Snabbt och långsamt berättande

Jag har nog varit inne på detta tidigare med snabbt och långsamt berättande. Eller så har jag bara tänkt tanken.

Nyligen har jag ju sett om både BBC-inspelningen från 1995 och filmatiseringen från 2005 av Stolthet och fördom. BBC-inspelningen är en serie på 5-6 timmar, medan filmen är på två timmar, knappt. Det blev så tydligt för mig när jag såg de olika inspelningarna så tätt inpå varandra (inom 2-3 veckor). Självklart hinns mer med på längre tid. Fler karaktärer hinner ta plats, visa sina särdrag och de olika konflikterna i serien hinner djupna på ett helt annat sätt än i filmen.

Den senare har fått komprimeraberättandet, det är snabbare klipp, kortare replikskiften och scenväxlingarna är snabbare. Det måste vara ett större driv för att hinna med. Några karaktärer som finns med i både boken och TV-serien är också bortplockade i filmen. De hinner helt enkelt inte få något utrymme.

De här skillnaderna får mig att fundera över vilket tempo jag vill ha i boken. Hur snabbt kan det gå utan att det blir för snabbt och läsaren inte hinner med? Och hur mycket kan jag sakta in i berättandet utan att det blir för långsamt och så tråkigt att jag tappar läsaren. Det handlar förmodligen om att hitta en bra balans här och experimentera mig fram.

Fördelen med filmatiseringen som jag har på dvd är att det finns en hel del extramaterial. Bland annat berättas om reglerna för dejting på 1700-talet, jag får följa med in i de gods som används för inspelningarna och se fler bilder och en del annat. Intressant och givande, helt klart.

Annons