Mål

Sammanfattning september 2017

Då var det dags för en sammanfattning av skrivandet september 2017.

20170728_132038
Foto: HP

I några punkter kan månaden sammanfattas så här:

  • Antal ord: 8445
  • Skrivande av huvudkaraktärernas dagböcker
  • Lärt känna mina huvudkaraktärer via frågor från kortlek
  • Landat omskrivning av ett större textsjok som jag planerade i våras.

Förhoppningsvis är textsjoket som avslutats hyfsat väl sammanhållet, men det behöver garanterat redigeras än mer. Ändå skönt att känna att jag kommer framåt.

Böcker och läsning

”Toner i natten” av Jojo Moyes

Toner i natten av Jojo Moyes.

 

20170922_112755

 

Isabel är en kreativ och musikalisk kvinna som reser runt tillsammans med sin fiol och spelar. Spelar och spelar. Hemma finns familjen, man och två barn. När romanen börjar är maken död och Isabel som änka befinner sig på ruinens brant. Hon har aldrig behövt lyfta ett finger för att vardagen ska fungera, utan har kunnat satsa fullt ut på sin musik. Nu tränger sig verkligheten på. Särskilt när hon ärver en i princip fallfärdig herrgård på landet. Ändå flyttar hon dit tillsammans med barnen.

Väl på plats erbjuder sig grannen Matt att renovera och hon tackar ja utan betänkligheter. Men frågan är vad som ligger bakom Matts välvilja. Han drar ut på renoveringen, verkar redan ha klart för sig hur varje rum ska se ut och kostnaderna skenar iväg alltmer. Stämmer verkligen allt?! Laura som är Matts fru bjuder in Isabel för en fika tillsammans med övriga kvinnor i byn, men är Isabel verkligen så välkommen som Laura vill påskina att hon är? Och vem är Nicholas som dyker upp vid huset? Och Byron som stryker runt, tyst och med ett förflutet som verkar vara mörkt. Vilken av alla dessa personer är mest pålitlig, om någon alls är det?

Utöver detta har Isabel bekymmer med sonen som vägrar att prata efter faderns död. Hur ska hon få honom att komma vidare i sorgen?

En bok med många problem att lösa. Inte lika starkt etiskt dilemma som i Livet efter dig som jag bloggat om här. Men ändå en bok som berör och som jag vill läsa vidare i för att veta hur den ska sluta. Lättsamt underhållande helt enkelt.

Skrivövningar och kreativitet

Konsertupplevelse

Jag skrev i förra veckan om det där med att fylla på kreativiteten med olika former av kulturuttryck. I helgen tog jag mig därför iväg på en konsert med Jönköpings sinfonietta under ledning av dirigent Anja Bihlmaier och solist Lisa Larsson  (operasångerska). Det framfördes verk av Hugo Alfvén, Rolf Martinsson, Hans Christian Lumbye och W. A.  Mozart.

 

20170922_174636

 

En avkopplande och vacker konsertkväll. Framför allt under styckena av Mozart, som levde på 1700-talet, försökte jag landa i mina karaktärer och lyssna in om jag fick med mig något. Kanske. Kanske inte. Egentligen kanske jag borde koppla bort skrivandet helt och bara förbehållslöst ta in musiken, men jag kunde helt enkelt inte låta bli… Fin fredagskväll hur som helst.

Skrivarvardag

När man landar

Äntligen är jag igenom en passage som jag påbörjade i början av sommaren. Jag tror det var i maj jag satt och planerade mig igenom det som skulle hända och nu har jag också skrivit mig igenom episoden. Det slutade med 73 sidor och drygt 21 600 ord. Inte konstigt att det tog sin tid. Men det känns bra, och jag hoppas att det inte är alltför mycket dödkött* i det hela.

Nu blir det till att planera upp nästa fas och det ska bli roligt. Jag har gjort noteringar lite allteftersom jag skrivit på vad som behöver komma med i det avsnittet, plus att jag har redan tidigare skrivna versioner att gå tillbaka på också. Men innan dess tänker jag ta mig en vilohelg nästa helg. Välbehövligt för både kropp och själ.

* sådant som behöver tas bort

Skrivarvardag

Hemma igen

Då var jag äntligen hemma igen. Eller ja… Inte jag, men mina karaktärer. Efter ett par veckors vistelse på Gripsholms slott med mycket intriger och händelser är det nu dags för lite vila för dem ett tag. Men processen med dem/inom dem fortsätter. Jag har lite till kvar att skriva innan det är dags att stanna upp och byta arbetsuppgifter. Förhoppningsvis hinner jag klart det den här helgen, annars tar jag det under nästa skrivhelg.

Efter det är det dags att styra upp kommande avsnitt lite mer, även om jag redan vet vad som kommer att hända i de allra största dragen. Kanske kommer jag föra in lite ny information. Följa upp sådant som jag i tidigare version av romanen tappat bort. Jag har inte helkoll på hur jag ska följa upp det, och vad som kommer hända, men kanske faller det på plats under skrivprocessen. Jag har några idéer och tankar. Tror det löser sig. Om det inte gör det är det kanske en tråd jag behöver plocka bort, även om jag gillar den första scenen som berör ämnet. Det där med ”kill your darlings” är ständigt aktuellt.

Resor, Skrivövningar och kreativitet

Input till kreativiteten?

Jag funderar lite på det här med att liksom inspirera kreativiteten. Sedan några år försöker jag ju åka runt på slott och/eller muséer några gånger per år. Gärna med inriktning på mitt skrivande, men det får gärna väcka tankar på andra områden också.

Just nu grunnar jag lite på mina skrivarmål för nästa år och funderar på att försöka bredda mig lite här. Kanske blanda upp mina museiresor med att åka på teater, musikal, konsert eller liknande. Bara för att få in andra typer av kreativa uttryckssätt. Eller också som en del av den vila jag insett att jag behöver lägga in med jämna mellanrum. Kanske kan den vilan också ge energi till kreativiteten.

Kalmarresa
Foto: Helena Persson

I januari till exempel ska jag gå på balett för första gången. Svansjön med Moskvabaletten som visas i Kalmar. Jag kan ingenting om balett, men det känns ändå jättespännande och är något jag ser fram emot mycket.

En av anledningarna till att jag funderar så här är att jag var på musikal på kulturhuset Spira i Jönköping förra hösten och kände då att ”åh, sånt här vill jag göra oftare”, men det har inte blivit av. Det finns flera anledningar till det. Men så hittar jag fler saker som jag vill gå på, och tänker att det kanske kan bli ett sätta att så att säga bilda mig kreativt.

Jag vet att jag nog varit inne på detta med inspiration och input tidigare. Och man kan tycka att jag ju faktiskt borde få ändan ur vagnen och göra istället för att bara prata om att jag vill. Delvis handlar det om ekonomi, det kostar ju att resa, men delvis också om att faktiskt se till att lägga upp en plan. Som anteckningsboken jag använder där jag försöker lägga upp årets resor, men också antecknar platser jag vill åka till. Kanske skulle jag bli bättre på att fylla i konserter, musikaler och teaterföreställningar. Att liksom låta det ta mer tid, men att variera det jag åker på. Det tål att tänka på…

Har någon av er som läser några tankar kring det här? Är det en bra idé? Behöver jag ens lägga upp en plan för att se till att det blir av? Eller tänker jag bara helt knasigt?

Skrivarvardag

Att möta kungligheter

Idag har det blivit ett möte med en kunglighet för en av karaktärerna. Här gäller det verkligen att hålla tangenterna i styr och inte dua eller liknande. Inte glömma att låta karaktären hovniga och att det förmodligen inte hörde till vanligheterna att vara ensam med majestätet, och alltså se till att det finns lite (tisslande?) hovdamer runt omkring också.

20170916_113330
Foto: HP

Sakta, sakta växer texten fram. Snart kommer jag bli komma till läget när jag behöver sätta mig och planera nästa del lite noggrannare. Och försöka hålla koll på vad jag skrivit, hur karaktärerna utvecklats och vad som behöver komma i det här avsnittet. Resan är långt ifrån över.

Skrivarvardag

I huvudet på Fabian

Då var jag igång med skrivhelgen igen. En förmiddag i huvudet på Fabian. Han funderar över sitt liv och har fått råd av en vän vilket gjort att han kommer vidare.

Mitt i skrivandet fick jag dock stanna upp lite och rannsaka mig själv. Jag började spåra ur och mista fokus i scenen. Ta upp saker som jag visste, och som förmodligen ligger till grund för en annan karaktärs agerande/reagerande.  Men det var inte särskilt relevant för scenen jag höll på att skriva. Alltså var det bara att radera den biten och ta mig tillbaka till fokusfrågorna ”vad vill jag att den här scenen ska resultera i? Och hur når jag dit?” Jag tror jag lyckades.

Och informationen som jag var på väg att ge, men som fick strykas? Tja… Kanske behövs den inte alls för läsaren, utan det räcker att jag vet om den. Eller också får den komma fram senare. Vi får se.

Allmänt och blandat

Mörkret i mitten?

Jag läser ju en hel del, och jag märker att jag mer och mer också analyserar det jag läser. Både medvetet och omedvetet. Just nu läser jag Toner i natten av Jojo Moyes och har kommit ungefär halvvägs. I flera av de senaste romanerna har det känts som om jag när jag kommit till hälften av historien är ungefär där det är som mörkast. Så känns det även den här gången. Det är som krångligast och svårast. Huvudpersonen offrar det som betyder allra mest för henne, inget verkar kunna lösa sig överhuvudtaget. Alla de där ingredienserna som gör att man helt enkelt vill läsa vidare.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag till och från kämpat med vändpunkter. Vad jag nu funderar på är om det är vanligt att den allra mörkaste delen/den svartaste delen ligger någonstans i mitten av historien? Den där punkten när man tror att det inte går att lösa något. Och jag ställer mig frågan: ”Är det där den ”ska” ligga?

20170912_154241
Foto: HP

En annan fråga som jag då ställer mig i nästa andetag är: ”Är det där jag själv är i min roman just nu? Eller närmar jag mig den?

Jag har också en känsla av att jag läst om detta/hört om detta på författarskola hos Veronica Grönte. Bland annat har jag en känsla av att om jag har en historia på, säg tre vändpunkter, så ska den andra vara den där det är som mörkast innan allt vänder, men att det gärna får vara ytterligare någon vändpunkt till efter det. Jag kan ha fel. Kanske är det värt att ta fram mina sparade papper som jag fick på kursen för att ha som skelett när jag bygger en historia. Det och hennes bok Pennvässaren.

Återigen kan jag konstatera att ju mer jag skriver, desto mer lär jag mig om skrivandets hantverk. Men jag är långt ifrån fullärd.

Böcker och läsning

”10 tips för att leva på din kreativitet” av Lennart Guldbrandsson, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson

10 tips för att leva på din kreativitet är en bok av Lennart Guldbrandsson, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson.

20170901_172952

Boken är indelad i ett flertal kapitel med målsättningen att tipsa om hur man kan förvandla sin kreativa hobby för att leva på den. Det handlar om att hitta sin nisch, se det som ett Vasalopp, våga ta betalt och sovra bland uppdragen, designa sin vardag och omge sig med rätt personer. Konkret och praktiskt och med erfarenhet grundad i författarnas egen vardag och erfarenhet. Ibland dock med en lite väl klämkäck ton att det absolut går att skriva fem böcker per år. Det kanske är målet, men svårt när man ännu är oerfaren och kämpar med den första i kombination med lönearbete. Dock ett flertal kloka råd om vad man fokuserar på och hur man väljer att använda sin tid för att komma dit man vill. Helt klart en bok att använda och ta till sig de råd som är aktuella just nu. Så småningom kanske man kommer så långt att man använt allesammans, eller åtminstone de som berör mig mest.

Skrivarvardag

Slutdansat?

Äntligen har jag tagit mig igenom en sekvens som varar över en dag som det känns som att jag hållit på med hur länge som helst. Bland annat en bal. Men jag tror att jag har fått den bättre än den var tidigare och jag hoppas jag klippte av på rätt ställe. Jag valde att stryka ett par sidor text från förra versionen. Men å andra sidan har jag utökat med ganska mycket händelser också, så det går på ett ut hoppas jag.

Och så har jag påbörjat arbetet med nästa dag. Det händer en del i karaktärerna och de är för tillfället rätt sura på varandra. Förhoppningsvis  för konflikten historien framåt på rätt sätt!

Och apropå ordet ”förhoppningsvis”… Jag har en känsla av att jag använder ordet ofta när jag beskriver min text och det som händer i den. Kanske en fingervisning om att jag ännu inte gett upp hoppet om att komma vidare med romanprojektet!

Skrivarvardag

Med höstkänsla

Så var veckans första skrivförmiddag igång. Drygt 1 300 ord, och det har flutit på rätt bra. Både omskrivning och nyproduktion. Och jobb på att försöka hitta en lagom balans mellan detaljer och helhet. Att inte fastna i småsaker, men ändå ge detaljer som kan tala om tidsanda, och ge en god bild av hur det kunde ha varit. Och samtidigt tillåta mig författarens frihet att hitta på. Men i det här fallet inom vissa ramar. En telefon eller hiss kanske skulle förstöra 1700-talskänslan…

 

IMG_20170908_114047
Foto: HP

 

Det märks också att det börjar bli höst. Från april-maj ungefär och fram till nu någon gång i september har jag gärna balkongdörren i vardagsrummet öppen medan jag sitter där och skriver. Det ger lite frisk luft och gör det lättare att tänka tycker jag.

En bra start på skrivhelgen känns det som i alla fall…

Allmänt och blandat

Bekräftelse

Nog är det skönt när man får bekräftelse på att tankebanorna är på rätt väg… Just nu läser jag 10 tips för att leva på din kreativitet av Lennart Guldbrandsson, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson. Och även om jag inte kommit så långt i den så fick jag så fin bekräftelse på det jag skrev om igår vad gäller vilan.

20170901_172952

 

Kristina skriver på sidan 35 om att vårda sin kreativitet så här: Ibland behöver vi också ladda batterierna genom att läsa andras böcker eller konsumera annan kultur. Det kan dessutom ge inspiration. Efter välbehövlig paus är det bara att hälla upp valfri varm dryck och skriva!

Tack för tipset, Kristina! Det var precis vad jag behövde just nu.

Allmänt och blandat

Planerad vila

Jag har ju varit inne på det där med behovet av vila från skrivandet ibland. Jag har ju under senaste året – efter skrivarkursen läsåret 15/16 – pressat mig själv ganska hårt vad gäller skrivandet. Haft med mig min skrivkasse på lunchrasten, eller om jag varit på resande fot. Lagt i stort sett varenda fredag-lördag på att skrivjobba. Ett arbete som självklart gett ett bra resultat i att jag fått gjort mycket på min roman, men som också innebar att när semestern kom i somras och jag hade massor av ledig tid att använda som skrivtid, så fanns inte energin där och jag fick lägga tid på att återhämta mig och läsa istället.

Därför har jag försökt nu att lägga in några helger under hösten, med sådär 4-5 veckors mellanrum – där jag tar planerat ledigt. Antingen åker jag bort och gör något roligt (muséer eller annat) eller också bara är jag hemma och slappar/vilar/läser. Förhoppningsvis ger det mer energi på sikt, och att jag under semestern nästa år har mer energi över att inte bara vila, utan också för att skriva med lust och glädje.

Jag kan ju i alla fall börja med att se hur det funkar under hösten och utvärdera sådär till årsskiftet när det börjar bli dags att sätta upp skrivarmålen för 2018.

Böcker och läsning

”Economista” av Isabella Löwengrip Spångberg och Pingis Hadenius

Economista är skriven av Isabella Löwengrip Spångberg och Pingis Hadenius.

 

20170829_154147

 

Boken är kanske framför allt tänkt för unga tjejer som vill ta makten över sin egen ekonomi. Det är dessutom en uppmuntran till tjejer att jobba aktivt med detta, då de oftast har sämre koll än killar på ekonomi, trots att de många gånger har både bättre betyg och högre utbildning.

Boken går igenom hur man ska tänka för att göra bostadskarriär, hitta rätt jobb/rätt chef, kunna spara ihop pippipengar för att göra roliga saker, samt få pippipengarna att växa. Författarna går även igenom bra och dåliga shoppingvanor, uppmuntrar till att våga ta steget in på aktiemarknaden och mycket mer. Varje kapitel innehåller rubriken ”så gjorde vi” och många kapitel innehåller också frågor att ställa till sig själv för att utvärdera var man är ekonomiskt och vart man vill/vad man vill uppnå.

En inspirerande bok även för den som kommit en bit på vägen i livet, och har hyfsat god koll på sin ekonomi. Det finns fortfarande saker att reflektera över och jobba vidare på. Sedan kanske man inte använder sig av alla kapitel och all kunskap man får. Framför allt gör man inte allt på en gång. Men lite åt gången. Och det är verkligen en bok för att få en god vardagsekonomi både på kort och på lång sikt. Lättläst och strukturerat.

Ska jag ha något att invända är det att det kanske är med lite väl klämkäck ton man talar om att läsaren ”är värd” en god ekonomi. Jag tänker att en god ekonomi är, oavsett viken nivå inkomsten ligger på, att ta ansvar för de pengar man har. Men med de kunskaper som förmedlas ges förutsättningar att göra just det.

Allmänt och blandat, Skrivarvardag

Från 20 till 15 är grejen

Har i helgen gått från att skriva i 20-minuters pass till att skriva i 15-minuterspass, och det har tydligen gjort hela grejen. Det och en rejält intensiv passage där det händer mycket med och mellan karaktärerna. Jag upplever det verkligen som underbart när man har huvudet mer i 1700-talet än i mitt eget vardagsrum där jag sitter och skriver. Sedan är det en utmaning att få ner alla tankar och känslor som karaktärerna upplever. Få det jag ser och känner i karaktärerna att visas på ett sådant sätt att även läsaren känner det när hen läser. Det är verkligen en utmaning.

Drygt 1 300 ord idag, mest omskrivning, och försök att jobba med täta perspektivbyten för att få texten just så intensiv som jag vill ha den. Ett spännande jobb.

Det jag har att jobba med nästa skrivpass nästa helg är att försöka få till avslutningen på scenen jag höll på med nu. Eller snarast nästan-avslutningen. För jag hittade replikerna till slutklämmen (skrev ned när jag hade dem i huvudet, annars glöms de bort), men ett litet glapp innan dess som jag inte fick till idag. Kanske får jag till det om det får vila till sig under veckan.

Skrivarvardag

Lätta perspektivbyten

Åter vid datorn igen efter förra helgens vila, och nu lossnade det lite mer. Drygt 1 000 ord och mest nyproducerad text. Efter en lite trög start när jag kände att det mesta gick i stå bytte jag perspektiv till min andra huvudkaraktär och plötsligt gick det mesta som en dans. Jag fick in en händelse som jag tror kan vara en bra uppbyggnad för nästa händelse, så att inte en persons ilska bara kommer utan någon som helst förvarning utan hinner byggas upp mer. Det känns som om jag är mer medveten om att bygga upp saker/scener. Åtminstone i vissa fall. Jag jobbar på att bli bättre på det, och på att våga stanna upp, hitta fler vändningar i scenerna så att de blir mer spännande. Säkerligen kan jag bli ännu bättre på det, men det går inte av sig självt utan kräver övning. Massor av övning. Och det tar tid. Men det får det göra.