Då var jag igång med skrivhelgen igen. En förmiddag i huvudet på Fabian. Han funderar över sitt liv och har fått råd av en vän vilket gjort att han kommer vidare.
Mitt i skrivandet fick jag dock stanna upp lite och rannsaka mig själv. Jag började spåra ur och mista fokus i scenen. Ta upp saker som jag visste, och som förmodligen ligger till grund för en annan karaktärs agerande/reagerande. Men det var inte särskilt relevant för scenen jag höll på att skriva. Alltså var det bara att radera den biten och ta mig tillbaka till fokusfrågorna ”vad vill jag att den här scenen ska resultera i? Och hur når jag dit?” Jag tror jag lyckades.
Och informationen som jag var på väg att ge, men som fick strykas? Tja… Kanske behövs den inte alls för läsaren, utan det räcker att jag vet om den. Eller också får den komma fram senare. Vi får se.
Livet med orden 