Mål

Sammanfattning oktober 2017

Då var det dags för en ny månadssammanfattning, och den här gången fick jag ned ett antal punkter trots att jag tyckte det tagit längre tid med det mesta.

  • Jag har fortsatt med dagboksskrivandet på lunchtid, liksom att lära känna karaktärerna via kortlekar med frågor.
  • Jag har läst, sammanfattat och ställt frågor till den textdel jag står i begrepp att skriva om.
  • Jag har sammanfattat frågor att ta med till omskrivningen av nästa stycke.
IMG_20171028_084903
Foto: Helena Persson
  • Gjort tankekartor över stycket att skriva om.
  • Noterat vad jag behöver jobba vidare med för respektive person och sorterat det.
  • Påbörjat arbetet med att spalta upp händelser/scener som står i begrepp att skrivas om. Jag ser över innehåll och angreppspunkter med mera.
Allmänt och blandat

Greve Sparre ligger pyrt till

Jag har suttit och klurat en del på det där med hur jag ska titulera mina karaktärer så det blir lite variation på det. Min sociala miljö för romanen är ju adelskretsar 1791, med viss kunglig glans lite här och var. Det blir många grevar. Väldigt många grevar. Jag har sökt efter svenska adelstitlar för att få lite inspiration till variation. Men det enda alternativet för en svensk adelstitel, förutom greve, är friherre (som tilltalas baron).

Ett tag var jag inne på att använda titeln hertig/hertiginna på några av mina adelsmänniskor. Men efter vad jag förstår så är det bara kungligheter i Sverige som förlänas hertigdömen, vilket gör att de enda hertigar jag kan använda mig av i historien är Gustav III:s båda bröder hertig Karl (senare Karl XIII) och hertig Fredrik. De finns någonstans i periferin av min historia, men är inte alls framträdande.

I andra länder finns fler adelstitlar, och vissa av dess bärare kan finnas i Sverige, men att få till det på rätt sätt i en 1700-talsmiljö känns lite klurigt. Därför tror jag att jag för tillfället gör säkrast i att använda mig av det jag vet med säkerhet.

Kanske får jag helt enkelt byta ut någon eller några grevar och göra om dem till friherrar/baroner istället. Den där greve Sparre till exempel ligger pyrt till för en ny titel tror jag bestämt.

 

Allmänt och blandat

Nästan plus minus noll

Jag lade till en penna till dagens bokköp i bokhandeln och kom över den magiska summan 150 kr. Det gjorde att jag fick spela på lyckohjulet med vinst varje gång. Vad hjulet stannade på?

20171028_114625
Foto: Helena Persson

Ett presentkort på 150kr. Inte tokigt alls tycker jag. Det gick ju nästan jämnt upp Jag tror bestämt det får bli ”skrivpengar” det. Frågan är bara vad jag behöver investera i? Skissblock för att rita upp tankekartor/översikter av historien? Bok att läsa för inspiration? Fler pennor och anteckningsböcker? Det tål att tänka på.

Allmänt och blandat

Vilofredag

Idag har det varit välbehövlig vilofredag. Förmiddagen har till största delen tillbringats i soffan för läsning. Både viss skrivlitteratur i tidningen Skriva, och Patrik Lundbergs bok Facit – Konsten att skriva krönikor.

Men det har också blivit ren skönlitteratur i form av Philippa Gregorys bok Den blå hertiginnan, Nina Georges bok Den lilla bokhandeln i Paris och Sagor att läsa och berätta som Harriette Söderblom är redaktör för.

20171027_113033
Foto: Helena Persson

Reflektionen för dagen är att det är svårt på morgonen att komma igång att tillåta mig att vara ledig. Jag är en så inrutad vanemänniska att kroppen och huvudet gärna vill gå igång på skrivandet när det är fredagsmorgon. Och det är positivt, eftersom det är det jag vill göra på mina lediga fredagar och lördagar. Förhoppningsvis gör det gott för fortsatta arbetet att ta mig den vilan.

Det som jag dock oroar mig för lite är att jag tappar de tankebanor jag haft och som jag inte har hunnit skriva ner än. Jag blir rädd att de inte finns kvar när jag tar upp skrivandet igen om två veckor. Men eftersom jag levt med skrivandet och den här texten så länge nu, så hoppas jag ändå att det ska fungera. Kanske blir det tvärtom att vilan gör att de gamla tankarna behålls och fler nya tankar strömmar till. Jag får hoppas på det.

Allmänt och blandat

Lösa anteckningars glömska

Jag har många gånger funderat på bästa sättet att samla ihop alla lösa anteckningar jag gör till min roman. Noteringar med tankar som är bra att komma ihåg, insikter om karaktärer, nedskrivna bakgrundshistorier, beskrivningar av än det ena än det andra eller frågor att ta tag i och så vidare.

Ni skulle bara veta hur det ser ut med pärmar här hemma. Pärmar fyllda med papper, mycket prydligt sorterade i fliksystem. Anteckningar om olika karaktärer, deras bakgrundshistoria, papper med hund- och hästraser som fanns på 1700-talet.Och så vidare och så vidare.

För att inte tala om alla post-it-lappar som ligger och dräller på olika ställen så länge att jag till slut glömmer bort var de ligger och vad de handlade om egentligen.

20171013_165011
Foto: Helena Persson

Men hur ofta tror ni jag tittar i pärmarna och på post-it-lapparna? Och hur ska jag komma ihåg var någonstans jag sparade alla bra anteckningar och noteringar? Jag har säkert bra många mer spaltmetrar av anteckningar och funderingar än jag kommer ihåg och vet med mig.

Frågan är hur jag ska sortera detta på bästa sätt? Eller om jag verkligen behöver sortera mera (mer än post-it-lapparna som jag inte har någon gemensam plats för) eftersom mycket sitter ordentligt insatt i pärmar. Frågan är väl snarast: hur ska jag komma ihåg att hitta tillbaka och titta på anteckningar, frågor och insikter jag gjort under processens gång. Hur uppdaterar jag insikterna och karaktärernas utveckling efter hand som skrivprocessen fortskrider? Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt detta bakland, alla dessa insikter och noteringar. Det känns som om det mest ligger och dräller och tar upp plats medan jag ångar vidare mot nya insikter.

Hur gör ni andra som skriver? Har ni något särskilt system? Eller struntar ni i allt och litar till att ni har det ni behöver i huvudet?

Allmänt och blandat

Att skriva till mitten från två håll

Trots att jag har en bra bit kvar av min tredje genomskrivning av romanen så har jag med mig tankar till den fjärde genomskrivningen. Jag noterar tankar att jobba med, trådar jag inte får missa, frågor som dyker upp kring storyn. Men också tankar kring arbetssätt.

Jag tror det var på författaren Simona Ahrnstedts blogg (ev på en tidigare adress) som jag för så länge sedan att jag inte längre har kvar direktlänken, läste att hon skrev en bok från starten till mitten och sedan från slutet till mitten. Detta för att få alla trådar att hänga samman, få slutet att hänga ihop med början och inte missa något.

Förmodligen är detta inte en helt tokig idé med tanke på att väldigt mycket händer under en skrivprocess som sker under lång tid, och det gäller att få historien att hålla ihop. Kanske en idé att ta med till skrivprocessen för nästa version. Förhoppningsvis gör det att jag får ihop en text som inte innehåller (särskilt många/lika många) luckor, ologiskheter och trådar/personer som försvinner som hittills.

Tack för tipset Simona!

Skrivarvardag

Planera, tänka, strukturera

Lördagens förmiddagspass har inneburit en del jobb med att strukturera upp noteringar från tidigare. Vilka tankar som hör ihop med vilken person till exempel, och notera på vilken plats han/hon är när det händer. Jag har också börjat strukturera upp mer konkret vilka scener jag behöver ha och var. Vad är avsnittets angreppspunkt till exempel, och vad händer på de olika platserna.

IMG_20171020_142150_250
En bild från gårdagens skrivarfika. Foto: Helena Persson

 

Skönt att vara igång med tankearbetet. Nu dröjer det nog ett tag till nästa gång dock, då det är vilahelg inbokad nästa helg. Vi får se vad det blir av den helgen. Jag hoppas dock att tankearbetet inte försvinner helt, och att inte startsträckan blir alltför långt av ett par veckors skrivuppehåll. Den finns där alltid, mer eller mindre, men ju längre uppehåll desto större startsträcka. Eller större startsträcka när jag byter uppgift och inte landat i hur jag ska tänka i den nya uppgiften. Men vilan är också viktig för att orka hela vägen.

Skrivarvardag

Struktur-fredag

I morse var det lite svårt att hitta ingången för att komma igång. Jag visste på ett ungefär hur jag skulle göra, men kunde inte hitta ingången att göra det på. Punktform eller tankekartor? Det tog nog ett 20-minuters arbetspass innan jag hittade vägen att gå för förmiddagen, men sedan lossnade det.

Det blev strukturarbete med tankekartor. Att se vad texten handlar om och försöka koka ned det i vettiga trådar. Det är en utmaning i att inte bli för detaljerad utan hålla sig till huvudspåret. Ändå blev det fyra sidor tankekartor. Kanske för att det händer mycket.

 

IMG_20171020_102312
Foto: Helena Persson

 

Tanken nu är att försöka strukturera upp fortsättningen ännu mer. Hur ska stycket utvecklas? Hur ska karaktärerna utvecklas? Vad vill jag ha med? Vad är viktigt? Vad har jag noterat tidigare som jag inte får glömma bort? Och så vidare.

Processen går vidare.

Skrivarvardag, Skrivövningar och kreativitet

Hur gör mr Darcy?

Trots att jag sett filmatiseringen av Jane Austens bok Stolthet och fördom ungefär så många gånger att jag tappat räkningen för länge sedan så lär jag mig hela tiden något nytt när jag ser den.

Senaste titten för några veckor sedan har bland annat fått tankarna att klura kring vad som får huvudpersonen att ändra sin syn på antagonisten. I det här fallet ställer jag mig frågan: Hur ändras Elizabeth Bennets syn på mr Darcy, och varför? Likaså frågar jag mig om mr Darcy: Hur ändras mr Darcys syn på Elizabeth, och varför?

I det här fallet är det nog en långsam process hos båda karaktärerna. I början av storyn gör sig Elizabeth fördomar om hurdan mr Darcy är som person och hans stolthet driver henne att göra sig lustig över honom. Han är definitivt inte en man hon lockas av eller drömmer om. Snarare tvärtom. Mr Darcys stolthet å andra sidan gör att han ser ned på Elizabeth och hennes familjs status som är lägre än hans egen. Det här är definitivt inte en äktenskapskandidat i hans ögon. Ändå är det något som drar dem till varandra och de går i vägen för varandra på olika sätt, även om Elizabeths intresse lutar mer åt mr Wickham än mr Darcy.

Stolthet och fördom

Mitt i boken – där det är som mörkast, och som jag bloggat om här – kommer mr Darcy med ett giftermålsanbud till Elizabeth. Han framför det mot sin egen vilja. Och hans stolta sätt att framföra det på, där han sågar hennes familjs manér och ursprung på alla sätt han kan, sårar Elizabeth djupt och hon avfärdar honom i skarpa ordalag. Bland annat har han avstyrt ett lämpligt parti för hennes syster på dessa grunder. Hennes fördomar om honom stärks och han är inte vatten värd.

Hur ska det härifrån gå att vända skutan så att karaktärerna som så uppenbart ”ska” ha varandra till slut får varandra? Vad får Elizabeth att ändra sig om mr Darcy och se honom med andra ögon? Vad får mr Darcy att svälja stoltheten och istället se henne för den kloka, omtänksamma och smarta kvinna hon faktiskt är.

Det är en intressant process att följa, och det får mig att tänka att jag kanske kan försöka jobba fram en liknande process hos mina egna karaktärer. Kanske jobba lite med frågorna:

  • Vad är karaktärernas första intryck av varandra och varför tycker de så illa om varandra?
  • Hur kör de varandra så i botten att det inte verkar finnas någon ljusning i tunneln?
  • Hur vänder processen så att de till slut ser varandra med positiva ögon och kanske till och med älskar varandra?
  • Vad tilltalas de av hos motparten?

Som jag skrivit tidigare så är det på intet sätt några revolutionerande nya grepp på berättande jag upptäcker. Det är bara att blivit så tydligt för mig, och något som förhoppningsvis gör det lättare för mig att bygga upp min historia på bästa möjliga sätt. Jag hoppas det kan vara något att jobba vidare med i en översikt över nästa version då jag tänker mig ett helhetsgrepp på historien innan jag börjar med textproduktionen igen.

Så… Hur gör mr Darcy egentligen för att vinna Elizabeths hjärta? Det är tydligen frågan att svara på…

Böcker och läsning

”Ännu ett liv” av Theodor Kallifatides

Ännu ett liv av Theodor Kallifatides.

 

20171006_074608

Efter ett långt skrivande liv bestämmer sig Theodor Kallifatides för att det nu är dags att sluta skriva. Det finns ändå ingenting kvar att berätta. Han gör sig av med skrivarlyan och försöker landa i sitt nya liv och hitta nya rutiner. Men det vill sig inte riktigt. Vem är han i det här livet? Vad ska han göra?

Theodor försöker skriva på nytt, men orden vill inte komma till honom. I detta mellanläge befinner han sig. Skriva eller inte skriva? Men tankarna står inte still för det. Han betraktar omgivningen. Samhället. Funderar över yttrandefriheten och dess både gränser och möjligheter. Över hur det är att ha både emigrerat och immigrerat. Och slutligen även resan tillbaka till Grekland tillsammans med hustrun, och händelsen som är så viktig och förlösande för honom.

En vacker och tänkvärd bok av en man med djup och enorm kärlek till språket, sin omgivning och berättandet. Jag vill läsa med penna i handen och stryka under, notera utropstecken och läsa långsamt. Det är en fröjd att läsa Theodor Kallifatides när han skriver så här.

Skrivarvardag

Att landa i frågorna

Efter ett par timmars skrivarbete nu på förmiddagen kom jag så igenom läsningen av det textavsnitt som står i begrepp att skrivas om. Jag har noterat scener, gjort anteckningar mm. Men framför allt efter avslutad genomläsning så har jag skrivit ned några övergripande frågor att ta med mig.

  • Vart leder scenen?
  • Är den nödvändig?
  • Hur utvecklas karaktären?
  • Vart vill jag att utvecklingen/förändringen av karaktären ska leda?
  • Hur vill jag att förändringen märks?

Kanske frågor jag borde tagit med från början den här omskrivningen, särskilt som jag tänkt mig fokus på just karaktärsutvecklingen. Men som jag varit inne på så många gånger tidigare. Det är med utvecklingen jag utvecklas och det är först i efterhand (eller efter hand) som jag lär mig hur jag skulle ha gjort. Men då kan jag ju ta med det till kommande arbete med romanen.

20171014_114145
Foto: Helena Persson

Jag har också tagit med mig några tankar kring vad som behöver fördjupas/inte får komma bort med en av karaktärerna, och också att fundera kring om jag kan skriva en karaktärs utveckling i kortare avsnitt, så att de inte tar så mycket tid.

Utöver det har jag säkert fler tankar till som jag ännu inte hunnit se över än, men som finns antecknade från tidigare i processen. Saker som jag planterat tidigare och som jag inte får glömma att plocka upp till exempel.

Jag kan bara säga att jag ser fram emot att dra igång med planeringen av vad som ska vara med i omskrivningen av nästa avsnitt och hur det ska skrivas om. Snälla skrivarfredag, kom snart igen!

Skrivarvardag, Skrivövningar och kreativitet

Hur jag fick Fabians motiv?

Japp… Ny fredag och nytt läsarbete. Flera sidor, och jag är så glad att jag hela tiden kommer på tankar att korrigera och frågor att ställa till texten. Som Fabians motiv för att välja Sofia, som kom fram mer tydligt i dagens textavsnitt. Det som i början av min skrivprocess kändes rätt otydligt fick helt plötsligt tre till fyra punkter som alla känns lika logiska och som delar i historiens helhet. Har jag kanske skrivit fram det omedvetet? Eller är det bara så att min skriverfarenhet är större och att jag ser det tydligare nu? Oavsett är jag glad att jag fick tag på tanken. Ska bara hitta rätt plats för post-it-lappen och övriga anteckningar så att inte listan försvinner för fortsättningen av arbetet. Den här insikten kändes nämligen viktig att behålla för historien.

Allmänt och blandat

Tvivel på att bli klar?

Ibland funderar jag på det där med att jag skriver på en roman och att jag berättar om att jag gör det så här på sociala medier. Jag har ju en ambition att boken ska komma ut. Någon gång. Helst inte om alltför många år.

Men ibland slår mig tanken: Tänk om den inte blir klar? Eller inte utgiven? Vad gör jag då? Har jag ingett falska förhoppningar? Hur många kommer bli besvikna om boken inte kommer ut? Många? Inga alls? Bara jag själv? Frågor som känns lite märkliga att tänka på. För visst kan det bli så att det inte blir något av allt mitt arbete och slit. Mina förhoppningar och min längtan.

Ändå kan jag inte låta bli att jobba vidare. Om jag inte fortsätter att skriva blir det ingen bok alls. Och blir det ingen bok trots att jag skriver, så har jag åtminstone haft trevligt själv under tiden. Och lärt mig massor.

Kanske får jag sitta med skämsmössa och svikna förhoppningar så småningom, eller också kommer jag faktiskt att lyckas. Vilketdera det blir, vet jag ju inte om jag inte testar fullt ut. Vad andra tycker och tänker, ja, det kanske jag inte ska bry mig så mycket om just nu…

Böcker och läsning

”10 misstag författare gör” av Kristina Svensson, Kim M. Kimselius och Lennart Guldbrandsson

10 misstag författare gör av Kristina Svensson, Kim M. Kimselius och Lennart Guldbrandsson.

20171003_143553

Här är boken för alla aspirerande författare. De tre författarna i Tre hattar har tillsammans mer än 30 års erfarenhet av bokbranschen på olika sätt. I boken presenterar de olika misstag som aspirerande författare ofta gör. Som att lägga tiden på fel saker, inte kunna ta kritik, samarbetar med fel personer, ger upp eller lyssnar på självutnämnda experter. Generöst delar författarna med sig av sina egna misstag och berättar hur det påverkat dem själva och deras skrivande.

Jag blir lättar över känslan att inte vara ensam om mina upplevelser, hittar inspiration att våga jobba vidare och inte ge upp min bokdröm, men blir också uppmuntrad att våga stå på egna ben och både våga klara mig respektive tänka själv.

En bok som kan läsas från pärm till pärm, men också användas som uppslagsbok och återkomma till när jag funderar över hur det egentligen var jag ”skulle göra” för att slippa göra om andras misstag.

Allmänt och blandat, Skrivarvardag

Snabbt och långsamt berättande

Jag har nog varit inne på detta tidigare med snabbt och långsamt berättande. Eller så har jag bara tänkt tanken.

Nyligen har jag ju sett om både BBC-inspelningen från 1995 och filmatiseringen från 2005 av Stolthet och fördom. BBC-inspelningen är en serie på 5-6 timmar, medan filmen är på två timmar, knappt. Det blev så tydligt för mig när jag såg de olika inspelningarna så tätt inpå varandra (inom 2-3 veckor). Självklart hinns mer med på längre tid. Fler karaktärer hinner ta plats, visa sina särdrag och de olika konflikterna i serien hinner djupna på ett helt annat sätt än i filmen.

Stolthet och fördom

Den senare har fått komprimeraberättandet, det är snabbare klipp, kortare replikskiften och scenväxlingarna är snabbare. Det måste vara ett större driv för att hinna med. Några karaktärer som finns med i både boken och TV-serien är också bortplockade i filmen. De hinner helt enkelt inte få något utrymme.

20171001_171530

De här skillnaderna får mig att fundera över vilket tempo jag vill ha i boken. Hur snabbt kan det gå utan att det blir för snabbt och läsaren inte hinner med? Och hur mycket kan jag sakta in i berättandet utan att det blir för långsamt och så tråkigt att jag tappar läsaren. Det handlar förmodligen om att hitta en bra balans här och experimentera mig fram.

Fördelen med filmatiseringen som jag har på dvd är att det finns en hel del extramaterial. Bland annat berättas om reglerna för dejting på 1700-talet, jag får följa med in i de gods som används för inspelningarna och se fler bilder och en del annat. Intressant och givande, helt klart.

Skrivarvardag

Sov igång

Det blev en sovmorgon idag, då jag vaknade ungefär samtidigt som jag brukar komma igång med skrivandet. Troligtvis behövde kroppen det. Först vid 10 kom jag igång med själva skrivarbetet.

Jag fortsatte där jag var igår med att läsa igenom text, sammanfatta och ställa frågor till texten. Kommentera vad jag behöver tänka på, om det är något jag ska stryka eller liknande. Det är intressant, för jag får en känsla av att jag verkligen har jobbat med karaktärsutvecklingen den här omgången som det var tänkt. Jag hoppas att det inte bara är en känsla, utan att det faktiskt är något som syns/märks i texten.

Det är många tankar som kommer upp. Jag har tidigarelagt en del insikter och information hos karaktärerna, som i förra versionen låg i det avsnitt jag står i begrepp att skriva om nu. Hur ska jag hantera det? De kan ju inte utveckla/få veta samma sak en gång till. Vad ska hända med/i dem istället? Om de reagerar på ett sätt på något som inträffar tidigare i texten, men nu reagerar på ett helt annat sätt, vad beror det på? är reaktionen rimlig? Är det en utveckling? Beror det på situationen?

Det finns som sagt mycket att ta tag i, och det är en process som får mig att växa som författare.

Allmänt och blandat

Frågorna hopar sig

Idag har jag börjat läsa igenom det avsnitt jag har framför mig för omskrivning. Jag märker nu att jag jobbat mycket i tidigare avsnittet med vilken information jag gett där, men som jag i tidigare version av romanen lämnat först senare. Det gör att jag måste hantera hur jag skriver scenerna i den här versionen och vad jag lämnar ut där, respektive hur karaktärerna reagerar på det. Det blir inte bra om samma sak händer flera gånger, och det har varit lite av ett problem i mina tidigare versioner, så det måste jag försöka komma ifrån.

IMG_20171006_110501
Foto: Helena Persson

Samtidigt märker jag att jag ställer många frågor till texten också när jag läser den, sätter post-it’s med noteringar i texten, skriver frågor i sammanfattningen vid sidan om, och kommer ofta på idéer på saker att förbättra och använda vidare.

Till nästa omskrivning kommer jag ha så många fler sätt att ta mig an arbetet. Det gör mig glad att känna att jag hela tiden ser nya vinklar och saker att förbättra. Det tyder på en utveckling. Samtidigt måste jag också, så småningom, våga dra gränsen för när det är dags att sluta förändra. Men eftersom jag ännu inte kommit till stadiet ”peta och flytta på ord och punkter” är det nog ingen risk att jag ännu är där.

Resor

Lundresa

I helgen var det vilahelg planerad. Och jag lyckades hålla mig undan skrivandet den mesta av tiden. En liten, liten stund satt jag på ett café och samlade ihop lite tankar i skrivdagboken. Men annars så…

Alla resor med tåg hit och dit tidigare gav mig en resa som betalades av mina ihopsamlade poäng. Första klass och både kaffe, äpple och en liten muffin i biljettpriset. Mums. Skrivarpodd eller musik i öronen 🙂

IMG_20170929_094809
Foto: HP

 

Jag har bott på hotell. Och även på den hotellkedjan har jag bott en hel del på mina resor tidigare, så jag hade bokat en frinatt. På hotellrummet väntade  mycket god godispåse och läsk.

 

IMG_20170929_193434
Foto: HP

Efter en skön natts sömn och en god hotellfrukost blev det någon timmes läsning på hotellrummet. (Tidningen Skriva och 10 misstag författare gör.) En tur ned på stan och en titt på Domkyrkan som var fin. Ångrar nästan lite att jag inte åkte lite tidigare och var med på orgelkonserten på förmiddagen.

IMG_20170930_143850
Foto: HP

Jag besökte istället Akademibokhandeln och fick jättetrevlig hjälp att hitta en författare som jag inte tidigare har läst, (Hilary Mantel) och en bok som utspelar sig i Frankrike bara två år ifrån min egen roman utspelar sig. Fast min är utspelar sig i Sverige. Gissa om jag köpte den?! Och det bästa av allt! Den är första delen i en trilogi!

IMG_20170930_143807
Foto: HP

Jag avslutade med ett besök på Historiska muséet med domkyrkomuséet (inspirerande historia), samt ett besök på Mormors konditori och bageri (sicka goda chokladbollar!).

En skön resa, med vackert väder, om än lite blåsigt, i en fin stad som jag absolut tänker försöka utforska mera. Kom hem utvilad och nöjd!

 

Skrivarvardag

När tesen stärks

Har nyligen sett om BBC:s filmatisering av Jane Austens bok Stolthet och fördom. Den där med Colin Firth och Jennifer Ehle i huvudrollerna.

Stolthet och fördom

Här fick jag också bekräftelse på tesen jag förde fram i inlägget om att det är Mörkast i mitten. Och nej, jag tror inte jag kommit på några nya fantastiska rön om hur man berättar 😉 Det verkar bara framstå som så tydligt för mig just nu.

Jag antar att många av er har koll på historien där mr Darcy och Elizabeth Bennet möts men deras väsensskilda sociala ställningar och inställning till varandra hindrar dem från att se hur väl de passar ihop.

Serien består av sex avsnitt och i slutet på tredje avsnittet friar mr Darcy, mot sitt eget förnuft, till Elizabeth Bennet och hon nobbar honom på grund av hans stolthet. Ve och fasa, hur ska nu hjälten och hjältinnan få varandra. I resten av serien kommer sedan fram ytterligare information som gör att de båda karaktärerna omvärderar både sig själva och varandra, utvecklas, ger hjälp och slutligen möts. Och samtidigt inträffar också saker (jag tänker på Lydias rymning) som gör att Elizabeth mister hoppet om att någonsin kunna få mr Darcy, fast hon tidigare inte vetat att det är honom hon vill ha. Samtidigt är det just den delen som gör att hon till slut omvärderar honom totalt.

Det är intressanta tankar, och förmodligen något jag behöver ta med mig till nästa omskrivning av min roman. Jag får göra en notering på detta och utveckla tankarna. Kanske göra en översiktlig plan på mål, vändpunkter, och karaktärernas avsikter. Sådant där som är bra att ha koll på i början av skrivprocessen. Hur som helst… Jag lär mig, och det kommer jag förhoppningsvis ha nytta av till nästa roman. (Jodå… det finns mer berättande på lut!)