Efter ett par timmars skrivarbete nu på förmiddagen kom jag så igenom läsningen av det textavsnitt som står i begrepp att skrivas om. Jag har noterat scener, gjort anteckningar mm. Men framför allt efter avslutad genomläsning så har jag skrivit ned några övergripande frågor att ta med mig.
- Vart leder scenen?
- Är den nödvändig?
- Hur utvecklas karaktären?
- Vart vill jag att utvecklingen/förändringen av karaktären ska leda?
- Hur vill jag att förändringen märks?
Kanske frågor jag borde tagit med från början den här omskrivningen, särskilt som jag tänkt mig fokus på just karaktärsutvecklingen. Men som jag varit inne på så många gånger tidigare. Det är med utvecklingen jag utvecklas och det är först i efterhand (eller efter hand) som jag lär mig hur jag skulle ha gjort. Men då kan jag ju ta med det till kommande arbete med romanen.
Jag har också tagit med mig några tankar kring vad som behöver fördjupas/inte får komma bort med en av karaktärerna, och också att fundera kring om jag kan skriva en karaktärs utveckling i kortare avsnitt, så att de inte tar så mycket tid.
Utöver det har jag säkert fler tankar till som jag ännu inte hunnit se över än, men som finns antecknade från tidigare i processen. Saker som jag planterat tidigare och som jag inte får glömma att plocka upp till exempel.
Jag kan bara säga att jag ser fram emot att dra igång med planeringen av vad som ska vara med i omskrivningen av nästa avsnitt och hur det ska skrivas om. Snälla skrivarfredag, kom snart igen!
Livet med orden 
Du gör så rätt i att ställa de här frågorna. Utan dem riskerar skrivandet att bara fyllas på utan eftertanke. Något som visserligen kan vara roligt i sig men som kan dra iväg rejält och manuset blir mastigt eller tunt (på samma gång t.om.) och utan tydlig riktning.
Ja. Det kanske inte är några revolutionerande frågor egentligen. Jag har fått dem till mig tidigare men först nu är det som om jag verkligen landar i dem.
Under mina första genomskrivningar av romanen har det varit som om jag haft fullt sjå att gå ned själva historien på präntatt det är först nu jag lyckas lyfta blicken något högre och se mer av helheten på något sätt. Det är skönt när man kan se att ens utveckling går framåt. Förhoppningsvis i alla fall 😊