Valborgsskrivande

Ledig måndag och jag gav mig på romanarbete och det blev en hel del gjort.

Efter 452 ord idag var jag klar med senaste delen av omskrivningen som jag skrivit på sedan i januari. När jag klippte ut delen för att spara den separat visade den sig innehålla 90 sidor (dubbelt radavstånd) och 27 458 ord. Helt okej produktion tycker jag.

20180430_094339

Foto: Helena Persson

Textsjoket är utskrivet och insatt i pärmen för det jag kallar ”version 4”. Till version 5 ska jag ta ett nytt helhetsgrepp på texten och se till så att det fungerar som det ska. Förhoppningsvis.

Efter det har jag fortsatt läsa igenom och anteckna för det som utspelar sig i romanens juni. 37 sidor totalt idag. Ett helt okej dagsverke totalt sett. Nej, faktiskt mer än okej. Så här mycket brukar jag inte få till på en dag, så jag är absolut nöjd.

Annonser

Produktivt segt

Det blev en förmiddag med drygt 1500 ord. Där någonstans går gränsen för vad jag orkar med på en förmiddag/dag vad gäller textproduktion. Eftermiddagarna får ägnas åt annat.

Hur som helst så gick sista 17-minuterspasset segast. (Jo, jag har hittat en lagom avvägning i 17½-minuterspass med paus emellan.) Men jag försökte ändå komma vidare en bit. Nu är jag nära att vara ”klar” med omskrivningen av den här delen av version 3. Det har varit en spännande process hit.

Sedan blir det planering av omskrivningen av sista fasen/upplösningen. Jag började faktiskt läsa igenom texten från förra versionen redan igår. Det blev många markeringar och tankar redan då. Tidsperspektiv att se över, tankar att ta tag i. Vad ska jag lägga in var? Och hur får jag till det i tiden med de blommor jag vill använda mig av så att det fungerar med när de blommar. Bara en sådan sak liksom…

Hur som helst… Jag inser att när jag nu tittar på en del av texten som jag inte haft ögonen på på ett tag, så är det bra att låta texten vila lite mellan omskrivningarna. Något att ta med till nästa omskrivning. Frågan är bara hur länge för att få ”rätt” ögon på texten. Det jag skrev i början av romanen är det ju faktiskt ett bra tag sedan jag tittade på nu. Svår avvägning.

På skrivarstolen igen

Efter förra helgens vilohelg med resa till Linköping är jag nu tillbaka på skrivarstolen igen. Det blev mest omskrivning och jag kom upp i nästan 1 600 ord. Mycket för att delar av stycket är en favoritpassage i historien. Då är det på något sätt lättare att skriva.

Jag tror jag skrivit om det tidigare, men det här med att införa en vilohelg lite då och då (sådär någon gång per månad) har gjort det lättare att orka med skrivandet. Det får helt klart vara kvar, även om det tar längre tid att bli klar med romanen. Eller… Det kanske inte tar längre tid med vilohelger, det kanske tar längre tid utan vilohelger, för kroppen och själen tar slut på energi då. Så det får bli att hitta den perfekta balansen mellan vila och skrivande.

Ledig helg i Linköping

Det har varit ledig helg i helgen och jag har tagit en tur till Linköping. Resan började bra med tåg som var i tid och fungerade som de skulle. Frukost ingick i 1 klassbiljetten på snabbtåget, vilket uppskattades. Dock hamnade påtåren av kaffet på min vita tröja istället för i magen, och jag hade bara en reservtröja med mig. Kanske inte bästa starten. Väl framme i Linköping köpte en ny tröja och lyckades akutbyta. Sedan strosade jag på stan en stund.

 

IMG_20180422_173515
Foto: Helena Persson

 

Efter lunch besökte jag Slotts- och domkyrkomuséet. Jag hade planer på att gå dit redan i somras när jag var i stan, men då var det stängt på grund av vattenskada. Så nu äntligen blev besöket av! Jag strosade runt i en timme och njöt av bland annat knypplade spetsar och olika kyrkotextilier och vackert kyrksilver, liksom historien kring Linköpings domkyrka och de människor som satt sin prägel på museibyggnaden som tidigare härbärgerat både kungar och biskopar. Uppskattat!

En mysig eftermiddagsfika på Berget café och tehus. Ett café med mysiga små prång, gamla soffor och goda bakverk!

IMG_20180420_152420

Foto: Helena Persson

Kvällen tillbringade jag på hotellet, och efter en tidig morgon med lång hotellfrukost och sedan lite läsning tog jag en skrivarfika på Babettes kafferi. Jo, jag skulle vara ledig, och det var jag. Från Sofia och Fabian. Men en liten spontan haiku har ingen skada gjort…

20180421_105008

 

Efter lunch blev det hemresa, och jag är nöjd, glad och påfylld.

 Vackert väder bjöd staden på båda dagarna, och jag kan verkligen rekommendera en tur till Linköping för den som vill.

 Vilsam söndag sedan hemma.

(Uppenbarligen ville texten ändra sig lite här och var, så den inte blev enhetlig i hela inlägget… Lyckades tyvärr inte klura ut varför…)

”Själasörjaren” av Christine Falkenland

Själasörjaren av Christine Falkenland.

Själasörjaren

Erland Wallerius är kyrkoherde och lever ett i hans egna ögon harmoniskt liv tillsammans med hustrun Marta. De båda döttrarna är utflugna. Marta ägnar sig åt prästfrulivet medan Erland går fullt och fast in för kallet som präst. Det kräver mycket av honom, men han offrar det så gärna.

Så dyker Claudia upp. Claudia som gick på gymnasiet samtidigt som Erland. Hon är fylld av ett mörker och ber honom att ta hand om hennes begravning. Erland dras in i hennes kamp. En kamp som är fylld av lust, synd, nåd, tro och tvivel. En kamp mellan kroppen och själen, eller för den delen det som Erland ser som sjukt och friskt.

Samtidigt som Erland själv kämpar med det han vet är rätt, så försöker han få Claudia att lita till den tro han själv vet bär, men som Claudia så intensivt tvivlar på. Så småningom kommer det förflutna tillbaka på ett sätt som Erland inte har väntat sig.

En bok med många bibliska citat och anspelningar. Christine Falkenland har god inblick i det bibliska språket och låter det färga den egna texten. Och hon väjer inte för det som är svårt. Erland och Christine blir två motpoler som möts och texten sprakar där karaktärerna möts. En bok där jag fortsätter att läsa för att få veta hur det går.

När jag nästan inte vill sluta skriva

Det blev lite sovmorgon idag, vilket behövdes efter en tidig morgon igår. och när jag väl kom igång blev det en del nyproduktion till en början och sedan tillbaka i fållan av det jag skrivit tidigare.

2018-04-14

Foto: Helena Persson

1 300 ord idag, och det var nästan så att jag inte ville sluta skriva. Just nu är jag i en fas där det händer så mycket roligt i berättelsen, och jag tycker så mycket om just den här delen. Men kanske är det just då det är som bäst att sluta skriva och ta helg, eftersom det då är som lättast att ta upp skrivandet igen. Jag tror det är Stephen King som varit inne på det i något sammanhang att sluta skriva mitt i en mening för att allra lättast kunna ta upp skrivandet igen nästa gång man börjar.

Det är bara att konstatera. Jag längtar redan till nästa skrivpass!