Sammanfattning oktober 2017

Då var det dags för en ny månadssammanfattning, och den här gången fick jag ned ett antal punkter trots att jag tyckte det tagit längre tid med det mesta.

  • Jag har fortsatt med dagboksskrivandet på lunchtid, liksom att lära känna karaktärerna via kortlekar med frågor.
  • Jag har läst, sammanfattat och ställt frågor till den textdel jag står i begrepp att skriva om.
  • Jag har sammanfattat frågor att ta med till omskrivningen av nästa stycke.
IMG_20171028_084903

Foto: Helena Persson

  • Gjort tankekartor över stycket att skriva om.
  • Noterat vad jag behöver jobba vidare med för respektive person och sorterat det.
  • Påbörjat arbetet med att spalta upp händelser/scener som står i begrepp att skrivas om. Jag ser över innehåll och angreppspunkter med mera.
Annonser

Greve Sparre ligger pyrt till

Jag har suttit och klurat en del på det där med hur jag ska titulera mina karaktärer så det blir lite variation på det. Min sociala miljö för romanen är ju adelskretsar 1791, med viss kunglig glans lite här och var. Det blir många grevar. Väldigt många grevar. Jag har sökt efter svenska adelstitlar för att få lite inspiration till variation. Men det enda alternativet för en svensk adelstitel, förutom greve, är friherre (som tilltalas baron).

Ett tag var jag inne på att använda titeln hertig/hertiginna på några av mina adelsmänniskor. Men efter vad jag förstår så är det bara kungligheter i Sverige som förlänas hertigdömen, vilket gör att de enda hertigar jag kan använda mig av i historien är Gustav III:s båda bröder hertig Karl (senare Karl XIII) och hertig Fredrik. De finns någonstans i periferin av min historia, men är inte alls framträdande.

I andra länder finns fler adelstitlar, och vissa av dess bärare kan finnas i Sverige, men att få till det på rätt sätt i en 1700-talsmiljö känns lite klurigt. Därför tror jag att jag för tillfället gör säkrast i att använda mig av det jag vet med säkerhet.

Kanske får jag helt enkelt byta ut någon eller några grevar och göra om dem till friherrar/baroner istället. Den där greve Sparre till exempel ligger pyrt till för en ny titel tror jag bestämt.

 

Nästan plus minus noll

Jag lade till en penna till dagens bokköp i bokhandeln och kom över den magiska summan 150 kr. Det gjorde att jag fick spela på lyckohjulet med vinst varje gång. Vad hjulet stannade på?

20171028_114625

Foto: Helena Persson

Ett presentkort på 150kr. Inte tokigt alls tycker jag. Det gick ju nästan jämnt upp Jag tror bestämt det får bli ”skrivpengar” det. Frågan är bara vad jag behöver investera i? Skissblock för att rita upp tankekartor/översikter av historien? Bok att läsa för inspiration? Fler pennor och anteckningsböcker? Det tål att tänka på.

Vilofredag

Idag har det varit välbehövlig vilofredag. Förmiddagen har till största delen tillbringats i soffan för läsning. Både viss skrivlitteratur i tidningen Skriva, och Patrik Lundbergs bok Facit – Konsten att skriva krönikor.

Men det har också blivit ren skönlitteratur i form av Philippa Gregorys bok Den blå hertiginnan, Nina Georges bok Den lilla bokhandeln i Paris och Sagor att läsa och berätta som Harriette Söderblom är redaktör för.

20171027_113033

Foto: Helena Persson

Reflektionen för dagen är att det är svårt på morgonen att komma igång att tillåta mig att vara ledig. Jag är en så inrutad vanemänniska att kroppen och huvudet gärna vill gå igång på skrivandet när det är fredagsmorgon. Och det är positivt, eftersom det är det jag vill göra på mina lediga fredagar och lördagar. Förhoppningsvis gör det gott för fortsatta arbetet att ta mig den vilan.

Det som jag dock oroar mig för lite är att jag tappar de tankebanor jag haft och som jag inte har hunnit skriva ner än. Jag blir rädd att de inte finns kvar när jag tar upp skrivandet igen om två veckor. Men eftersom jag levt med skrivandet och den här texten så länge nu, så hoppas jag ändå att det ska fungera. Kanske blir det tvärtom att vilan gör att de gamla tankarna behålls och fler nya tankar strömmar till. Jag får hoppas på det.

Lösa anteckningars glömska

Jag har många gånger funderat på bästa sättet att samla ihop alla lösa anteckningar jag gör till min roman. Noteringar med tankar som är bra att komma ihåg, insikter om karaktärer, nedskrivna bakgrundshistorier, beskrivningar av än det ena än det andra eller frågor att ta tag i och så vidare.

Ni skulle bara veta hur det ser ut med pärmar här hemma. Pärmar fyllda med papper, mycket prydligt sorterade i fliksystem. Anteckningar om olika karaktärer, deras bakgrundshistoria, papper med hund- och hästraser som fanns på 1700-talet.Och så vidare och så vidare.

För att inte tala om alla post-it-lappar som ligger och dräller på olika ställen så länge att jag till slut glömmer bort var de ligger och vad de handlade om egentligen.

20171013_165011

Foto: Helena Persson

Men hur ofta tror ni jag tittar i pärmarna och på post-it-lapparna? Och hur ska jag komma ihåg var någonstans jag sparade alla bra anteckningar och noteringar? Jag har säkert bra många mer spaltmetrar av anteckningar och funderingar än jag kommer ihåg och vet med mig.

Frågan är hur jag ska sortera detta på bästa sätt? Eller om jag verkligen behöver sortera mera (mer än post-it-lapparna som jag inte har någon gemensam plats för) eftersom mycket sitter ordentligt insatt i pärmar. Frågan är väl snarast: hur ska jag komma ihåg att hitta tillbaka och titta på anteckningar, frågor och insikter jag gjort under processens gång. Hur uppdaterar jag insikterna och karaktärernas utveckling efter hand som skrivprocessen fortskrider? Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt detta bakland, alla dessa insikter och noteringar. Det känns som om det mest ligger och dräller och tar upp plats medan jag ångar vidare mot nya insikter.

Hur gör ni andra som skriver? Har ni något särskilt system? Eller struntar ni i allt och litar till att ni har det ni behöver i huvudet?

Att skriva till mitten från två håll

Trots att jag har en bra bit kvar av min tredje genomskrivning av romanen så har jag med mig tankar till den fjärde genomskrivningen. Jag noterar tankar att jobba med, trådar jag inte får missa, frågor som dyker upp kring storyn. Men också tankar kring arbetssätt.

Jag tror det var på författaren Simona Ahrnstedts blogg (ev på en tidigare adress) som jag för så länge sedan att jag inte längre har kvar direktlänken, läste att hon skrev en bok från starten till mitten och sedan från slutet till mitten. Detta för att få alla trådar att hänga samman, få slutet att hänga ihop med början och inte missa något.

Förmodligen är detta inte en helt tokig idé med tanke på att väldigt mycket händer under en skrivprocess som sker under lång tid, och det gäller att få historien att hålla ihop. Kanske en idé att ta med till skrivprocessen för nästa version. Förhoppningsvis gör det att jag får ihop en text som inte innehåller (särskilt många/lika många) luckor, ologiskheter och trådar/personer som försvinner som hittills.

Tack för tipset Simona!