone ger del två en chans, men inte just nu.

888 ord

Nytt pass på förmiddagen idag och skramlade ihop 888 ord. Inte helt tokigt med tanke på att jag mest ägnade mig åt nyproduktion av saker jag måste fördjupa. Jag är inte helt klar över exakt alla reaktioner och scener som ska med i det här, men jag får prova mig fram. Så småningom hoppas jag att det sitter.

Vår och vår?!

Efter en ledig påskhelg är jag nu tillbaka i skrivarvardagen. Igår började jag känna lusten och längtan tillbaka till tangentbordet. Så idag, efter lite sovmorgon, var det bara att sätta tänderna i manuset igen och det blev sådär 1300 ord. En rätt vanlig mängd efter en förmiddag.

20180406_115645

Foto: Helena Persson

På något sätt vet jag inte om det känns bra nu att våren börjar komma. Nu är vi i april, och manuset utspelar sig för tillfället i maj. Kanske kan det underlätta skrivandet i att nyttja ljuset, dofterna, vädret och växtligheten för att förstärka texten. Jag hoppas det i alla fall. Det har ibland känts lite märkligt att jag skriver om en årstid, och sedan är det en helt annan utanför fönstret.

”Musan” av Jessie Burton

Musan är skriven av Jessie Burton, som också har skrivit Miniatyrmakaren.

20180316_101452

I London 1967 kämpar Odelle Bastien, med rötter i Trinidad, med att komma in i det brittiska samhället. På ett högst oväntat sätt erbjuds hon jobb som sekreterare hos Marjorie Quick på Skeltons konstgalleri. Det blir starten på en vänskap som får Odelle att bli mer medveten om sin egen potential än vad hon någonsin trodde. Och mötet med Lawrie och tavlan han ärvt efter sin mamma ställer ännu mer på ända än hon någonsin kunnat tro.

I Spanien 1936 lever Olive Schloss som dotter till en berömd konsthandlare. Hon har själv blivit antagen till en konstskola i England, och vill gärna börja, men omständigheterna gör att hon blir kvar i Spanien. Hon möter revolutionären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa. Mötet påverkar och fördjupar Olive i hennes konstnärskap, men att våga visa några alster för den kritiske, men konstkännande, fadern är inte att tänka på. Förrän en dag allt ställs på ända.

En bok där Olives och Odelles liv korsas på ett mycket märkligt sätt. Kärlek, ambition och identitet får mig att vilja läsa mer.

Jessie Burtons sätt att bygga en historia är magnifik, och jag hoppas det snart kommer fler böcker att läsa.

Favoritcitat från boken: ”Jag hade helst sluppit välja mellan att skriva och att älska, eftersom det för mig ofta var samma sak.”

Ställa till med konsekvenser

Jag tänkte på en sak häromsistens när jag va r ute och skrivarfikade. I början när jag skrev på mitt manus hade jag nästan svårt att hitta konflikter att jobba med. (Jag tror jag har skrivit om det tidigare på bloggen.) Jag kan fortfarande ha svårt med konflikterna. Eller kanske framför allt att hitta dem. Men i ett fall nyligen är det riktigt frestande att låta en karaktärs handlande få rejäla konsekvenser. Tydliga konsekvenser. Konsekvenser som verkligen ger konflikter för båda mina huvudpersoner. Jag jämförde det med alternativet och jag blev riktigt förvånad. Helt plötsligt kändes det lättare att arbeta med konsekvenserna än att låta bli dem. Det vore till och med spännande att låta dem hända och se vad som sker med mina karaktärer.

Tänk att när jag ser mitt skrivande i det perspektivet, då märker jag faktiskt att jag utvecklas i det jag gör. Och då är det roligt att jobba vidare.