Att alltid ha med sig

 

Det är inte ofta jag inte alls har med mig något som rör mitt skrivande.  

Hemma ligger det papper och pennor lättillgängligt över i stort sett hela vardagsrummet, och i sovrummet finns både pennor och kladdlappar. Köket innehåller ”endast” inköpslistan för maten. Således är det bara badrummet som är helt fritt från skrivattiraljer.

Till jobbet har jag med mig en skrivkasse som jag tar med mig på lunchen för att kunna utnyttja tiden då, samt koppla bort jobbet.

 I de flesta av mina (hand-)väskor finns både pennor och anteckningsböcker för att kunna anteckna/skriva ifall idéer eller behov dyker upp.

Detta till trots går jag ofta och tänker på vilka möjligheter jag kan ordna för att fortsätta öka mina skrivtillfällen. En extra lättburen kasse att stoppa med mig som innehåller en anteckningsbok och penna kanske? En kasse som lätt går att stoppa i en annan väska som jag bär med mig när jag går hemifrån?

Allt för att det ska finnas möjlighet att anteckna när idéer och tankar kommer upp. För det gör de. Och trots alla papper och pennor i min omgivning känns det ändå aldrig som att jag har rätt plats/anteckningsbok med mig för att kunna göra anteckningen.

2016-08-12 14.05.25

Foto: Helena Persson

En annan tanke som dyker upp här är vad det gör med mig att alltid vara uppkopplad mot skrivandet. Släpper jag någonsin tankarna på skrivandet? Vilar jag aldrig? Inte ens när jag har planerat in vila har jag helt lätt för att inte ta med mig skrivandet om jag ger mig hemifrån.

Kan denna vilorädsla vara en sak som står i vägen för att hitta lösningar? Som i måndags när jag skrev om att hitta lösningen på farmor Fs hemlighet? Den där lösningen som inte vill dyka upp.

Det är svårt att hitta balansen tycker jag. Balansen mellan vila och (skriv-)aktivitet. Även om jag inte kan sitta aktivt med skrivandet lika mycket under veckan som jag kan under fredag-lördag så finns ju skrivandet närvarande i form av anteckningsböcker och tankar. 

Hur gör ni andra för att hitta rätt balans? Hur mycket finns skrivandet med tankemässigt/fysiskt när ni är någon annanstans än hemma vid skrivbordet?

Annonser

Gösta Berlings saga

 
Längre fram i december ska jag ge mig iväg på teater. Det blir Gösta Berlings saga på Göteborgs stadsteater. När jag läser om hur repetitionerna går, så blir jag riktigt nyfiken och ser fram emot föreställningen än mer än när jag köpte biljetten i september.
 
Parallellt med detta läser jag om boken. Det är också en ny upplevelse, trots att jag läst boken tidigare. Ska bli spännande att se vad jag tycker om relationen mellan bok och teaterföreställning så småningom.

Hemligheterna

Jag klurar just nu en del på hur jag ska få till bipersonen farmor Fs hemlighet. Jodå. Jag har nog skrivit om det förr, och hon håller stenhårt på sitt inre. Jag vet på något sätt att det är en person som dyker upp från hennes förgångna (förmodligen släktrelaterad). En person som på något sätt är sjuk och/eller utblottad när den dyker upp i historien (först genom sändebud).

 Det jag inte vet riktigt är hur farmor F ska reagera och agera, mer än att till en början skjuta personen ifrån sig. Till slut måste ju något hända. Men vad, och hur? Vad händer när de möts och hur löser sig problemet på ett trovärdigt sätt?

Det är inte en stor del av historien, men en del jag känner att jag måste få till för att det ska hända något med farmorkaraktären. Något som gör att hon utvecklas och förändras. Jag vet bara inte exakt hur det ska gå till. Och så har det känts under lång tid. Envetna karaktär!!! Och det är så typiskt farmor F att inte vilja dela med sig.

Jag har börjat spåna lite kring det i ett par tankekartor. Men än så länge inte kommit jättelångt. Förhoppningsvis kan jag få tid över att fortsätta tankarna och att det kommer idéer på lösningar någonstans.

Vilken ände på tråden?

Det blev sovmorgon idag. En ordentlig sådan. Men jag tror den behövdes för att komma ikapp mig efter veckan som varit. Sedan har det blivit några pass nu på förmiddagen av fortsatt jobb med scenarbete till nästa omskrivning. 

Det kom också en liten fundering kring om jag inte borde börjat planeringen av den här omskrivningsdelen med en tidslinje. Bara för att få en kort översikt på ett enda blad över hur jag ska lägga upp saker och ting. Hur förhåller de sig till varandra tidsmässigt? Så att inte allt händer på en vecka, utan att jag pytsar ut händelserna över ett längre tidsperspektiv. Därav blev det en snabbskissad tidslinje idag också över hur det ser ut, eller borde se ut i alla fall. Bra att hänga upp tanken på.

20171125_114255

Foto: Helena Persson

Men när jag får sådana här idéer börjar jag ibland också fundera på hur och var jag ska lägga energin när jag får tanken mitt i en annan process. Som nu när jag skriver ned vilka scener jag ska ha med, och vad som händer i dem. Ska jag avbryta ett arbete för att påbörja ett annat som jag inte vet hur mycket tid det tar? Eller ska jag vänta med till exempel tidslinjen till senare? Nu tog den ju inte så lång tid, och jag tror den hjälper upp. Men om jag hela tiden skulle påbörja nya grejer så kommer jag aldrig vidare i processen med omarbetningen. Svårt. Tror jag får fixa en lista på saker att se över till nästa hela omarbetning, så att jag då vet hur jag ska gå till väga, vad jag behöver tänka på och får ett bra omtag på arbetsprocessen.

Dagens förmiddagsvärk

Efter att äntligen ha blivit av med två dagars spänningshuvudvärk fick jag värkt fram fem förmiddagspass á cirka 15-17 minuter. Skönt. Det finns fortfarande saker att leta reda på vad gäller hemligheter, upplägg, vad jag behöver utveckla/infoga i den här delen av romanen. Och det kommer utvecklas än mer till nästa omskrivning inser jag.

Jag hoppas dock att det efter nästa version börjar bli mindre stora saker att jobba med och att jag kan gå mer in på detaljer i texten. Men jag kanske har fel, och än så länge är det långt dit. Ett pass i taget, så går det trots allt framåt.

Attiraljer

För några veckor sedan vann jag ett presentkort på ortens bokhandel. Mycket trevligt tyckte jag. Sedan har jag klurat och funderat lite på hur jag ska använda det och i fredags slog jag till.

20171117_164012

Foto: Helena Persson

 

Stort ritblock för att kunna skriva/teckna upp större perspektiv på kapitel mm. Kanske något rutsystem för respektive kapitels scener, karaktärsutveckling eller så. Jag har en lätt dimmig bild/känsla av vad det ska användas till, och tror det kommer klarna till nästa omskrivning. Jo, jag har ju en ritrulle också, men det här känns som ett mer hanterbart alternativ just nu.

Pennor behövs alltid. Eller hur?!

Bok. Del två i en serie där del ett ligger i bokhyllan och väntar. Utspelar sig i Frankrike under franska revolutionen. Alltså ganska nära den tid min egen historia utspelar sig i, fast min plats är i Sverige. Att läsa in sig över lag på tiden både nationellt och internationellt är knappast en dum idé.

Tejprullen… Tja, nuvarande tejprulle är helt enkelt på väg att ta slut, så då är det bra att köpa en ny.