Sammanfattning januari 2018

Årets första månad är redan till ända och det är dags att göra en sammanfattning på  vad jag har hunnit med.

  • Jag är igång med textproduktion igen, och fick ihop 6184 ord under månaden.
  • Under en dagsutflykt med mycket tågresande fick jag möjlighet att lyssna igenom ett poddavsnitt med Kreationslotsen Jeanette Niemi.
  • Under två skrivarfikan har jag hunnit med lika många lära-kännakort för mina karaktärer.
  • Dagboksskrivande under lunchtid två gånger i veckan
  • En vilahelg med Kalmarresa.
20180126_213325

Foto: Helena Persson

Jag kan konstatera att vilahelgen, med ett balettbesök och ett museibesök, resulterade i ytterligare en tanke på romanidé som jag skulle kunna ta mig an längre fram. Och inte en enda anteckningsbok hade jag med att skriva i. Men jag får försöka komma ihåg och skriva ned lite stolpar att spara till längre fram.

Snart dags för februari och nya manustag med ny energi.

 

Annonser

Vilohelg och resa

Det blev en resa till Kalmar i helgen och det är alltid lika trevligt att komma tillbaka till stan. Den här gången blev det ett museibesök på Kalmar läns museum och ett balettbesök i Kalmarsalen (Svansjön med ryska nationalbaletten).

Muséet har jag besökt flera gånger tidigare och den här gången drog framför allt en utställning om kyrkotextilier. I övrigt har jag tidigare haft en känsla av att i den permanenta utställningen finns en romanberättelse som väntar på att bli berättad. Den känslan blev tydligare under det här besöket. Kanske får även det här – förutom grevskapet Gränna/Visingsö och familjen Brahe – få en anteckningsbok för lite anteckningar så småningom. Som jag sagt tidigare, det där med historier och idéer tar aldrig slut och det enda jag saknar för att genomföra/berätta dem är tid.

IMG_20180127_152543

Foto: Helena Persson

Balettbesöket var en upplevelse för sig. Riktigt fascinerande att se hur det går att berätta med hjälp av dansen, musiken och kroppen som uttryckssätt. Jag trodde det skulle vara svårare att förstå, även om inte allt kändes kristallklart. Men verkligen en upplevelse att sitta så nära scenen att jag sveptes in av rökeffekterna och tydligt kunde se ansiktsuttryck och blickar. Häftigt!

IMG_20180127_152403

Foto: Helena Persson

 

Utöver det en hotellnatt inkluderande både eftermiddagsfika, kvällsbuffé och frukost. Jag vaknade dessutom rätt tidigt och det var lugnt i frukostmatsalen, vilket gjorde att jag kände att jag kunde sitta länge med kaffekopp och tidning utan att ta upp onödig plats. Eftersom jag inte åkte hem förrän mitt på dagen hann jag också med en lång, skön förmiddag på hotellet med en bok. Jag gillade också att jag på det här hotellet, den här gången, fick ett rum med egen uteplats på bryggan. Visserligen vinter och januari, men med ytterkläderna på blev det en liten stund ute på lördagseftermiddagen.

IMG_20180127_143033

Foto: Helena Persson

Hemkommen igen påfylld.

Vilahelg

Sista helgen i januari och vilahelg. Förmiddagen har jag ägnat åt att bara nöjesläsa och att försöka få ordning på uppgraderingen av datorn som började redan förra veckan och som jag aldrig fick ordning på.

Helgen kommer definitivt att innehålla mer äventyr men jag kommer berätta mer om det senare.

Jag kan i alla fall konstatera att jag känt en längtan under förmiddagen efter att gå in i skrivandet igen, vilket tyder på att vilan gör den nytta den ska. Det här behöver jag tydligen ha kvar.

Sovmorgon och skrivpass

Det bidde en lång, oplanerad, sovmorgon idag, men hann ändå med en vanlig dagsdos ord. (Cirka 1100). Och jag var tillbaka på min vanliga skrivplats, vilket kändes skönt.

20170818_114000

Foto: HP

Idag har jag fått Sofia att våga ge sig ut på en liten egen utflykt när hon fick chansen. Inte långt men ändå. Och hon har fått lite skinn på näsan i dagens båda scener. Kanske har gamla farmor F smittat av sig lite. Men i det här fallet enbart i positiv bemärkelse. Sofia behöver  det.

Nu blir det skrivfritt resten av helgen.

Bytte plats och gick på halvfart- eller?

En förmiddag när datorn plötsligt fick för sig att uppgradera och jag var tvungen att låta datorn stå kvar vid min internetkabel. Annars brukar jag alltid flytta datorn från skrivbordet i sovrummet till matsalsbordet i vardagsrummet. Det finns mer utrymme på det bordet att duka upp med pärmar och papper runt omkring än vad det gör vid mitt skrivbord som ändå har en funktionell placering då det går att nyttja i ett av rummets hörn och gör att jag får mer plats över till annat där.

Hur som haver… Uppgraderingen krånglade och har fastnat på vägen (jag avskyr när tekniken inte fungerar som den ska och jag inte begriper hur jag ska göra), och tog viss tid från skrivandet. Det blev fyra halvfokuserade pass, men ändå drygt 900 ord. Och lite förändringar i texten jämfört med förra versionen. Jag tror trots allt att jag får vara hyfsat nöjd med förmiddagen. Det går framåt om än långsamt.

Efter slaget och vad som kan hända sedan

Det har blivit en förmiddag med lite av känslorna hos karaktärerna efter scenen från igår. Hur reagerar de? Vad hände i dem efter konfrontationen? Hur känns det när de möts igen morgonen därpå? Vad får det dem att göra? Och jag måste säga att jag blev lite förvånad över Fabians reaktion. Han är mer mänsklig än jag trodde i början av skrivprojektet, vilket nu är några år sedan. Det är en trevlig förändring hos honom. Den är inte ny för mig, men jag blir ändå lika förvånad var gång jag hittar hans reaktioner.

 

20180113_113411

Foto: Helena Persson

Det är också spännande att se hur manuset växer. Jag är nu uppe i 66 000 ord och en bra bit över 300 000 tecken, nästan uppe i 400 000. Det har vuxit och blivit en lång text om bara Sofia och Fabian. Tänk att jag från början även vävde in en annan historia tillsammans med den här. Den historien finns kvar, men jag har klippt ut den, och tänker mig att jag ska jobba med den texten när jag väl är klar med Sofias historia. Det är faktiskt en trygghet att veta att jag har mer att jobba med när det här manuset är klart. Det tar liksom inte slut. Skrivandet är oändligt liksom antalet historier.

 

Nu tar jag dock helgvila.

Varierat och känsloladdat

Idag har jag skrivit mig igenom en scen som verkligen ställer saker på sin spets hos Fabian och Sofia. En av alla gånger det gör det. Det kommer att vändas på ända ett par gånger till, men snaran börjar dras åt nu så att säga. 

Och den här förmiddagen har jag på 1400 ord jobbat om en scen och från att den från början varit helt ur Sofias perspektiv, nu visas hur bådas. Förhoppningsvis till det bättre. Annars får jag ändra tillbaka igen.

 Jag måste säga att jag är glad åt att vara igång med textproduktionen igen. Även om jag lever mig in i karaktärerna även i planeringsdelen, så känns det ännu mer som om jag känner mer av dem och deras känslor när jag väl måste sätta det på pränt. Det är mycket känslor mellan dem just nu.

20180112_092000

Foto: Helena Persson

 

Kom upp i 64 000 ord i den här manusversionen idag. Det växer för vart pass och jag ser fram emot att, förhoppningsvis i år, få skriva ut den här versionen och läsa igenom den för ett nytt helhetsgrepp inför nästa version.

 

#skrivarvardag