Skrivarvardag

Valborgsskrivande

Ledig måndag och jag gav mig på romanarbete och det blev en hel del gjort.

Efter 452 ord idag var jag klar med senaste delen av omskrivningen som jag skrivit på sedan i januari. När jag klippte ut delen för att spara den separat visade den sig innehålla 90 sidor (dubbelt radavstånd) och 27 458 ord. Helt okej produktion tycker jag.

20180430_094339
Foto: Helena Persson

Textsjoket är utskrivet och insatt i pärmen för det jag kallar ”version 4”. Till version 5 ska jag ta ett nytt helhetsgrepp på texten och se till så att det fungerar som det ska. Förhoppningsvis.

Efter det har jag fortsatt läsa igenom och anteckna för det som utspelar sig i romanens juni. 37 sidor totalt idag. Ett helt okej dagsverke totalt sett. Nej, faktiskt mer än okej. Så här mycket brukar jag inte få till på en dag, så jag är absolut nöjd.

Skrivarvardag

Produktivt segt

Det blev en förmiddag med drygt 1500 ord. Där någonstans går gränsen för vad jag orkar med på en förmiddag/dag vad gäller textproduktion. Eftermiddagarna får ägnas åt annat.

Hur som helst så gick sista 17-minuterspasset segast. (Jo, jag har hittat en lagom avvägning i 17½-minuterspass med paus emellan.) Men jag försökte ändå komma vidare en bit. Nu är jag nära att vara ”klar” med omskrivningen av den här delen av version 3. Det har varit en spännande process hit.

Sedan blir det planering av omskrivningen av sista fasen/upplösningen. Jag började faktiskt läsa igenom texten från förra versionen redan igår. Det blev många markeringar och tankar redan då. Tidsperspektiv att se över, tankar att ta tag i. Vad ska jag lägga in var? Och hur får jag till det i tiden med de blommor jag vill använda mig av så att det fungerar med när de blommar. Bara en sådan sak liksom…

Hur som helst… Jag inser att när jag nu tittar på en del av texten som jag inte haft ögonen på på ett tag, så är det bra att låta texten vila lite mellan omskrivningarna. Något att ta med till nästa omskrivning. Frågan är bara hur länge för att få ”rätt” ögon på texten. Det jag skrev i början av romanen är det ju faktiskt ett bra tag sedan jag tittade på nu. Svår avvägning.

Allmänt och blandat

På skrivarstolen igen

Efter förra helgens vilohelg med resa till Linköping är jag nu tillbaka på skrivarstolen igen. Det blev mest omskrivning och jag kom upp i nästan 1 600 ord. Mycket för att delar av stycket är en favoritpassage i historien. Då är det på något sätt lättare att skriva.

Jag tror jag skrivit om det tidigare, men det här med att införa en vilohelg lite då och då (sådär någon gång per månad) har gjort det lättare att orka med skrivandet. Det får helt klart vara kvar, även om det tar längre tid att bli klar med romanen. Eller… Det kanske inte tar längre tid med vilohelger, det kanske tar längre tid utan vilohelger, för kroppen och själen tar slut på energi då. Så det får bli att hitta den perfekta balansen mellan vila och skrivande.

Allmänt och blandat

Ledig helg i Linköping

Det har varit ledig helg i helgen och jag har tagit en tur till Linköping. Resan började bra med tåg som var i tid och fungerade som de skulle. Frukost ingick i 1 klassbiljetten på snabbtåget, vilket uppskattades. Dock hamnade påtåren av kaffet på min vita tröja istället för i magen, och jag hade bara en reservtröja med mig. Kanske inte bästa starten. Väl framme i Linköping köpte en ny tröja och lyckades akutbyta. Sedan strosade jag på stan en stund.

 

IMG_20180422_173515
Foto: Helena Persson

 

Efter lunch besökte jag Slotts- och domkyrkomuséet. Jag hade planer på att gå dit redan i somras när jag var i stan, men då var det stängt på grund av vattenskada. Så nu äntligen blev besöket av! Jag strosade runt i en timme och njöt av bland annat knypplade spetsar och olika kyrkotextilier och vackert kyrksilver, liksom historien kring Linköpings domkyrka och de människor som satt sin prägel på museibyggnaden som tidigare härbärgerat både kungar och biskopar. Uppskattat!

En mysig eftermiddagsfika på Berget café och tehus. Ett café med mysiga små prång, gamla soffor och goda bakverk!

IMG_20180420_152420
Foto: Helena Persson

Kvällen tillbringade jag på hotellet, och efter en tidig morgon med lång hotellfrukost och sedan lite läsning tog jag en skrivarfika på Babettes kafferi. Jo, jag skulle vara ledig, och det var jag. Från Sofia och Fabian. Men en liten spontan haiku har ingen skada gjort…

20180421_105008

 

Efter lunch blev det hemresa, och jag är nöjd, glad och påfylld.

 Vackert väder bjöd staden på båda dagarna, och jag kan verkligen rekommendera en tur till Linköping för den som vill.

 Vilsam söndag sedan hemma.

(Uppenbarligen ville texten ändra sig lite här och var, så den inte blev enhetlig i hela inlägget… Lyckades tyvärr inte klura ut varför…)

Böcker och läsning

”Själasörjaren” av Christine Falkenland

Själasörjaren av Christine Falkenland.

Själasörjaren

Erland Wallerius är kyrkoherde och lever ett i hans egna ögon harmoniskt liv tillsammans med hustrun Marta. De båda döttrarna är utflugna. Marta ägnar sig åt prästfrulivet medan Erland går fullt och fast in för kallet som präst. Det kräver mycket av honom, men han offrar det så gärna.

Så dyker Claudia upp. Claudia som gick på gymnasiet samtidigt som Erland. Hon är fylld av ett mörker och ber honom att ta hand om hennes begravning. Erland dras in i hennes kamp. En kamp som är fylld av lust, synd, nåd, tro och tvivel. En kamp mellan kroppen och själen, eller för den delen det som Erland ser som sjukt och friskt.

Samtidigt som Erland själv kämpar med det han vet är rätt, så försöker han få Claudia att lita till den tro han själv vet bär, men som Claudia så intensivt tvivlar på. Så småningom kommer det förflutna tillbaka på ett sätt som Erland inte har väntat sig.

En bok med många bibliska citat och anspelningar. Christine Falkenland har god inblick i det bibliska språket och låter det färga den egna texten. Och hon väjer inte för det som är svårt. Erland och Christine blir två motpoler som möts och texten sprakar där karaktärerna möts. En bok där jag fortsätter att läsa för att få veta hur det går.

Skrivarvardag

När jag nästan inte vill sluta skriva

Det blev lite sovmorgon idag, vilket behövdes efter en tidig morgon igår. och när jag väl kom igång blev det en del nyproduktion till en början och sedan tillbaka i fållan av det jag skrivit tidigare.

2018-04-14
Foto: Helena Persson

1 300 ord idag, och det var nästan så att jag inte ville sluta skriva. Just nu är jag i en fas där det händer så mycket roligt i berättelsen, och jag tycker så mycket om just den här delen. Men kanske är det just då det är som bäst att sluta skriva och ta helg, eftersom det då är som lättast att ta upp skrivandet igen. Jag tror det är Stephen King som varit inne på det i något sammanhang att sluta skriva mitt i en mening för att allra lättast kunna ta upp skrivandet igen nästa gång man börjar.

Det är bara att konstatera. Jag längtar redan till nästa skrivpass!

Skrivarvardag

Balansera berättandet

Skrivförmiddag med 1 100 ord som resultat. Endast nyproduktion. Och jag är nog mest nöjd över att jag låtit en karaktär berätta en hel del information genom att bara antyda vissa saker. Det har jag med mig lite allt som oftast när jag skriver, att försöka att inte berätta allt för tydligt utan låta läsaren förstå själv. Idag kändes den delen av berättandet bra.

 

20180412_133132
Foto: Helena Persson

 

Våren är här, ute skiner solen och det blir åtminstone en fika i efter middag. Kanske till och med två…

Böcker och läsning

”Frihet” av Hilary Mantel

Frihet av Hilary Mantel är första delen i en trilogi om franska revolutionen. De andra två med titlarna Jämlikhet och Broderskap.

20180407_155419

 

Här får vi följa de tre männen d’Anton, Desmoulins och Robespierre från deras uppväxt och skoltid fram till dess de verkar som advokater i det franska samhället med en vilja att förändra saker och ting. Revolutionen ligger och pyr under ytan och vi får möta dem tillsammans med familjemedlemmar, grannar, släktfejder och otroheter. Till slut eskalerar allt i och med att revolutionen bryter ut.

Det är ett driv i berättandet och saker händer slag i slag. Så till den grad att jag ofta svårt har svårt att hänga med. Kanske beror det på att jag saknar ett tydligare personbeskrivningar (skillnader mellan de tre männen som för mig känns alldeles för lika) och miljöbeskrivningar (jag ser inte mycket av miljöerna som boken utspelar sig i framför mig), liksom lite långsammare passager i berättandet där jag som läsare hinner vila. Jag lyckas inte riktigt ta till mig varken händelserna eller karaktärerna. Kanske förändras det till del två (Jämlikhet).

Kort sagt, en bok jag hade väldigt höga förväntningar på, men där de långt ifrån infriades. Tänker att jag så småningom åtminstone ger del två en chans, men inte just nu.

Skrivarvardag

888 ord

Nytt pass på förmiddagen idag och skramlade ihop 888 ord. Inte helt tokigt med tanke på att jag mest ägnade mig åt nyproduktion av saker jag måste fördjupa. Jag är inte helt klar över exakt alla reaktioner och scener som ska med i det här, men jag får prova mig fram. Så småningom hoppas jag att det sitter.

Skrivarvardag

Vår och vår?!

Efter en ledig påskhelg är jag nu tillbaka i skrivarvardagen. Igår började jag känna lusten och längtan tillbaka till tangentbordet. Så idag, efter lite sovmorgon, var det bara att sätta tänderna i manuset igen och det blev sådär 1300 ord. En rätt vanlig mängd efter en förmiddag.

20180406_115645
Foto: Helena Persson

På något sätt vet jag inte om det känns bra nu att våren börjar komma. Nu är vi i april, och manuset utspelar sig för tillfället i maj. Kanske kan det underlätta skrivandet i att nyttja ljuset, dofterna, vädret och växtligheten för att förstärka texten. Jag hoppas det i alla fall. Det har ibland känts lite märkligt att jag skriver om en årstid, och sedan är det en helt annan utanför fönstret.

Böcker och läsning

”Musan” av Jessie Burton

Musan är skriven av Jessie Burton, som också har skrivit Miniatyrmakaren.

20180316_101452

I London 1967 kämpar Odelle Bastien, med rötter i Trinidad, med att komma in i det brittiska samhället. På ett högst oväntat sätt erbjuds hon jobb som sekreterare hos Marjorie Quick på Skeltons konstgalleri. Det blir starten på en vänskap som får Odelle att bli mer medveten om sin egen potential än vad hon någonsin trodde. Och mötet med Lawrie och tavlan han ärvt efter sin mamma ställer ännu mer på ända än hon någonsin kunnat tro.

I Spanien 1936 lever Olive Schloss som dotter till en berömd konsthandlare. Hon har själv blivit antagen till en konstskola i England, och vill gärna börja, men omständigheterna gör att hon blir kvar i Spanien. Hon möter revolutionären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa. Mötet påverkar och fördjupar Olive i hennes konstnärskap, men att våga visa några alster för den kritiske, men konstkännande, fadern är inte att tänka på. Förrän en dag allt ställs på ända.

En bok där Olives och Odelles liv korsas på ett mycket märkligt sätt. Kärlek, ambition och identitet får mig att vilja läsa mer.

Jessie Burtons sätt att bygga en historia är magnifik, och jag hoppas det snart kommer fler böcker att läsa.

Favoritcitat från boken: ”Jag hade helst sluppit välja mellan att skriva och att älska, eftersom det för mig ofta var samma sak.”

Skrivarvardag, Skrivövningar och kreativitet

Ställa till med konsekvenser

Jag tänkte på en sak häromsistens när jag va r ute och skrivarfikade. I början när jag skrev på mitt manus hade jag nästan svårt att hitta konflikter att jobba med. (Jag tror jag har skrivit om det tidigare på bloggen.) Jag kan fortfarande ha svårt med konflikterna. Eller kanske framför allt att hitta dem. Men i ett fall nyligen är det riktigt frestande att låta en karaktärs handlande få rejäla konsekvenser. Tydliga konsekvenser. Konsekvenser som verkligen ger konflikter för båda mina huvudpersoner. Jag jämförde det med alternativet och jag blev riktigt förvånad. Helt plötsligt kändes det lättare att arbeta med konsekvenserna än att låta bli dem. Det vore till och med spännande att låta dem hända och se vad som sker med mina karaktärer.

Tänk att när jag ser mitt skrivande i det perspektivet, då märker jag faktiskt att jag utvecklas i det jag gör. Och då är det roligt att jobba vidare.