Ibland känns det som om jag befinner mig i en centrifug med skrivandet. Jag skriver scen efter scen efter scen. Försöker gå in i den och hitta dess kärna, dess plats, dess konflikt. Och i varje scen just nu känns det som om jag kastas utåt för att liksom få syn på helheten, överblicken. Se någon form av kurva över hur konflikten som scenen tillhör ser ut.
Kanske centrifug är fel ord, men det var i alla fall det ord som kom för mig för att beskriva känslan.
Hur som helst så tänker jag att jag förhoppningsvis kommer igenom stora delar av manuset nu under hösten, och kanske en bit in på våren beroende på hur mycket jag får gjort. Sedan är känslan att jag behöver ta ett rejält grepp innan nästa omskrivning. Släppa att skriva på känslan och försöka se över konflikternas händelseutveckling, se till att alla trådar som finns med följs upp och att inget längre lämnas åt slumpen. Exakt hur jag ska gå till väga för att lyckas med detta vet jag inte, men förhoppningsvis kommer jag hitta arbetssättet så småningom…
Livet med orden 